Episod 14 i Bara Börje: ”Är det här verkligen en bra idé????”

pistol

– Är det här verkligen en bra idé? frågar Siv och tittar på den 7-åriga tjejen som lyser av lycka.

Tre timmar tidigare står Niklas sist i kön för att gå på bussen. Framför honom står en kille som antagligen haft sina bästa år trots att han bara var i 40-årsåldern. Ärrad i ansiktet och av killens odör att döma verkade inte han inte ha någon bostad att sova i. Niklas höll behagligt avstånd.

-Grabben, du måste betala med SL-kort eller sms, annars får du gå av bussen! säger busschauffören. Killen vänder sig då mot Niklas, drar upp ett pistolliknande föremål ur ryggsäcken och säger något som Niklas inte uppfattar. Niklas ryggar bakåt, inte för att han trodde det var en riktig pistol, utan för att han blev så överraskad av att den illaluktande killen tilltalade honom så plötsligt.

-Nå grabben, byter du den här mot ditt SL-kort? frågade killen igen. Niklas tittade på pistolen som hade ett handtag och en avtryckare men ingen pipa.

– Byta SL-kortet mot den där? upprepade Niklas, – vad är det för något?
– Spela inte dum! sa killen, – den är värd tretusen spänn. Det finns tillbehör också, sa han, drog upp en liten genomskinlig påse och gav Niklas alltsammans samtidigt som han ryckte SL-kortet ur Niklas hand.

Niklas gapade förvånat när bussdörren stängdes och han blev ensam kvar på busshållplatsen. Första reaktionen var att ropa på hjälp eller att springa efter bussen men inget av det blev av. Ska man kanske ringa polisen, funderade han. Vad sjutton är det för ett konstigt föremål som dessutom är värt tretusen kronor? Niklas räknade tyst på fingrarna vad hans SL-kort kan ha varit värt med de dagar som var kvar på kortet och inser att han kanske har gjort sin livs affär. – Tretusen kronor, säger han för sig själv, det var som tusan!

Med pistolen i ena handen och den lilla plastpåsen i den andra stiger han in på Slobodans pizzeria och thai. Samtidigt som han ser Siv och Börje längst bort i restaurangen snubblar han till på den förbaskade tröskeln, tappar påsen och landar med ena knät i backen men det andra benet lyckas han få fram på ett så pass smidigt sätt att fotnedsättningen blir perfekt och han lyckas mirakulöst komma upp med andra benet tillräckligt snabbt att det nog inte var någon som såg hans fadäs.

– Är den här din? Niklas vänder sig om och som från ingenstans står där en gammal tant med vitt permanentat hår i bästa 80-talsfrisyr och tjocka glasögon. Hon har satt käppen på påsen och tittar skarpt på Niklas. – Ja, den är min, flämtar Niklas som undrar var sjutton tanten kom ifrån. Han böjer sig för att ta upp den men tanten trycker hårt med käppen. – Kan du beskriva innehållet? Nu börjar Niklas bli irriterad och säger otrevligt, – jag har inte tid med dig, ge mig påsen! ”Bam”, Niklas får ett snabbt rapp av käppen vid sidan av knäskålen och det svider till ordentligt.

– Aj, vad gör du? – Du är en ohyfsad liten grabb, be om ursäkt! ”Bam”, käppen träffar blixtsnabbt på precis samma ställe. – Be om ursäkt sa jag. Tanten stirrade Niklas skarpt i ögonen som en urtida skolfröken som älskade den tidens aga.

– Be om ursäkt för vad? hann Niklas säga innan han fick två snabba rapp med käppen på exakt samma ställe igen. Nu vek sig nästan knät och han fick stödja sig på andra benet istället.
– Du bör tänka dig för innan du, unge man, öppnar munnen igen. Hör jag något annat än en ursäkt komma från dig ska du få se på andra bullar.

–Va, va, vadå? stammar Niklas och ska precis stödja sig mot närmsta bordet som substitut för sitt sargade ben. ”Bam,bam,bam”, käppen låter som en kulspruta mot Niklas stackars ömma knä och när tanten finurligt rycker till i bordet som var Niklas enda stöd faller han huvudstupa och landar med ögonbrynet först mot det hårda golvet.

Det svartnar för ögonen en stund men han kommer snart upp i sittande ställning. Huvudet bultar och knät känns som om det gått av. Med armen som skydd för huvudet tittar han sig omkring efter tanten men hon har helt gått upp i rök. Med stöd av bordet som nyss blev hans fall tar han sig med stor möda upp och haltar, eller mer släpar benet efter sig, bort mot Sivs och Börjes bord.

– Hej! säger båda först glatt men blir förskräckta över hur Niklas ser ut.
– Vad sjutton har hänt med dig? Ser ut som om du frontalkrockat med en långtradare!
– Såg ni inte kärringen? Sa Niklas, – hon misshandlade mig ju!
– Vilken kärring? Sa båda i kör, det är ju bara vi och sällskapet därborta.
Niklas skulle börja förklara men orkade inte utan frågade om någon kunde hämta en Falcon export åt honom och sätta det på hans nota.

Niklas sörplade på sitt glas med isvatten för att kyla de bultande svullna läpparna medan han drömde om den iskalla Falcon export som Slobodan hade vägrat Siv med orden ”Cash is king” pekandes på skylten ovanför disken ”Kredit ges till personer över 90 år i föräldrars sällskap”. Efter några minuter hade Niklas hämtat sig tillräckligt för att berätta om bussfadäsen.

Börje höll med om att det var ett mirakel som kunde ge oanade inkomster och funderade på hur han själv skulle kunna bli en del av dem.
– Det är en håltagningsmaskin, sa Siv, en sån man tar hål i öronen med och tillbehören i den lilla påsen är nog olika nålar för olika stora hål.

– Satan i gatan! utbrast Börje. – Jag har en idé, en affärsidé som kommer att göra oss rika!
– Vadå för något? undrade Niklas.
– Om du delar halva pistolen med mig så delar jag halva företaget med dig sa Börje.
– Men Siv då?
– Höröni, håll mig utanför era planer, jag känner problem i luften, skrattade Siv glatt. Börje ignorerade Sivs sarkasm eftersom han blev glad att dela rikedomarna med en partner istället för med två. Börje tog en servett och började skriva:

Affärsavtal!

Mellan affärs partner BÖRJE och NICKLAS
Gäller från IDAG och all tid fram över till någon eller
alla blir upp köpt av stort företag tex Bill Gates.
Alla rike dommar delas lika och Siv är vittne.

Pistolen tilhör båda 2

__Börje __Niklas____Siv____

– Du har stavat mitt namn fel, sa Niklas.
– Det är inte det enda som är fel skrattade Siv.
– Okej, så här lyder min plan… Vi ska ta hål i öronen på folk och ta betalt för det. Börje väntar lite för att se reaktionen från åhörarna. Okej, inga tjoho- eller wow-rop ännu, krävs mer förklaring för dessa oerfarna företagare.

– Tänk er ett hål för 500kr och två hål för 1000kr. Vi kommer att bli rika redan första dagen. Det kan max ta fem minuter att ta hål och alla vill väl ha flera hål. Vi skulle till och med kunna köra en drive med tredje hålet gratis, bara för att komma igång. Börje studerar Niklas som sitter och tänker och man ser tydligt att han räknar något på fingrarna för att sen skina upp och utbrista;
– Du är en stjärna Börje, shit! Det blir ju flera tusen om dagen även om vi bara skulle ha en kund i timmen, briljant!

Siv ser inte lika övertygad ut men önskar båda lycka till och tar fram mobilkameran för ett riktigt Instagram-moment. Ett foto på kontraktet och ett när de skakar hand, tittandes in i kameran och Börje håller upp avtalet så att texten syns på fotot.
I några minuter pratar de om hur smart det är med fotot och hur det kommer att användas i dokumentärerna som kommer att göras i framtiden om deras framgångssaga. Det var här och nu som allt började. Niklas föreslår att de även bör ha en filmsnutt, när de skakar hand samt ett klipp där de sitter vid bordet och smider sina planer. Siv börjar filma i svartvitt läge och grabbarna poserar med avtal och låtsas sitta i förhandlingar vid det runda bordet på Slobodans pizzeria och thai.

Utanför pizzerian inser de att Niklas sargade knä är ett problem. Det tog tio minuter att få ut honom ur restaurangen, han skulle knappast klara av att gå runt och sälja det nystartade företagets tjänster. Börje ser en färdtjänstbil på andra sidan gatan där chauffören är på väg nerför rampen med en tom rullstol. Börje kommer som alltid på en briljant idé och ropar
– Här är vi! Chauffören uppfattar ropet och styr rullstolen mot pizzerians entré.
– Vad gör ni grabbar? Jag skulle ju hämta Er på tredje våningen utan hiss, och det var bråttom till sjukhuset.

– Man kan inte åka till sjukhuset på fastande mage, sa Börje, och så ville vi spara på dina krafter och bar ner honom åt dig. Får vi alla plats?
Chauffören som just insåg att han besparat sig en jobbig resa nedför tre våningar blev lättad och kunde lätt bjuda medpassagerarna på en tur. Dock var han inte sen att utnyttja situationen och lade in i förhandlingen att få stanna till vid Systemet nere på torget vilket de skulle hinna precis innan stängning. Förhandlingen var över och där satt Niklas fastspänd i rullstolen och Siv och Börje på varsin brits likt sjukvårdspersonalen i en ambulans. Färdtjänstbilen stannar med ett ryck mitt på torget, här behövdes inga parkeringsrutor eller parkeringspengar, den stora handikappskylten gjorde susen. En sån här bil ska jag ha tänkte Börje.

– Kommer strax! sa chauffören och tillägger frågan; de sa från trafikledningen att det var så himla bråttom till sjukan, vad är det med dig egentligen?
– Gaser, bara gaser sa Siv, men det är lite bättre nu, dock fick pizzerian ett lite sämre rykte nyss.

Niklas tittar förargat på Siv men sväljer lögnen samtidigt som han tar sig för magen.
– Tio minuter en kvart, säger chauffören vant från sitt kvällsjobb på brorsans pizzeria och joggar mot Systembolaget.
– Fort! säger Börje och börjar att lossa bältena som håller fast Niklas rullstoll i golvet. – Siv! Hitta knappen för att öppna rampen! Börje står beredd innanför den bakre rampen med båda händerna på rullstolens handtag och med ena foten långt bak för att ta ett rejält språng så snart bakre dörren är öppen. Siv som nu hade testat de flesta knappar och dessutom fått på bilens varningsblinkers, började bli svettig.

De blinkande varningslamporna och Niklas helt ogenomtänkta sparkande på dörren började ge den uppmärksamhet från omgivningen som den förtjänade. Nu stod ett tjugotal människor runt bilen och tittade undrandes på. Helt plötslig började en varningssummer pipa och rampen sänkte sig bakåt. Precis när Börje tar full sats nerför rampen står där två uniformerade poliser med armarna i kors. Den ena, som var den kvinnliga halvan av polisstyrkan, utbrister: – Herregud, hur har ni hamnat i den här knipan? Niklas sneglar upp och ser att det är en av tjejerna från den tarvliga kvällen på Slobodans pizzeria och thai. Oj, var hon polis! Hon som hade roat sig så med gangstergrabbarna. Börje slår ut med armarna för att förstärka hur upprörd han är:
– Chauffören lämnade oss här bara för att han var tvungen att fylla på sin dricka på Systembolaget. Vi blev inlåsta i värmen och vår stackars handikappade kompis som har inkontinens måste genast till en handikapptoalett. Kan ni hjälpa oss genom publikskaran?
Poliserna handlade blixtsnabbt och började skuffa undan den nyfikna massan av människor.

– Har ni aldrig sett en stackars inkontinent rullstolsburen man? Ni borde skämmas! Ropade den manliga kollegan och Niklas sjönk ner så långt han kunde. Tjejen som kom närmast med mobilkameran framför Niklas ansikte kände han igen som den söta kassörskan som han aldrig vågade tilltala nere på Coop. Ska det aldrig vända för mig? undrade Niklas. Den manliga konstapeln stannade kvar för att ta ett snack med chauffören och lovade att han skulle utreda om det var ett brott som begåtts och den sköna kvinnliga polisen hjälpte Börje att skjuta rullstolen över kullerstenen mot Coop där de visste att en toalett fanns. Väl framme tackade de för hjälpen och polisen begav sig tillbaka mot torget.

– Puh, det var nära ögat! Nu tar vi oss snabbt härifrån innan de kommer på vår lilla lögn. Säger Siv och skyndar på killarna.
Väl framme i centrum kom de på att bara för att de hade verktygen, var det inte lika lätt att hitta kunderna. För varje person de passerade skällde de på varandra för att de inte vågade fråga. Efter timmar av kryssandes mellan gator och torg hade de fortfarande inte vågat erbjuda någon deras förträffliga tjänst.

Då fick Börje en snilleblixt från den klaraste av klara himlar.
– Vi frågar Slobodan om vi får låna hans partytält som han köpte till sommarens grillkväll. Niklas känner magen krampa när han tänker tillbaka på grillkvällen som inte riktigt hade gått hans väg. Men det är en annan story…

Väl framme vid Slobodans pizzeria och thai får Börje användning av Slobodans förstahjälpen-kit till sina sargade händer efter att i värmen skjutit omkring på rullstolen. Hans händer blev två rejäla paket av gasbinda och kirurgtejp. På andra sidan gatan är det någon som tydligen har det värre för ambulansen slår igen dörrarna och kör snabbt iväg med sirenerna på.
– 1000kr per dygn säger Slobodan. Slobodan går inte att förhandla med och de tänker att tusen kronor kommer de ändå att tjäna in första timmen så de gör slag i saken.

Med det vita partytältet uppslaget utanför pizzerians entré sitter de tre på varsin stol med ett bord från restaurangen. Det har nu mörknat och det slamrar till när Slobodan vänder på öppna/stäng-skylten på dörren.

– Satan i gatan! utbrister Börje, vi har precis gjort av med tusen spänn och pizzerian stänger innan vi öppnat. Med huvudena hängandes passerar de den röda lampan som signalerar för de invigda att Slobodans kasino har öppet. Slobodan står vid roulettbordet och är på lysande humör eftersom han just har skaffat sig en stadig inkomst från sina nya hyresgäster.

Söndag morgon klockan 11.00 prick vänder Börje högtidligt på sin egengjorda öppet/stängt-skylt likt den som Slobodan har på sin dörr. Niklas kunde nu gå utan större besvär men gillade att alla var så vänliga mot honom så han hade tagit rullstolen hela vägen. Vid ett tillfälle hade han kört fast totalt och då hade det varit väldigt praktiskt att bara ställa sig upp och lyfta rullstolen tillrätta för att sen fortsätta sin färd sittandes.

Där satt de tre på rad; Niklas i sin rullstol, fortfarande svullen och blålila i ansiktet. Siv med sitt breda vita leende och Börje men sina omplåstrade och ömma händer. Börje hade allt genomtänkt och hade gjort stora skyltar med prislistor. Håltagning 500kr per hål. 1000kr för 2 hål. Tredje hålet gratis!

Klockan blev 12 och ingen hade knappt ens tittat åt deras håll förutom två tjejer i femtonårsåldern som läst skylten och utbrustit; – Shit va dyrt!
Klockan 13:00 var humöret i botten och Börje kände att något behövde göras för att boosta marknadsföringen. Han ställde sig upp med den svarta spritpennan i högsta hugg och gjorde ett streck över priset och skrev 100kr per hål och lämnade kvar texten ”tredje hålet gratis”. Niklas förvånade min besvarades med att det är bara lockpriser för att vi ska komma igång. Lockpriser för att lura kunden att köpa mer liksom, alla stora företag gör så.
Siv ler åt den söta flickan som hänger vid deras bord.

– Hur gammal är du då?
– Sju, säger flickan glatt. Vad gör ni? frågar flickan. Vi gör hål i öronen på små flickor som du säger Siv. Flickan springer in i pizzerian och kommer tillbakadragandes på en mamma som motstridigt hänger med.
–Titta mamma! här är det, du har ju lovat! Mamman tittar på prislistan med de överstrukna priserna och ler stort.

– Oj, vad billigt! Då tar jag tre hål för två hundra kronor då. Niklas tittar surt på Börje och känner hur de säljer sig allt för billigt.
– Inga problem! säger Börje och plockar upp den vita pistolen och kommer på att de kanske skulle ha provat att skjuta genom ett papper först innan första kunden dök upp men nu är det för sent. Han öppnar påsen med de olika nålliknande föremålen och undrar vilken han ska välja. De har olika tjocklek och olika längd. Han tittar förskräckt på den tjockaste och inser att en stor bit av hud och människokött kommer att samlas i utrymmet i mitten efter håltagningen och det svindlar till vid bara tanken.

Han tar en av de mindre nålarna monterar den som han tycker att den borde sitta och ger pistolen till Niklas som snabbt ger tillbaka den. Börje lägger den på bordet och skjuter den demonstrativt till Niklas som reser sig, ursäktar sin lilla blåsa och går mot pizzerian som för att gå på toaletten. Mamman skojar och undrar om Jesus just varit här och pekar på Niklas rullstol.

Siv tar flickan i handen och ber henne sitta still i stolen.
– Det är bra om du vilar lite, det kommer att sticka till lite men det går över direkt. Ingen fara! lugnar Siv.
Börje är inte lika lugn utan förbannar sig själv att han inte provat pistolen tidigare, tänk så enkelt det hade varit att skjuta genom en servett eller något. Han biter ihop, för händerna under bordet, spretar med tummen och pekfingret för att sträcka tumseglet, för in pistolen, blundar och trycker till. Det gjorde faktiskt inte så ont som han föreställt sig.
– Hur är det? frågar mamman.
– Det gick bra, eller jag menar, jag mår bra, säger Börje och tar upp händerna på bordet. Mamman stirrar förskräckt på vänsterhanden där blodet pumpar ut från såret och blodet rinner ner på bordet. Börje drar snabbt ner handen under bordet och klämmer den mellan låren.
– Ingen fara! säger Börje och ler lite snett. Mamman som sett Börjes redan inlindade och plåstrade händer säger att Börje kanske har valt fel yrkesbana.

Niklas snubblar till på tröskeln när han helt övertygad om att håltagningen redan är utförd tar sig ut genom ytterdörren. Han ser sig irriterat om på tröskeln som om den aldrig funnits där förut. Mamman skiner upp och vänder sig till Niklas.
–Jag ser gärna att du utför håltagningen på min dotter.
Niklas tar ett djupt andetag, håller andan, blundar med ena ögat för att sikta rätt.
– Är det här verkligen en bra idé? frågar Siv och tittar på den 7-åriga tjejen som lyser av lycka. Niklas som precis skulle trycka av tittar surt på Siv som avbröt precis när han skulle skjuta. Niklas tar ett nytt andetag och trycker av.

Förvånansvärt enkelt gick det och allt det blod som Niklas hade räknat med var endast några droppar som Siv fångade upp med servetten. Flickan grinade illa i ett par sekunder och vände huvudet åt andra hållet för att visa att hon var beredd. När allt var klart utbrast mamman frågande om det inte skulle sitta örhängen i hålen.

– Nej då, sa Börje, vänta några dagar tills det har läkt så kan ni köpa fina örhängen sen.
– Här vill jag ha det tredje, gratishålet, sa mamman och drog upp sin tröja.
– Va? sa Börje, nog hade han sett de utmanande smyckena som tjejerna hade i naveln men inte lagt mycket tanke till hur det egentligen gick till. Börje letade fram den största och tjockaste nålen, monterade den och gav Niklas pistolen.

Sittandes på stolen blir det annars så utsträckta skinnet, ett gäng veck på magen och Niklas undrar hur han på ett icke förnedrande sätt ska hitta i vilket av vecken naveln sitter.
– Då ber jag dig att puta ut magen som en riktig gravidmage säger Niklas blinkandes med ena ögat och blir lycklig när hans snilleblixt fungerar. Snabbt trycker han in pistolen i naveln och ska precis trycka av när han inser att hålet kommer att bli rakt in i magen utan något utgångshål. Hur sjutton gör jag nu? Tänker han. Han tryckte pistolen så långt in i magen han kunde och försökte sen att vrida hela pistolen 180 grader så det kändes som om han hade hela knytnäven inne i kvinnan.

– Aaaj, skrek hon när Niklas tryckte på avtryckaren. Niklas blev likblek av blodet som rann ur det lilla, svarta hålet mitt i naveln.
– Aaaj, fortsatte kvinnan att skrika och Siv som hade varit beredd med en liten servett var nu på väg in i pizzerian för att hämta tryckförband.

Ett par timmar senare kommer Slobodan med varsin pizza till de slagna hjältarna som satt vid favoritbordet längst in i Slobodans pizzeria och thai.
– Kom igen kompisar, det hade kunnat vara värre, polisen var snälla mot er och kvinnan fick snabbt hjälp av ambulanspersonalen. Det kommer att gå bättre imorgon! Det var inga ord som uppmuntrade Börje, Siv eller Niklas.

Först hade mamman varit ursinnig på dem, blodet hade inte sluta rinna, flickan hade gråtit och frågat om mamma skulle dö. Ambulanspersonalen hade ringt polisen efter att de sett sambandet med den stulna rullstolen och adressen de befann sig på. Tydligen hade det varit rena turen att patienten som trion tagit sjuktransporten ifrån inte avlidit av sin spruckna blindtarm. Polispatrullen som kom hade oturligt nog varit samma som nere på torget.

Det tarvliga i det hela var att poliserna hade skrattat så mycket åt deras affärsidé att det var anledningen till att de drog ett streck över allt och att de slapp vidare konsekvenser. När färdtjänstchauffören rasande kommit in på pizzerian mitt i allt hade det slutat med att de två poliserna och chauffören grät av skratt och dunkade varandra i ryggen när de försvann ut från pizzerian. Kvar var Börje, Siv och Niklas. Det var inte mycket som hade gått deras väg det senaste dygnet. Men så brukade det ju vara.

Följ bloggen kära vänner så att ni inte missar något av gängets upptåg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *