Episod 20 i ”Bara Börje”: Virala succéer!

Ny dag med ny taktik. Aldrig ge upp. Det var Börjes motto som han ärvt från sin far. Visserligen gav farsan ALLTID upp direkt det tog emot, så mottot vägde inte så där jättetungt, men Börje tyckte om att svänga sig med uttrycket.

”Jag ger ALDRIG upp” sa Börje till Anton.

Anton var den nya fabrikschefen. Ny sedan en vecka tillbaks och Börjes stora inträdesbiljett till ”finrummet”. Anton hade ingen historik på Börje. Anton visste inget om Börjes tidigare fadäser. ”Skönt” tänkte Börje. ”Att inte alla tycker att jag är ett jävla stolpskott värmer i alla fall lite”.

Anton satt mitt emot Börje runt ett bord i tjänstemännens fikabord och gjorde en övertydlig tumme upp till Börje. ”Det hedrar dig Börje!” sa han och höjde samtidigt kaffekoppen till en högtidlig skål.

Börje hade precis berättat för Anton att han köpt en ny iPhone 7 trots tydliga rekommendationer från frun Ella att han skulle låta bli. (I alla fall tills semesterresan, den årliga trippen till Thailand, var betald.)

Men Börje som aldrig ger upp, hade naturligtvis köpt sin iPhone 7 och det var han mäkta nöjd med, nu när han satt med Anton och visade upp skönheten.

”Fattar du att den har 12 megapixel och optisk bildstabilisering? Helt galet ju!” tjoar Börje, samtidigt som Anton stoppat in en lite för stor bit bakelse i munnen för att svara.

Börje tar chansen och snackar vidare – ”Filmerna blir som direkt från bioduken och med perfekt ljud. Helt fantastiskt!” Mitt i meningen skjuter Börje sin stol nästan ett halvt varv runt det runda bordet så att han sitter axel mot axel med Anton.

”Jag ska visa dig Anton. Kolla här.” Börje håller upp sin nya telefon mot korridoren och slår på kameran. Bilden av en korridor dyker upp i skärmen, föga imponerande.

Men plötsligt händer något.

”Men guuuuuuud! Är duuuuuu här? Vad kul! Jag måste krama dig!”

Slipsens röst hörs från vänster och indikerar att Slipsen är på väg i korridoren från vänster. Uppenbarligen har han fått syn på någon som kommer från höger i korridoren. Någon som ska kramas. Men just nu är båda utanför Börjes och Antons synfält.

Börje trycker på den runda röda knappen som betyder SPELA IN.

Börje vrider telefonen 45 grader och får ett liggande och därmed bredare perspektiv. Anton lutar sig över för att följa utvecklingen på skärmen istället för live.

Det är VD´ns fru som Slipsen hojtat åt. Han har alltid en speciellt smörig ton när han pratar med VD´ns fru och den är helt och hållet tillverkad speciellt för ändamålet.

”Hej!” svarar VD´ns fru, inte alls med lika stor entusiasm.

Nu sitter både Börje och Anton och tittar på telefonens skärm. Börje reflekterar över att det blir lite mer spännande att se verkligheten genom en 4,7-tums-skärm. Märkligt.

Mötet mellan slipsen och VD-frun sker mitt på skärmen. Vilken flax! Vilket test av kameran! Galet bra.

Från vänster kommer Slipsen med en stor öppen famn, siktandes på VD-frun.

Från höger kommer VD-frun, till synes ihopkurandes som för att undgå något hemskt.

Mitt på skärmen sker mötet. Slipsen omfamnar VD-frun storstilat och säger högt med sin nasala röst: ”Hej vännen! Vad fin du är!”

Slipsen armar slingrar sig runt VD-fruns överkropp som en bläckfisks tentakler och hans händer sluter sig bakom VD-fruns rygg. En praktkram helt enkelt, som man önskar sig från sin bäste vän, men kanske inte från ”Slipsen”.

SNÄPP – Ljudet låter orimligt högt och tydligt i den tysta miljön. Fastnar perfekt i iPhonens ljudsystem.

Orimligt högt låter också VD-fruns röst när hos skriker ”VAD FAN GÖR DU? KNÄPPTE DU UPP MIN BEHÅ?” samtidigt som hon knuffar bort Slipsen och reflexmässigt håller armarna i kors över sin byst.

”Öööööhhhhhhh näääää vaaaa nääääää………?…..!…..?” mumlar Slipsen, samtidigt som han försöker komma runt VD-frun och på så sätt hjälpa henne knäppa behån igen.

”Försvinn ditt jävla pervo! Försvinn!” skriker VD-frun, nu mycket förbannad.

Slipsen som nu är knallröd i ansiktet, rättar till sin normalt tillrättalagda frisyr, sträcker på sig och promenerar raskt ifrån scenen.

VD-frun hastar vidare åt motsatt håll.

Börje trycker på stopp.

”Helvete Anton. Vilken rulle vi spelade in!” – Börjes ansikte spricker upp i ett stort smajl. ”Jag publar den på en gång.”

”Publar?” frågar Anton. ”Publicerar” förklarar Börje.

”Får jag inte LIKES på den här så kommer jag aldrig få likes!”

”Är det smart Börje? Har du tänkt igenom det?”

Börje trycker på SEND.

 

 

 

 

 

 

Episod 19 i ”Bara Börje”: Stelt? Bara förnamnet…..

Börje tänkte på sin mamma. Sin fina gamla mamma Signe.

Mamma Signe hade alltid pratat mycket. Massor faktiskt. Mamma Signe hade pratat så mycket att Börje ibland måste erkänna för sig själv att han inte lyssnade på ett ord.

”Dumt” tänkte Börje nu. För i all den info som sprutat ur morsans mun, så borde det framgått om han blivit tappad i golvet som liten.

För det hade ju kunnat förklara en del av hans tillkortakommanden.

Försöket till att smörja VD:n hade gått åt helsike. Istället för att framstå som kandidaten till Lagerchefs-tjänsten med STORT K, så framstod han som en idiot. 180 grader fel ungefär. Som vanligt. Vilken jädra looser han var.

Offer.

”Så är det” säger Börje. ”Jag är ett sådant jävla offer för olyckliga omständigheter.” Börje snyftar nästan för sig själv.

Börje rycks upp ur sina självömkande tankar när killen som just sålt en Bratwurst till Börje (Börjes obligatoriska bonus till sig själv efter tankningen på Statoil), frågar ”hur är det fatt? Är du olycklig?”

Börje tänker högt när han är bekymrad. Det händer oftare och oftare. ”Tappad i backen som barn, garanterat” tänker Börje. Denna gång tyst.

”Nä det är lugnt” svarar Börje och nonchalerar killens flört. (Med flört menar vi då inte den gammeldags blinkningen med ena öga. Killen i kassan lade faktiskt sin hand på Börjes) Börje noterar dock att killen har fantastiska ögonfransar.

Börje vänder sig om och tar sikte mot utgången. Känslan av att tycka synd om sig själv återkommer som en bumerang. När det är exakt som jävligast, så kliver Slipsen precis innanför dörrarna och går rakt mot Börje.

Bratwurstens flott, kombinerad med ett halvfabrikat räksallad, rinner som en vårbäck i alperna ner i Börjes högerhand. Snabbt flyttar Börje över korven till vänsterhanden för att ta ett par servetter och torka av sig.

”Nä men är det inte Herr LagerDirektör minsann!” ropar Slipsen så där överlägset som bara en kille med starka behov att hävda sig kan göra, dessutom med extra betoning på H, L och D. (Extra komiskt/patetiskt när Slipsen är en decimeter kortare än Börje och alltid måste titta uppåt…. Men det ser ju inte Börje)

Slipsen kliver ett stort steg fram och slänger fram högerkardan.

Börje känner flottet i handflatan. ”Undrar om det inte är en hel räka där dessutom” funderar Börje innan han instinktivt kastar ned handen i sina ljusa chinos.

Slipsen blir mäkta förvånad.

Slipsen ler nervöst.

Börje står nu med en smarrig Bratwust i ena handen och den andra handen i brallorna. Ingen tendens till att skaka hand.

”Pinsamt” tänker Börje.

”Respekt” tänker Slipsen.

”Ok” säger Slipsen. ”Jag har missbedömt dig. Förlåt om jag verkat dryg. Förstår att du inte vill hälsa.” Slipsen viker ned blicken och kilar iväg. På vägen drar han ned ett ställ med CD-skivor från melodifestivalen. Slipsen ser faktiskt ÄNNU kortare ut nu.

Börje nickar bara försiktigt och följer Slipsens väg bort från Börje.

Slipsen smiter in i mackens bakre korridorer och letar antagligen efter en toalett.

Efter en stund vänder Börje blicken mot killen i kassan. Killen i kassan har aldrig tagit blicken från Börje. Killen blinkar med sina fantastiska ögonfransar. ”Sjukt snygga” tänker Börje. ”Varför kunde inte morsan ge mig sådana istället för att tappa mig i golvet?”

Börje ler fånigt och känner sig lite obekväm över att han känner sig lite smickrad av blicken från killen, speciellt när han ser killens blick söker sig nedåt på Börjes kropp.

”Kul att du är SÅ glad över att träffa mig” säger killen i kassan och pekar på en fläck i skrevet på Börjes chinos. Fläcken efter korvflott och räksallad, täcker nu en yta stor som en CD-skiva.

Börje lämnar macken. Bra dag. Vinst idag. Nice!