Episod 4 i Bara Börje: Frukosten

Klockan ringde. Dags att gå upp.

Börje låg kvar under täcket och funderade på en taktik. Igår kväll lovade han polarna på Gullans en Finlandskryssning vilket hade känts helt toppen. Otroligt vad glada de hade blivit. Börje hade känt sig som den rika polaren som kunde få allt att hända. Tänk att allt detta händer bara för att Direktören trodde att Börje såg att han körde in i ägarens Porsche. (Episod 2) Ibland går det Börjes väg, det är det inget snack om.

Men nu stod han alltså inför att presentera denna fantastiska idé för Ella. Ella som varit så förbannad i går eftermiddag. Börje och Ella hade inte pratat sedan dess. Ella sov när Börje kom hem från Gullans vilket hade gjort Börje lättad.

Idag var det onsdag och på fredag skulle det åkas båt. Det borde med andra ord berättas idag.

”Hur fasen fixar jag det här” funderade Börje. Antagligen är det bäst att ta tjuren (Ella) vid hornen och bara berätta som det är. Han är för fasen en stark 46-årig man som gör som han vill. Eller? Så hade det känts igår kväll i alla fall. Nu var han inte lika säker.

Ellas säng är tom och nu hör Börje henne stöka i köket. Börje tar på sig sin morgonrock och filttofflor och går upp.

FullSizeRender
Bara för att man använder tofflor behöver man väl inte vara en toffel?
Ute i köket sitter nu Ella till bords med en kopp kaffe. På Börjes plats står en kopp och kaffekannan på ett underlägg.

”God morgon” säger Ella. ”God morgon” säger Börje och sätter sig mitt emot Ella.

Börje häller upp kaffe och avslutar med att stänka i lite mjölk.

Ella tittar ned i koppen. Börje tittar ned i koppen.

Två minuters tystnad. ”Så här måste det ha känts alldeles innan soldaterna kastade sig upp ur skyttegravarna och gick till attack mot fienden i Första Världskriget” tänkte Börje.

Två minuter ren och skär laddning. Börje kunde omöjligt framkalla den ilska han känt igår och som till slut lett till att han bjudit polarna på resa istället för frun. Gårdagens briljanta idé, kändes inte lika briljant nu. ”Fan vad vek jag är” piskade Börje sig själv inombords.

Inre peptalk – ”Visa nu för fasen vilken man du är. Berätta som det är utan krusiduller så kan vi gå vidare i livet, vilket inkluderar en kul kryssning med Team Gullan. Borde de trycka upp en T-shirt kanske? Typ GULLAN on TOUR 2016, eller något annat lika klatschigt?” – Börje började känna sig laddad igen. Bra.

Nu var det dags. Ett djupt andetag och sedan kör vi.

”Ella. Det är något jag vill prata med dig om”. Aj, det där lät lite mer olycksbådande än Börje tänkt. Att det är så svårt att snacka när man är nervös?

Ella ser också ut att vara stressad och nervös ut och kastar ut orden: ”Samma här Börje och låt gärna mig börja.”

Börje tittar på Ella och tänker ”att det var väl fasiken att hon tar kommandot ifrån mig här med”.

Medan Börje sitter och tjurar för att han nu kom tvåa igen så börjar Ella prata.

”Jag ber om ursäkt för igår Börje. Det var onödigt av mig att bli så arg, men jag hade en sådan skitdag på jobbet. Våra datorer låg nere och kunderna var som tokiga och skällde ut oss efter noter HELA dagen. Istället för att berätta för dig vad som hänt så lätt jag mina aggressioner gå ut över dig. Så otroligt orättvist. Jag förstår om du är arg men jag hoppas du kan förlåta mig för igår.”

Ella var klar. Nu satt hon mitt emot Börje och hade tårar i ögonen. ”Tänk att hon var så ångerfull. Min älskling.”

Börje gick runt bordet och ställde sig på knä bredvid Ella och gav henne en bamsekram. Ella kramades tillbaks. ”Vad skönt det är att kramas” tänkte Börje, nu VÄLDIGT långt från att tänka på Finlandsbåt.

Ella tittade upp på Börje. ”Vad var det du skulle säga Börje. Du vill väl inte skiljas?”

Ellas ögon var nu otroligt sorgsna. Det var längesedan Börje sett Ella så ledsen och det gjorde ont i hjärtat.

Sanningens stund var framme. ”Slobodan vill utveckla Gullans Pizzeria & Thai och kommer ha en konferensresa kring det. Han har noga valt ut en grupp kunder som han vill ha med och de åker nu på fredag. Slobodan frågade mig igår om jag kunde tänka mig att följa med. Tydligen har han tänkt sig att ha konferensen på en Finlandsbåt bara för att hålla kostnaderna nere. Jag sa att jag självklart måste kolla om det är okej med dig.”

Ella tittar på Börje. Tårarna är borta och nu lyser istället lättnad i ögonen.

”Klart du ska åka Börje. Ni kanske till och med får en chans att ha lite skoj!”

Börje log och nickade. ”Ja vem vet, det kanske kan bli lite skoj.”

 

I episod 5 är det dags för kryssning. Episoden publiceras klockan 18 fredag 5 augusti precis lagom till fredagsmyset.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

Episod 3 i Bara Börje: Pengarna brinner

Usch vilken natt Börje haft. Gårdagens otroliga händelser som till slut gav honom den största bonus-checken han hittills sett, hade gjort honom så uppspelt att det var som förgjort att sova.

Nu var det snart dags för klockan att ringa. Ny dag på lagret väntade. ”Hipp, hipp, hurra!” tänkte Börje och kände hur huvudvärk var på väg bara av tanken på jobb. Men det fanns positiva händelser längre bort i horisonten som nog skulle göra även denna dag uthärdlig! Nu ska han bara formulera diverse förklaringar för Ella… Det vore skönt att få det avklarat vid frukosten då den fantastiska helgen närmade sig med stormsteg.

Detta hände efter arbetsdagen då bonusen damp ned i Börjes plånbok:

På bussen på väg hem från jobbet så hade han suttit med sitt fåniga leende och tänkt på hur glad frun skulle bli när han berättade om bonusen och att han tänkt sig att de ska resa tillsammans för pengarna.

”Frun”, eller Ella som hon egentligen heter var ett år yngre än Börje. Ella jobbade som handläggare på försäkringskassan och de hade en helt okej lön tillsammans. Men när deras gemensamma räkningar var betalda så var det sällan så mycket över att det var läge för att boka en resa eller göra något annat extra kul. Det var inte mycket ”gå bananas” i huset. Bolånen tog de mesta av pengarna.

Men nu hade pengar trillat ned från himlen, rakt ned i Börjes ficka. ”Amen” tänkte Börje och funderade på om det här var läget i livet att bli religiös?

Den sista biten fram till radhuset gick han raskt på något av en rekordtid. ”Oj vad Ella ska bli glad nu” tänkte Börje och kände sig nöjd med att han var en sådan super-make. Hoppas Ella berättar om detta för alla hon känner. Kanske till och med på Facebook om han har riktig tur. Rubrik: ”VECKANS MAKE!” och en bild på en stort leende Börje. Kanske några hjärtan också. Det vore något!

Dörren var upplåst precis som den brukar vara när någon av dem är hemma.

Börje öppnade dörren och gick in i ett tyst hus. Efter en stund hör han Ella stöka runt i tvättstugan och han styr glatt stegen dit.

”Ella” ropar Börje. ”Jag är hemma nu!”

Ella svarar inifrån tvättstugan. ”Det var en jävla tur för dig det Börje. Vet du hur trött jag är på att hitta dina strumpor och kalsonger i vittvätten? Nu har jag tvättat sönder min vita favorittröja bara för att ett par av dina jävla skitkalsonger låg invecklade i den.”

”Oj då” säger Börje nervöst utan en vidare plan för dialogen. Det är svårt att tackla Ellas attack och då kan det vara bäst att bara ta det lugnt. En form av att spela död som man gärna gör när Grizzly-björnen anfaller.

”Oj då!” repeterar Ella med en tillgjord röst som ska låta som ett barns och kommer ut och ställer sig framför Börje. ”Oj då. Är det ALLT du har att säga? Fy fan för dig Börje. Jag är så jävla trött på att städa upp efter dig.”

Ella smäller igen tvättstugedörren och går upp på övervåningen med hårda och tunga steg.

Börje stod och tittade efter henne. Den euforiska känslan var totalt bortblåst.

Han tog soppåsen som stod vid ytterdörren och gick ut. En sopa med soppåse. Så kände sig Börje och kollade på klockan. 16.45. Tid för en öl på Gullans Pizzeria & Thai. Lika bra att hålla sig borta medan Ellas härdsmälta svalnade av. Det fanns precis lika många motmedel mot Ellas ilska som mot en pågående jordbävning, det har han lärt sig under alla åren som Ellas make.

Börje gick bort mot det lokala torget som bara ligger ett par minuter från huset. För varje steg han tar så blir han lite mer förbannad. Så otroligt orättvis hon är. Sablar vilken tur att han inte han presentera idén om resa ihop. Nu dök alla svar upp som han borde haft i tvättstugan. Varför blir det alltid så? Han borde sagt något avväpnande i stil med ”Ja men du då!? Är du så perfekt!?” Den hade varit svår att tackla för Ella. ”Den får vi ta nästa gång” tänker Börje.

”Men hur illa kan det vara med ett par fellagda kallingar egentligen?”

VA?!” ropar en äldre dam med rullator som han passerar. ”Jag hörde inte vad du sa? Kallingar? Vems kallingar?”

”Pinsamt” tänkte Börje. Här går han alltså och vädrar sina bittra tankar högt.

”Vallningar” säger Börje. ”Jag frågade om damen har Vallningar”.

Tanten tittar misstänksamt och surt på Börje och går/rullar vidare, nu i ett lite högre tempo än tidigare.

Börje kliver in genom entrédörren till Gullans Pizzeria & Thai. Nu infann sig en helt annan typ av hemkänsla än den han bjöds på för en stund sedan. Äntligen lite RIKTIG avkoppling.

Ett stort lugn råder. Slobodan står och torkar av disken och har fortfarande inte sett Börje. En okänd kort man i grå kostym och slips sitter i ett av båsen med en bärbar dator framför sig.

Nu lyfter Slobodan på huvudet och ser Börje och ropar glatt ”Tjena Börje! Välkommen! Läget?” Det märks att Slobodan känner sig ensam, för så här sprudlande är det sällan man ser honom.

”Jorå det är fint” säger Börje. ”Men var är alla?”

”Siv messade i morse att hon skulle bli lite sen på grund av att hon skulle till tandläkaren med sitt barnbarn. Niklas gick och lämnade in V75:an.” berättar Slobodan.

”Så du är nästan solo Börje! Bara ”Slipsen” i båset som är här.”

Det var INTE ofta en man med slips förirrade sig in på Gullans Pizzeria & Thai. ”Exotiskt!” tänkte Börje som generellt tycker att mångfald är positivt.

Slobodan hade haft roligt åt ”Slipsen” när han kom in genom dörren. Först hade ”Slipsen” frågat efter ett bord med eluttag för datorn. Slobodan hade löst det med en sladdvinda som han placerade mitt på ”Slipsens” bord.

Sedan hade ”Slipsen” blivit sittandes en stund innan han reser sig och kommer fram till Slobodan med frågan: ”Vad är det för lösenord till ert Wi-Fi?” Slobodan hade garvat till och löst Wi-Fi-frågan genom att dela sitt eget nätverk från sin iPhone med ”Slipsen”. Slobodan skrev lösenordet på en lapp och gav denna till Slipsen.

IMG_6242.jpg
Lösenordet till Gullans Pizzeria & Thai´s Wi-Fi

Det hade gjort ”Slipsen” nöjd ett par minuter, men en kort stund efter så kommer han ännu en gång fram till Slobodan: ”Har du lust att komma ut med en meny? Jag är redo att beställa nu.” ”Slipsen” räknade alltså med bordsbeställning. Vart trodde han att ha var? Slobodan pekade med hela handen på den flexibla griffeltavlan där menyn (dock helt oförändrad sista två åren) var spretigt och kladdigt nedplitad. ”Slipsen” valde en kokt torsk utan sås och potatis, men gärna ett par extra salladsblad. och ”Gärna en Ramlösa med lite citron i tack!”

”Kul kille” tänkte Slobodan. ”Han har nog roligt i livet.”

Efter att ”Slipsen” intagit sin spartanska middag så visslar han till och påkallar Slobodans uppmärksamhet. Slobodan som anser att vissla kanske man gör åt en hund men inte åt en respekterad krögare, nonchalerar visslingarna så att ”Slipsen” till slut får lyfta på rumpan och komma fram till bardisken igen. Nu med en lite trumpen uppsyn.

”Ja?” säger Slobodan. ”Jo det vore riktigt gott med en Cortado efter maten” säger ”Slipsen”. Slobodan som är en belevad man vet att det handlar om någon typ av kaffe och tar den enkla vägen ut. ”Det ska bli herrn. Gå och sätt dig så kommer jag ut med Kårrrtadån!”

Slobodan har en liten skvätt kvar i kaffebryggaren som doftar lite bränt. Slobodan slår upp skvätten i en kastrull och häller i lika mycket vispgrädde och värmer på spisen. Därefter häller han upp drycken i ett glas och serverar ”Slipsen”. Inget hjärta eller annat skräp i skummet. En helt slät Kårrrtadå!

IMG_6243.jpg
En lyxig Cortado på Gullans Pizzeria och Thai

”Mmmmmmmmmm……! Vilken god Cortado säger ”Slipsen”, till synes nöjd med livet igen. Slobodan stör sig enormt på att ”Slipsen” denna gång lägger till ett spanskt uttal. ”Streber” tänker Slobodan och bongar in 50 kr för Cortadon bara för att han kan.

Nu var det skönt att Börje kom och balanserade upp sällskapet, så att i alla fall en gäst var en normal (?) och hederlig Svensson. Börje bar sällan slips. Sist var när farsan begravdes och det slipstillfället glömmer han aldrig och säkert inte övriga begravningssällskapet heller.

Den vita slipsen hade fastnat i kistan när de bar farsan genom kyrkogången och när bärarna tillsammans ställde ned kistan på podiet hängde Börje med i en sådan fart att han slog hakan i kistan. Smällen medförde att Börje bet sig så förbannat i läppen att ett stort blodvite uppstod, vilket blev en rätt makaber syn på en man med vit skjorta och vit slips samt på de vackra vita liljorna på kistan. Oj vad det gräts på den begravningen.

Ytterdörren slogs upp och Siv och Niklas forsade in. Eller forsade och forsade. Niklas haltade faktiskt in.

”Vad har hänt?” frågar Börje häpet.

”Äh jag har en riktig skitdag idag” säger Niklas. ”Idag igen. Jag skulle lämna in V75:an och råkade sumpa kupongen precis när jag gått ut från Tobaksaffären och kupongen seglade iväg med vinden. När jag kom ikapp den och skulle sätta foten på kupongen så kommer en tant med rullator från andra hållet och tar också sikte på kupongen, vilket resulterar i att hon ställer rullatorns ena framhjul på min fot och klämde till som fan. Jag skrek till och vände mig om för att inte skrämma slag på tanten. När jag vände mig igen var tanten på väg bort och kupongen var väck.”

Börje garvade så att tårarna trillade nerför kinderna. ”Varför tog du inte bara tillbaks kupongen från tanten?”

”När jag gick ikapp tanten och sa att jag ville ha tillbaks kupongen så tog hon upp sin mobiltelefon där hon hade 112 på kortkommando. Helt utan att säga något slog hon numret till larmcentralen och berättade lugnt och stilla att hon precis här och nu blev antastad av en pervers typ. Dessutom för andra gången idag. Tydligen hade någon idiot erbjudit tanten sina kallingar också.”

”Oj. Tuff tant och tuff dag” sa Börje och rodnade.

”1-0 till tanten. Men hon lär ju inte vinna på kupongen. Det är ju min rad och mina rader vinner inte.” sa Niklas.

Nu stod de äntligen på rad framför Slobodans bardisk. Siv längst till vänster, Niklas i mitten och Börje på högeryttern.

En trio lika munter som ett gäng kommunanställda första måndagen efter semestern.

Tre slagna fighters med en varsin enorm blykeps som fick dem att se ut som tre deppiga gamar.

Mitt i denna misär reser sig gamen längst till höger och ställer sig upp i sin fulla längd. Börje har helt plötsligt kommit på att det är en glädjens kväll. Börje-Karman hade ju faktiskt gett honom en bonus-check, vilket egentligen borde göra allt deppande omöjligt.

”Siv. Niklas.” säger Börje. ”OM ni fick välja precis vad ni vill från denna bar. Vad skulle ni välja då, och jag menar verkligen exakt VAD NI VILL ha helst av allt.”

Siv och Niklas tittar på Börje och försöker förstå leken.

Siv tänkte fortast. ”Jag skulle välja en dubbel ”Sex on the Beach!” (Siv drömde fortfarande våta drömmar om hur Tom Cruise slängde ihop en sådan i filmen Cocktail)

Niklas funderade nu mer på vad kombon ”Sex på stranden” och Siv innebar i detta sammanhang, än på vad han själv skulle välja från baren. Börje frågar igen: ”Du då Niklas. Vad skulle du välja?”

”Falcon Export” svarar Niklas reflexmässigt.

Börje vänder sig till Slobodan: ”Herr Ober: En dubbel Sex on the beach och en Falcon Export tack!” lättad över att Niklas missade chansen att beställa något riktigt dyrt. Skönt med enkla vänner.

Siv ser nu helt lyrisk ut. En dröm går i uppfyllelse. Saknas bara att Tompa Cruise kliver in genom dörren också.

Niklas som ser detta som sin första vinst i livet skiner som en sol och skickar ett SMS till brorsan att han är på väg att få en gratis öl.

Börje ser nöjt på när polarna tar emot sina drycker. Själv tar han ett glas Champagne (Slobodan kallar det Champagne, men det är i själva verket en billig Cava). Det man inte vet gör inte ont och Börje känner sig som självaste James Bond.

Nu står samma trio på samma plats, plötsligt som vinnare. ”Faaaan va gött vi har det” säger Börje och tänker att han nog fick till dialekten så att han lät på pricken som Glenn Hysén.

”Skål mina vänner” tjoar Börje och tre glas slås samman i en härlig skål.

När Börje möter sina vänners blickar ser han tacksamhet, ömhet och en massa kärlek i deras ögon. Siv och Niklas älskar verkligen Börje i detta ögonblick. Var det så enkelt? Bjud på sprit så får du kärlek? Tänk om man fattat det tidigare. Det här måste gå att göra något större av.

”Who is the man?” frågar Börje entusiastiskt i jakt på mer bekräftelse. Siv och Niklas tittar på honom och ler. ”Vaaa?” frågar Niklas. ”Skitsamma” tänker Börje.

Berusad av den villkorslösa kärlek och bekräftelse som strömmar över honom från Siv och Niklas tar Börje ett beslut på stående fot. Denna gång ska det löna sig att vara polare med Börje! Dags att sprida lite Börje-Karma!

Börje ställer sig framför Siv och Niklas och känner sig lite som en president som ska ge nationen ett bevingat tal. Andaktsfullt håller han upp glaset framför sig.

”Mina vänner. Ni har hållit mig sällskap här på Gullans i många år nu. Vi har hållit ihop i vått och torrt. Vi har varit glada åt varandras medgångar (ibland även motgångar om hela sanningen ska fram) och ni är mina allra bästa vänner.” Börje brukar i deppiga stunder tänka ordet ”enda” istället för ”bästa”, men man får ta det som finns. ”Ni har säkert frågat er många gånger när det ska löna sig. Svaret på den frågan är IDAG. I helgen åker vi tre med Finlandsbåten till Helsingfors. No limits. Börje bjuder.”

Tystnad och därefter mer tystnad. Till slut börjar Niklas snyfta. Siv lyfter armarna mot taket som för att tacka högre makter.

”Vill ni följa med?” frågar Börje.

”JAAAA för fasen!” skriker Slobodan som därmed bjöd in sig själv till denna expedition. Slobodan tar en stor klunk ur Niklas Falcon Export vilket får Niklas att se lite ängslig ut.

”Ja verkligen” svarar Siv med darrande stämma, och ”Ja tack” hulkar Niklas till slut fram, nöjd nu när Slobodan fyllt på hans glas igen.

Bra säger Börje. Let´s go Bananas!

 

I episod 4 kommer du att få läsa om hur denna expedition presenteras för Ella och du får även chans att följa med ombord på båten och följa gängets äventyr.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

 

 

 

 

 

Episod 2 i Bara Börje: En oförtjänt bonus

”Klantigt” tänkte Börje samtidigt som han gick förbi tjänstemännens parkeringsplats. Rader av flotta tjänstebilar som bara var tillgängliga för försäljnings- och marknadsavdelningen, stack alltid lite i Börjes och de andra på lagrets ögon. ”Men sånt är som sagt livet. Orättvist.” mumlade Börje för sig själv tittandes ned i asfalten.

Klantigt för att han blev lite väl sen hem från Gullans Pizzeria & Thai och klantigt för att han sörplade i sig de där 3.33 stora starken han köpte för sin roulettevinst. De där extra ölen gjorde att det inte fanns en chans att ta bilen till fabriken och bussarna gick inte alls som han tänkt sig. Därmed är han en timme försenad till jobbet. Istället för att vara på plats klockan sju, hade den nu blivit åtta. ”Skit” mumlade Börje fortfarande med blicken sänkt mot asfalten. För att dölja de värsta spåren efter den sena kvällen bar han denna morgon ett par solglasögon av märket Ray Han som han köpte billigt i Thailand. Han har fortfarande inte förstått varför man ska köpa ett par Ray Ban för 1500 när ett par likadana Ray Han kostar en tiondel. ”Det behöver inte vara bättre för att det är dyrt” sa alltid Börjes pappa när han var liten. ”Amen till det” tänkte Börje.

När han tittar upp ser han självaste Direktören kliva ur sin bil. Högröd i ansiktet hastar Direktören fram till Börje. Börje observerar under Direktörens promenad att han ser rejält stressad och skakad ut.

”Börje!” ropar Direktören på sin väg fram till Börje.

”Ja” svarar Börje.

”Börje för fan….” startar Direktören och Börje gör sig redo för någon typ av oförklarlig och oförtjänt utskällning. Sådana har han fått förut. Senast för ett år sedan när han lät en av ägarsönerna prova backa med lastbil och tryckte halva lastbilen genom lagrets yttervägg innan han fick stopp på ekipaget. Den utskällningen var kanske varken oförklarlig eller oförtjänt om man ska vara helt ärlig, men jobbigt var det. Nu var det i och för sig upplagt för en näsbränna tack vare sen ankomst. Men skulle verkligen Direktören bry sig om sådana detaljer?

”Ja? Vad står på?”

”Ingen behöver veta något om detta, eller hur Börje? Jag har så jädra mycket annat att tänka på och orkar inte med någon mer skit just nu. Förstår du vad jag menar?” avslutar Direktören.

Börje utvecklade redan i tidiga skolåren en teknik som gör att han kommer ur potentiellt knepiga situationer. Tekniken bygger på att säga JA om det är något han inte förstår.

Exempel på tekniken:

Lärarinnan i lågstadiet frågar om Börje förstått hur addition fungerar. Börje tänker fort: Säger han NEJ nu så kommer lärarinnan lägga mer tid på honom kommande lektioner och även extraundervisning kan komma på fråga för att försäkra sig om att Börje faktiskt får något ut av undervisningen. Säger han JA så är alla nöjda och allas liv kan gå vidare i tron om att världen är perfekt. Klart som fasen Börje svarar JA till lärarinnan.

”JA självklart!” svarar Börje Direktören.

”Bra som fan Börje” säger Direktören och ser genast lättad ut. ”Bra som fan.”

”Tack” säger Börje utan att själv förstå vad han tackar för. Men om någon tycker att man gjort något bra så tackar man ju. En viss uppfostran har man ju i sig.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktören vände sig om och gick bort mot huvudentrén. Börje stod kvar och undrade vad i helsike han precis varit med om.

Ett par timmar senare var det dags för dagens höjdpunkt: Lunch! I och med sen ankomst blev arbetspasset innan lunch kort och bra och helt plötsligt satt Börje framför sin matlåda innehållande ugnsbakt falukorv och potatismos. ”Frugan är inte så dum ändå” tänkte Börje när han stoppade in lådan i mikrovågsugnen.

Det vanliga lunchsällskapet satt runt bordet: Truckföraren William, lastmottagaren Tanja och utlastaren Claudio. Inte det roligaste gänget att käka lunch med, men vad gör man? Lagerchefen åt som vanligt på sitt kontor. Efter affären med Börje så har hon hållit sig lite på sin kant och frotterar sig inte så ofta med sina undersåtar. ”En så kallad win-win-situation” brukade Börje säga.

Dagens diskussionsämne runt bordet var tydligen huruvida invandrare stjäl svenskarnas jobb och flickvänner. William var övertygad om att så var fallet och Claudio argumenterade emot. Claudio som själv är mörkhyad då hans mamma kommer från södra Spanien tar parti för hela invandrargruppen och står upp bra.

”Helt ärligt William. Har du något belägg för det du snackar om? Känner du någon som helst som blivit av med sitt jobb för att en invandrare fått jobbet? Och känner du någon vars flickvän lämnat killen för en invandrare” frågade Claudio.

”Det är klart jag gör” säger William.

”Bra. Nämn en” kontrar Claudio.

William sitter tyst och rör runt i sina nudlar. Idag är det nudlar, helt och hållet utan tillbehör, vilket vittnar om att det var länge sedan lön.

Tre minuters total tystnad. Tanja tittar på killarna och skakar på huvudet och mumlar ”Otroligt…”

Till slut lyser William upp. ”Det har hänt mig faktiskt.”

”Jaså. Få höra” säger Claudio och lutar sig tillbaks i stolen med armarna i kors över bröstet. Tanja tittar också upp, nu uppmärksam på situationen igen.

William börjar förklara: ”När jag var 18 år var jag på Magaluf med polarna. En hel kväll stod jag och snackade med en tjej och bjöd på drinkar. Fem minuter innan discot stängde kom en lokal Mallorciansk strandraggare från Palma Nova och bjöd upp henne till dans. Sen gick de hem till strandraggaren.”

”Är det ditt bevis på att invandrare snor våra flickvänner?” frågar Claudio med ett stort smajl och skakande huvud. William nickar tyst.

”Case closed” säger Claudio.

”Fan vad blåst du är William” säger Tanja. Tanja som själv har stor erfarenhet av strandraggare i Magaluf. Hon har fortfarande en tatuering kvar som påminner om en natt då hon träffade en drömprins kvart över fyra utanför Viking Bar.

Nog för att det påminde om en dröm alltid. Men inte den typen av dröm man vaknar leende ifrån. Mer skrikandes. Strandraggaren hade bjudit in Tanja till sin lägenhet som låg en bit utanför staden och spelat hela förförarprogrammet. Avslutningsvis hade han föreslagit att de skulle tatuera varandras namn närmast hjärtat.

Strandraggaren hade börjat med att tatuera sitt namn på Tanja. Inte helt nykter och heller inte med någon stor talang för tatuering. När det var Tanjas tur att tatuera strandraggaren så tog bläcket slut. Typiskt. ”Tur att det räckte till min i alla fall” hade Tanja tänkt just där och då, inne i det rosaskimrande kärleksmolnet förstärkt av färgglada paraplydrinkar.

Nu påmindes Tanja om denna händelse varje gång hon duschade då det står Rodrigo i grå-grönt bläck inringat av ett blekt rött hjärta på vänstra bröstet.

”PLING!” – Mikrons plingande förkunnade att Börjes matlåda nu äntligen var varm nog att äta och han fick till slut sätta sig ned med övriga sällskapet.

”Nå, har det hänt något skoj idag?” frågade Börje gänget.

”Det har det VERKLIGEN gjort!” säger Tanja. ”En av ägarna var på snabbvisit här i morse för att träffa fabrikschefen. Ägaren kom dagen till ära med sin helt nya Porsche och var stolt som en tupp när han från konferensrumsfönstret pekade ned på bilen och berättade om sitt nya köp för alla som ville lyssna och titta. När han skulle åka ett par timmar senare upptäckte ägaren att någon kört in i hans bakdörr. Det var jobbigt att se. Först grät ägaren och sedan blev han helt rasande. Personalchefen fick honom till slut att lugna ned sig genom att förklara att det måste vara någon av alla lastbilar som kör in och ut på området som råkat ge hans Porsche en knuff. Men ingen annan trodde på den förklaringen. Bilen stod borta vid tjänstemännens parkering så det är mer troligt att det är någon av dem. Men aldrig att någon kommer att våga erkänna det.”

”Det var som sjutton” sa Börje samtidigt som han stoppade en alltför stor bit falukorv i munnen. En kort stund trodde han att han skulle sätta i halsen och råkade hulka till rejält vid bordet.

”Pinsamt” tänkte Börje, men ingen annan verkar ha märkt något. De var alltför inne i tankarna på den stackars rika ägarens Porsche.

Samtidigt som Börje formulerade tanken ”Pinsamt” i huvudet så började något mala längre bak i hjärnkontoret. Mötet med Direktören på morgonen smyger tillbaks i medvetandet utan att Börje riktigt förstår varför.

”Hoppas det är Direktören som kvaddat bilen!” tjoar William med dagens bredaste flin.

Helt plötsligt klarnade allt för Börje. Det var Direktören som kört på storägarens bil och trott att Börje sett allt och därför bett Börje hålla truten. Vilken jädra story!

Precis när han ska öppna munnen och bjuda på denna story så kommer Anna från ekonomiavdelningen förbi lunchbordet. Hon viftar med ett papper framför Börje och gänget. ”Har ni sett att våra lönespecifikationer ligger i postfacken? Jag fick NOLL kronor i sommarbonus i år! Vad fan är det som händer?”

Börje, William, Tanja och Claudio tittar på Anna. Börjes tanke på att berätta om morgondagens numera riktigt spännande händelse sorteras längre bak i huvudet. ”Den får jag bjuda på senare” tänker Börje.

”Skojar du” frågar Tanja. ”Vi brukar ju alltid få ett par tusingar. Så har det varit så länge jag varit här.”

”Gå och hämta era kuvert” sa Anna. ”Det här måste vi utreda.”

William joggar iväg med löftet att han ska hämta allas lönespecifikationer.

Resten av gänget sitter tyst och tittar på varandra. Tanja nu med huvudet i händerna och beklagar sig. ”Nu sitter jag i skiten. Jag har verkligen räknat med den här bonusen”.

William kommer tillbaks med alla kuverten och delar ut dem till var och en. Upp till bevis.

Claudio är snabbast. ”NOLL KRONOR” säger han. William öppnar sitt och skakar på huvudet. ”Fy fan.” Tanja kastar sitt öppnade kuvert och lönespecifikation i soptunnan utan ett ord.

Börje känner sig uppgiven och slagen på förhand när han öppnar sitt kuvert. Han halar långsamt upp lönespecifikationen och läser.

SOMMARBONUS Börje Ahlgren 20.000 kr.

Börje läser igen. 20.000 kr istället för 0 kr hos de andra. Han tittar upp på gänget som just nu känner sig som de största förlorarna i världen och undrar om det är någon av dem som ser på honom att hans kuvert är annorlunda. Ingen risk. De ser fortfarande bara ut som att de sålt smöret och kastat pengarna.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktörens ord från i morse klingar på nytt i Börjes huvud.

Direktörens övertygelse om att Börje sett honom kvadda ägarens nya Porsche, har alltså fått Direktören att samma dag som bonusen skulle delas ut sett till att Börje fått hela potten.

Fy fasen så orättvist.

Fy fasen så FANTASTISKT! Börje försöker hålla tillbaks det bubblande skratt som håller på att byggas upp inom honom men lyckas inte alls. Börje brister ut i ett högt gapskratt så intensivt att tårarna rinner.

Gänget runt om honom tittar på Börje som om han skrattade på en begravning.

Mitt i skrattet försöker Börje få fram ett par ord. De kommer i stackato: ”Fö – r – lå – t, det känns b – a – r – a så jävligt att d – e – t bara g – å – r att garva åt det!”

Gänget verkar köpa hans förklaring och fortsätter sura tyst. Börje har ätit färdigt. Han packar ihop sina prylar och går ifrån bordet bort mot sitt kontor. Börje har slutat garva högt. Ögonen däremot strålar som ett par diamanter.

Börje går in på kontoret, stänger dörren och drar ned persiennerna i fönstret som vetter mot lagret. Han tar ett djupt andetag och därefter ett till.

Sedan är han redo.

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Och sen:

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Vilken grej! 20.000 kr i sommarbonus! Bara till Börje! Halleluja! Snacka om att Börje-Karman har slagit till med full styrka.

Börje kliver ut på sitt lager igen nu med en helt ny energi. Resten av dagen förundras hans personal över Börjes enorma tempo i arbetet.

En bra dag för Börje. Börje-Karman har gjort det igen.

20.000 kr. Tänk vad mycket man kan göra för så mycket stålar!

 

Episod 3 – Börje planerar för vad han ska göra med alla pengar som han fått helt oväntat. Följ bloggen så du inte missar publiceringen Fredag 29 juli prick 18.00!

 

 

Episod 1 i ”Bara Börje”: ”Allt på rött”

Följ min blogg med Bloglovin

”Allt på rött tack.”

Börje kände sig nöjd. Stannade kulan på rött så dubblades hans sista hundring så att den skulle räcka till 3,33 stora stark istället för 1,66. Börje hade förhandlat fram ett system med Slobodan som gav honom möjlighet att köpa ölen per centiliter istället för hela glas. Därav decimalerna.

Ordet Börje använde när han berättade om detta hemma var ”Genialt” och han förstod inte riktigt varför ingen kommit på det tidigare.

Något så genialt hade han inte gjort sedan han bytte ut innehållet i farsans brännvinsflaska mot vatten när han var 14 år och skulle på fest och planterade bevismaterial som alla pekade mot storasyrran runt flaskan. Klart att Börje tyckte det kändes tufft när farsan sålde syrrans moped som straff, men jädrar vilken fest han fick.

Slobodan hade ägt Gullans Pizzeria & Thai sedan jul förra året och det dröjde inte länge innan han byggde ett alldeles eget roulettbord. Ett roulettbord som bara de allra mest trogna stammisarna då och då fick tillgång till. Det var inte ett roulettbord i Monaco-klass kanske om ärligheten ska fram. Snett och vint och säkert inte helt rättvist då Börje sett att kulan landade på grönt lite för ofta för att det ska vara en slump. Slobodan gjorde sig nog en hacka på spelet.

(Börje hade sett sedelrullen sticka upp alltför många gånger ur Slobodans bröstficka. Men Börje var inte den som inte kunna unna andra framgång. Hans vardag blev inte sämre för att Slobodan har det bra. Men självklart var han lite avundsjuk när Slobodan kör fram med sin merca och parkerar på VIP-platsen utanför Gullans Pizzeria & Thai. En sån skulle man ju ha så klart. Då hade livet varit komplett.)

Men Börje är en man med tur. Det är det inget snack om. Exemplen är många genom åren. Börjes överkvalificerade jobb som vice lagerchef kom till honom med turens hjälp.
Vid en julfest på firman för många åren blev han ihoptussad i lag (det stod ”Teambuilding” på schemat och JOVARS det kan man kalla Teambuilding….) med den kvinnliga lagerchefen och efter alltför många glas rom och cola, så landade de tillsammans i lagrets vilorum.

Under den korta men intensiva affären dem emellan så utlystes den lediga tjänsten som vice lagerchef. Intervjun hölls i vilorummet och därefter var lönechecken ett par tusen större. Veckan efter fick lagerchefen stora skälvan då maken hemma tydligen inte alls var med på planen att ha en förste-älskare på jobbet och förhållandet med Börje var därmed över.

Men jobbet var hans. Tur som sagt, för inte fan hade det med någon charm eller kompetens att göra. De orden låg inte Börje nära när han beskriver sig själv. ”Undrar om lagerchefen tyckte att hon hade tur?” brukade Börje tänka och flabba för sig själv.

Han var inte ensam runt bordet som var placerat i ett kyffe precis bakom pizzaugnen. Placeringen gjorde att det var varmare än i helvetet och alla runt bordet var högröda i ansiktet.

Förutom Börje stod Slobodan där iförd sin bookmaker-keps. Till vänster om Slobodan stod Niklas. En ung student som pluggade filosofi och konstvetenskap. Niklas prioriterade alltför ofta ölen hos Slobodan framför studierna och därför förlängdes studieplanen gång på gång. Högen med studielån var nu på väg att nå ej återbetalningsbara nivåer då Niklas också förstått att chansen att få ett jobb med de ämnena i bagaget var minimal. Imponerande att bygga upp en sådan bitterhet i så låg ålder. Lika bra att ge upp alltså. Skål Niklas!

På Slobodans högra sida satt Siv larvigt högt över bordet på en barstol i sina silverfärgade skor med generande höga klackar. Siv eller ”Morsan” som hon också kallades, jobbade som servitris när Gullan en gång drog igång ett konditori på 70-talet: ”Gullans”.
Siv var också med när Gullans svärson Sylvester övertalade henne att framtiden ligger i att snurra pizzor och blev faktiskt Sveriges första kvinnliga pizzabagare när degmaskinen byttes ut mot pizzaugnar.

Sylvester som var en ambitiös man lärde sig på Komvux ett nytt begrepp, nämligen Företagsam Innovation. Innovation betydde att Thai-mat tillfördes menyn och två thailändskor anställdes snabbt för det nya uppdraget.
Det tog inte lång tid innan det visade sig att en av Thai-damerna var en jäkel på att snurra pizza, dessutom till halva lönen som Siv haft. Sorry Siv!

Siv åkte ut. Det sista hon sade till Sylvester var ”DEN HÄR KÄRRINGEN BLIR DU INTE AV MED”, vilket stämde alldeles utmärkt. Från den dagen har hon suttit med sitt glas rödvin på Gullans Pizzeria & Thai.

Nu var Sylvester borta. Tydligen så ägnade han sig åt lite väl Företagsam Innovation och skakade galler på Asptuna ett par månader. I samma veva dök Slobodan upp och köpte hela rasket av Gullan för en Statoil-påse med kontanter. Gullan drog till Thailand och lever nu livet och Slobodan driver nu ett sunkigt förortshak i ”bästa” klass. Så bra att Slobodan själv trixat dit 3 stjärnor på dörren.

Niklas lade sin insats på nummer 13. 13 var Niklas absoluta värsta otursnummer, men livrädd som han var för att missa den gång kulan till slut stannade på 13, så var det likförbannat alltid det numret han satsade på.

Siv spelar som vanligt inte. Däremot bjuder hon på sitt moralpredikande varje gång. ”Ni bör inte spela killar. Ni kan fastna i spelträsket. Förstår ni inte att det bara är Slobodan som vinner på detta?” Predikan lät faktiskt rätt rimlig och hade den kommit från någon annan än just fylle-Siv så kanske någon hade lyssnat.
Börjes marker värda 100 kronor ligger på rött. ”Nu blir det RÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!” brölade Börje lite högre än vad han egentligen tänkt. Tydligen hade de första 1,66 ölen satt sig lite djupare i hjärnkontoret än vad han trott. Skönt. Han kände fortfarande sina fötter, så helt berusad var han dock ännu inte.

Niklas fingrade nervöst på sin spelmark som låg exakt centrerad på nummer 13. ”Det kommer ändå aldrig landa en kula på nummer 13” sa Niklas. Slobodan stortjöt av skratt och säger högt: ”Kompis! Kommer du ihåg när du var på din mormors begravning?
Då var kulan på nummer 13 tre gånger på raken!” Niklas ser om möjligt ännu mer nedstämd ut. ”Allt går ta mig fan emot” tänkte han högt. Slobodan fnissar lågt och lite för rått för situationen.
Slobodan tittade alla runt bordet djupt i ögonen och frågade ödmjukt: ”Nå mina kycklingar. Är ni redo?”

”Ja för fan” säger Börje. ”Jag har inte varit mer redo sedan frugan erbjöd sex sista gången självmant”. Rykten säger att det var mer än 10 år sedan. Men ”man ska inte göra roliga saker för ofta, då har man ju inget att se fram emot” brukade Börjes fru säga. Det är inte omöjligt att just den inställningen från frugan var det som skapade chansen till att bli vice lagerchef.

”Äh” säger Niklas. ”Redo och redo. Vad fan betyder det? Förlorar gör jag ju likförbannat. Rulla kuljäveln nu så jag får gå hem och skita”.
”Må bäste man vinna” tjuter Siv som nu är märkbart berusad och har lite svårt att sitta rakt på barstolen och lägger till: ”Vinner du Niklas så hänger jag med dig hem!” med en avslutande okontrollerad flirt mot Niklas samtidigt som hon försöker lägga sin sjal förföriskt runt Niklas hals men missar med två decimeter. Nu ser Niklas hängigare ut än någonsin.

Slobodan slänger iväg kulan. Kulan hoppar märkligt mycket och är flera gånger på väg att studsa ur spelet. Slobodan ger då och då bordet en hjälpande knuff för att få hjulet att gå jämnt.
Efter ett par varv bestämmer sig kulan och trillar ned på nummer 13. Svarta nummer 13. Helt tyst i rummet. Hjulet fortsätter snurra men nu mycket långsamt. Kulan ligger stadigt på 13.

”DU VANN” skriker Siv. ”DU VANN NIKLAS!”. Nu vaknar Niklas till och reser sig långsamt. För första gången ser de andra hur lång han faktiskt är när han stolt sträcker armarna mot skyn.

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG VANN!” skriker Niklas och söker ögonkontakt med Börje som sitter helt apatisk och redan funderar på hur i helvete han ska klara sig utan de 3,33 stora stark som hans kropp stenhårt kalkylerat med. Börjes röda ansikte har blivit askgrått.

Niklas segervrål har övergått till triumfvarv runt bordet sjungandes på ”We are the Champions” och försöker få med Siv på en dans. Siv försöker febrilt komma ned från stolen på ett ordnat sätt men brakar istället baklänges raklång ned i Slobodans pizzakartongförråd.
Börje och Slobodan sitter kvar och ser på hjulet som mer och mer bromsar upp. 13. ”Hur i helvete är det möjligt? Niklas vinner ju ALDRIG” muttrar Börje för sig själv.

Till slut har det småskeva hjulet för låg fart för att orka snurra förbi alla ojämnheter och tvärnitar.
Tvärniten är så hastig att kulan trillar över i facket bredvid, röd nummer 27.

”Vinnande nummer är RÖD 27” förkunnar Slobodan.
Börjes högröda färg är blixtsnabbt tillbaks och han vrålar ut sin glädje: ”Jag visste det! Jag visste det! Börje HAR tur! (Börje har en ovana att prata om sig i 3:e person när han lyckas med något.”

Niklas dans fortsätter oavbrutet då Niklas helt och hållet missat upplösningen. Han är nu mycket nöjd med hur likt han låter Freddie Mercury när han klämmer i ”chaaaampiooons” för trettionde gången. Ännu nöjdare blir han när Börje kastar sig i hans famn. ”Vill Börje fira mig? Det går bra nu!” tänker Niklas. ”Kanske borde bjuda hem Siv ändå?”

”JAG VANN!” skriker Börje i Niklas öra. ”VAAAA?” skriker Niklas tillbaks helt utan att det behövs skrika nu när segersången har tystnat. ”Jag vann” säger Börje igen nu nästan viskandes. Niklas sneglar över axeln mot bordet och ser att kulan nu ligger på röd 27.
”SLOBODAN! Jag vann eller hur? Den stannade först på 13!” väser Niklas mot Slobodan.

Slobodan skakar långsamt på huvudet och står med armarna i kors över bröstet. ”Näru kompis. Där kulan ligger när hjulet stannar är det vinnande numret. Regler är regler”

Det börjar flimra framför ögonen på Niklas. Så här nära segerns sötma har han aldrig varit. En vinst hade gjort hans 20-lapp 35 gånger större och han hade gått hem med 700 spänn på fickan. Nu ingenting. Som vanligt. ”Är inte det jävligt typiskt mig” tänker Niklas.
”Niklas! Jag klarar mig på 3 starköl. Jag bjussar dig på de sista 0,33!” ropar Börje med vetskapen att det kan vara hans mest generösa erbjudande hittills i livet.

Niklas skakar långsamt på huvudet och stapplar mot utgången. ”Kom Siv så går vi” ropar han till Siv. ”Glöm det” svarar Siv. ”Jag går bara hem med vinnare!” och klättrar långsamt upp på stolen igen.

Börje och Slobodan går bort till bardisken. Högtidligt häller Slobodan upp tre hela stora stark och måttar med stor exakthet upp ett glas med en tredjedels stor stark i. Börje tar fram sin iPhone 4S och tar ett kort. Ett historiskt ögonblick ska förevigas.

En bra kväll i Börjes liv. Börje-karman fungerar.