Episod 16 i ”Bara Börje”: TÄNKA HÖGT inte samma som tänka smart!

patetisk

Börje hade aldrig längtat så mycket efter sina Beta-blockerare som han gjorde nu. (Jo kanske en gång tidigare. Ett långvarigt festande i Thailand hade resulterat i ett akut hjärtflimmer, mitt i en sensuell stund med Ella och fått Börje att kollapsa med ett stön. Medans Ella viskade i Börje öra ”Jag tyckte också att det var skönt”, så hade Börje drömt om sina Beta-blockerare.)

Men det här var en helt annan situation. Han hade klivit rakt in i ett ledningsgruppsmöte och gjort bort sig. Totalt. Han hade dessutom krönt det med att riva ned Slipsens ”Direktörsstol” (Slipsens egen benämning när han berättade om sin nya stol för sin fru på telefon. Allt enligt den bittra lönetjejens ord och därmed sant) och därefter stått korkat stirrande på gruppen och sedan sprungit (Japp, han sprang….) ut ur rummet.

”Varför i helvete sprang jag ut ur rummet?” tänkte Börje när han gick trapporna ned mot lagret igen. (Saken hade inte blivit mindre pinsam, när han blivit varse om att han tänkt högt, när Calle en bit bort svarade ”Inte fan vet jag? Jag är bara säljare”.)

Men han hade nog svaret på frågan redan innan han ställt den till sig själv.

När Börje nykammad hade marscherat in i rummet och oväntat snabbt fick vända sig mot den, i hans lilla värld, hotfulla ledningsgruppen, så hade en text på whiteboarden lyst starkare än självaste Sirius:

  • Lagerchefen slutar. Lösning A eller B?

”Vem den där jädra A var hade Börje ingen susning om, men B! Det finns ju bara en B! Grabben med det stora B var såklart Börje!” blixtrade upp i Börjes glödlampa och han hade riktigt känt hur han sneglade uppåt för att kunna se sin tanke.

Men….

”Så jävla klantigt att få tunghäfta och välta Slipsens stol i just det läget” tänkte Börje, denna gång tyst.
Slipsen hade ett speciellt förhållande till sin stol. Den var av det lite, lite, lite bättre slaget än de vanliga säljarnas, men det räckte för att han skulle vårda den som sin bebis. Nästan i stil med hur han ömmade för sin tyska premiumbil ifrån de lägre serierna. (Börje brukade säga på lagret att det är ”Patetiskt, då det bara visar att man vill men inte kan att ha en sådan bil”)

Börje fnissar för sig själv när han tänker tillbaks. Det var Ella som hade rättat honom. Börje tyckte inte om att bli rättad. Men denna gång kändes det helt ok. Börje hade kommit hem till Ella och förklarat hur jävla ”Reumatiskt det var, att slipsen köpt en sådan lågt stående premiumtysk.”

”Menar du patetisk älskling” hade Ella frågat i sin ömmaste ton.

(Apropå bilen. Det var många som retade sig på att Slipsen körde dyr bil när firman kämpade i motvind. Den som tog det längst var Tanja. Hon noterade färgen på VDns bil och åkte till bilskroten och köpte ett tanklock från en krockad bil i samma färg. Detta tanklock repade hon sedan Slipsens framdörrar med. Gång på gång, men bara lite åt gången så att det kunde vara ett vanligt dörruppslag. Slipsen vågade så klart inte bråka med VDn och lät det vara. Därför kallade nu nästan all personal Slipsens bil för Zebran när den kom åkandes. Kombinationen var mest populär på lagret: ”Här kommer Zlipsen och Zebran!”)

”Så chefen ska sluta?” tänkte Börje med ett lika brutalt som nöjt flin över ansiktet.

”Va?? När då?” ropar Gurkan från trucken. Börje tittar bort och fortsätter gå.

”Måste fan sluta tänka högt” tänker Börje.

”Ja gör det för i helvete!” skriker Gurkan tillbaks.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *