Episod 15 i ”Bara Börje”: Silvertejp!

– Kom in! skrek lagerchefen!

Börje rös till, det var aldrig ett bra tecken att lagerchefen skrek att man skulle komma in på hennes kontor. Att bli skriken på var alla vana vid för det var den vanliga jargongen på lagret men om man blev inkallad i det heliga rummet, ja då hade något hänt. Kan det vara Börjes lilla utbrott från gårdagen när han på ett myndigt sätt hade talat om för hela produktionen att en pall var förskräckligt packad. För det var den, och det var Börjes kall att se till att de skyldiga pekades ut, samt att statuera exempel inför övrig produktionspersonal för att det aldrig någonsin ska upprepas. Han visste att lagerchefen stod bakom hans pedagogiska metoder men det fanns oförstående högre chefer som ibland lade fram synpunkter till lagerchefen på lagerpersonalens handlingskraft.

-Det är den där nya chefen på försäljningen som kräver en förklaring till den dåliga leveranssäkerheten, och det är du Börje som ska få förklara. Jag utser härmed dig till leveransansvarig! Grattis, du kan ta dig an dina nya uppgifter nu på direkten. Utgå!

Lagerchefen vände sig direkt mot datorskärmen med ett snett leende som inte kändes bra. Börje kände sig lite ambivalent med tanke på att han verkade ha fått ytterligare en titel men det kändes lurt eftersom lagerchefen såg så nöjd ut.

-Vad innebär min nya titel och vad är det jag ska sätta igång med? Undrade Börje försynt. Han visste att det aldrig var populärt att ge följdfrågor efter att lagerchefen vänt sig mot skärmen för att effektivt avsluta ett samtal. Utan att vända sig om fräste hon: – kom hit och se vad fåntratten har skickat!

I mejlet på skärmen var det först en konkret text, utan formaliteter som hej och hejdå, med raka påståenden om lagrets prestationer. Ungefär hälften av orden kunde Börje förstå och antog att Slipsen som skrivit brevet hade använt samma metod som Börje en gång brukat när han skulle söka en av alla de interna tjänster på företaget som han sökt. Shift och F7 skulle man trycka, på alla ord i texten för att sen använda det mest avancerade ordet som datorn då föreslog. Japp, helt klart hade Slipsen gjort så, för den här texten var i det närmaste obegriplig.

Under texten var ett diagram med rubriken leveranssäkerhet innehållande tre hackiga kurvor likt en sådan där hjärtapparat som de hade i alla sjukhusserier på teve. En kurva var rödfärgad, märkt med nuvarande år och hade en kraftig lutning nedåt vilket kunde förklara den negativa tonen i texten ovan. Man behöver inte ha min begåvning för att förstå att Slipsen inte är nöjd med lagrets senaste fadäser, tänkte Börje.

Förra veckans fadäs hade börjat som ett typiskt lagerskämt. Ägarens yngre son hade kommit till lagret och börjat skrika något om att han snart kommer att ta över företaget och då ska alla på lagret få sparken. Det som föranledde hans utbrott var att de yngre killarna på lagret hade smitit in på hans kontor, gått in i inställningarna i Office och lagt till i autofill texten ”PS. Förlåt att jag släppte mig på senaste mötet. DS.” Och som förkortning skrev de ”Mvh. Charlie” som han brukade skriva i sitt mejl.

Resultatet blev tydligen att alla mejl som han skickat i en vecka hade avslutats med en ursäkt för hans prutt. Det tog honom en vecka för att förstå varför alla svarade så konstigt på hans mejl, ända tills han slutligen scrollade ner och såg sin egen avslutningstext.

Jimmy och Gurkan som hade lattjat med Charlie sen han var liten sög tag i Charlie och höll upp honom en halvmeter i luften mot betongpelaren mitt i lagret medan Kennet sprang runt, runt med silvertejpen tills grabbarna kunde släppa taget och Charlie hängde fasttejpad kvar, 30cm ovanför golvet.

Börje som skrattandes hade tittat på kom på att de nyss tömt en halv pall med skumplast och på pallen var det en stor tom kartong som fortfarande var fastspänd med ett svart band på mitten. Han drog fram pallen och föreslog att de skulle paketera ägarsonen i kartongen.

-Halloj! Jag ska ha två pallar till Karlskoga. Sa en chaufför bakom dem.

-Gå å ta en kaffe vid kaffemaskinen så lastar vi åt dig, sa Gurkan å blinkade åt de andra.

Några minuter senare hade de serviceinriktade lagergrabbarna stängt luckan på lastbilen så att det bara var att lämna kajen och åka. Kvar stod grabbarna och vek sig av skratt när de såg lastbilen försvinna från området.

Dock blev det efterföljder som de inte hade räknat med. Expressfrakter hit och dit med godset som egentligen skulle ha levererats och ett transportföretag som ville polisanmäla händelsen.

-Börje! jag har skrivit att det är du som är ansvarig och att du kommer att återkoppla vad vi har för åtgärdsplan. Jag har skickat en kopia av mejlet till dig. Lagerchefen vände sig återigen mot sin skärm för att definitivt avsluta samtalet.

Den här morgonen som såg ut att börja med kaos verkar arta sig mot succé. Äntligen en anledning att få gå upp till kontorets översta våning. In en sväng på toaletten och vattenkamma håret med handflatan, en penna i skjortfickan, av med den blåa lagerjackan och på med Börjes egna jacka. Sådär ja, Börje kände sig redan som en tjänsteman. Börje tog en omväg på det undre kontoret för att så många som möjligt skulle få se att han hade ett ärende att uträtta. Hälften av dessa kontorsnissar har jag själv en gång lärt upp på lagret, tänkte Börje. För det var på lagret de flesta började sin resa på företaget. Så kom han fram till Kristinas kontor. Börje mindes Kristina när de båda var i 18-årsåldern och började samtidigt på lagret. Hon var vacker som få och de hade jobbat en hel sommar tillsammans. Kristina hade dock fortsatt sista året på gymnasiet medan pengarna hade lockat Börje att hoppa av sista året och ge sig direkt in i arbetslivet. Som så många andra lagerarbetare hade Kristina kommit tillbaka med sin studentexamen i ekonomi och direkt fått ett schysst jobb på ekonomiavdelningen. Nu sträckte sig Börje lite extra när han gick förbi Kristinas kontor. Sneglandes åt vänster upptäckte han att Kristina hade näsan pekandes rakt ner i en bunt papper utan att lägga märke till Börje. Satan i gatan! tänkte Börje men insåg att idag fanns viktigare uppdrag än att visa att han är på väg förbi halva kontoret i karriärstegen.

Väl uppe utanför Slipsens kontor harklade sig Börje myndigt knackade tre hårda knackningar på dörren samtidigt som han öppnade den redan halvöppna dörren och tog två stora steg in på kontorets mörkgröna matta. Skrivbordsstolen bakom det enorma skrivbordet stod tom. Över ryggstödet hängde en kavaj som tagen ur en engelsk kostymfilm. Börje kunde inte låta bli att gå fram och känna på tyget. Det var tjockt och mjukt som om det var bomull men ändå starkt och likt ylle. Börje tog upp ena ärmen och kände tyget mot sin kind. Det kändes riktigt dyrt.

-Hrm, hrm, harklade sig någon från höger sida. Börje slog runt åt höger, fortfarande med kavajärmen i handen.

-Ja, kan vi hjälpa herrn med något? Runt mötesbordet i det enorma kontoret satt företagets ledningsgrupp och stirrade på Börje.

Chockad tog Börje ett steg mot dörren utan att släppa taget om kavajärmen vilket resulterade i ett brak när skrivbordsstolen for i golvet.

Niklas, Siv och Slobodan vred sig av skratt. –Vad hände då? Skrattade Slobodan så tårarna sprutade. Börje tog en klunk öl och blundade hårt med förhoppning om att den här dagen bara var en dålig dröm, men det hjälpte föga, verkligheten infann sig så snart han öppnade ögonen igen. Roligt i alla fall att man kan roa sina vänner, tänkte Börje.