Episod 21 i ”Bara Börje”: Thailand får det bli!

”Satan i gatan vilken bonn-flax” mumlade Börje för sig själv, med blicken fäst på Triss-lotten han precis skrapat. 20.000 kr.

T J U G O T U S E N kronor!!!! Världsklass banne mig.

”´Bonn-flax´ förresten. ”Vart fasen kommer det uttrycket ifrån och vad betyder det? Och varför använder JAG det uttrycket om jag inte fattar vad det betyder?” Börjes tankar seglade allt för ofta lite för långt ifrån honom och han var tvungen att ge sig en mental örfil för att vakna till sans igen och titta tillbaks på lotten.

Vilket skrap!

”Vann du något” frågar Slobodan från andra sidan bordet och väcker därmed Börje ur hans trans.

”Ehhh…….. Nä!” blåljuger Börje, samtidigt som han känner rodnaden slå på blixtsnabbt. Röd i fejset försöker Börje att le, ta en stor klunk av ölen och samtidigt pressa fram ”Man vinner ju aldrig på lotter. Är det någon som gör det? Kände du förresten hur varmt det blev?”, med ett par svettpärlor väl synliga på pannan.

”Inte jag heller” muttrar Slobodan bittert, helt utan spår av att märka Börjes plötsliga panik-attack-nervositet.

Slobodan och Börje hade fått 10 trisslotter att dela på av Siv, som ”tack för hjälpen” häromdagen. Siv hade lyckats med konststycket att luta sig bakåt så pass mycket med sin barstol att hon rasat baklänges rakt ned i en kundvagn som Hale Harry, byns mest kände uteliggare, hade tagit med sig in i restaurangen och där i fastnat med sitt ena örhänge och därmed öra i kundvagnens gallerbotten.

Slobodan och Börje hade rullat in Siv i köket och försiktigt hjälpt henne loss.

Därav trisslotter. Ska sanningen fram så var det inte så mycket ”tack för hjälpen”, utan mer en regelrätt muta för att de foton som både Slobodan och Börje tagit med sina mobiler, ögonblickligen raderades…. Vänskap på högsta nivå med andra ord.

Siv hade kutat iväg blixtsnabbt till Bullens Tips & Tobak och köpt lotterna som hon utan krumelurer gett till gossarna Börje & Slobodan.

”5 till dig och 5 till mig Börje” hade Slobodan sagt, samtidigt som han som en van kortspelare fördelade lotterna dem emellan.

”Ska vi inte parta då” undrade Börje, som utan att vara ett matematiskt snille räknat ut att oddsen att vinna i alla fall något, förbättrades avsevärt om han hade vinstchans på 10 lotter istället för 5. Fy fan för att se glidarsnubben Slobodan dra en ny vinstlott här i livet. Nog för att de var bra polare, men nån jädra gräns måste det få finnas för vad man ska unna en vän….

”Klart vi partar! Fifty, fifty!” – Slobodan är med på noterna direkt och kastar sig över första lotten och med ett par kraftfulla stryk med toppen på en gaffel, blottar alla nio fälten på två sekunder. En makalös effektivitet.

När Slobodan är på lott nr.3 är Börje på första lottens sista ruta. Börje synar lotten noga. En ruta med 100.000 kr. En med 50.000 kr. Två med 150 kr. Två med 30 kr (Bägge med fyrklöver dock!) Två med 20.000 kr. En ruta kvar att skrapa.

Börje hade skrapat fram rätt många 30-kronorsvinster genom åren och det hade inte bidragit med så där ofantligt mycket lycka, bland annat eftersom det brukade behövas 10 lottköp á 30 kr för att få tillbaks 30 kr. Det var nog inte så Warren Buffet byggde upp sin förmögenhet gissade Börje.

”Skitsamma” tänkte Börje och skrapade sista rutan. Långsamt såklart. Lite drama måste man få för slantarna. En liten 2:a uppenbarar sig. Börje var inte rutinerad nog för att kunna se om 2:an hörde till en 2000:kronors eller en 20.000:kronors….. ”Fasen om det inte bli liiiiite spännande ändå Börje!” mumlade Börje för sig själv. Slobodan tittar på Börje och frågar ”Vann du något?”, en fråga som Börje mycket väl hör men tok-nonchalerar.

Sista delen av ruta 9 skrapas. Allt kludd borta nu. Börje blåser på lotten för att få bort skräpet. 20.000 kr. 20.000 kr är nu blottat. Två tidigare rutor med 20.000 kr och nu en till. 2 + 1 = 3. 3 likadana belopp = vinst. 20.000 kr. Börje känner sig yr.

”Vann du något” frågar Slobodan ännu en gång från andra sidan bordet, nu betydligt högre och väcker därmed Börje ur hans trans.

”Ehhh…….. Nä!” svarar Börje, samtidigt som han känner rodnaden slå på blixtsnabbt. Röd i fejset försöker Börje le, ta en stor klunk av ölen och samtidigt pressa fram ”Man vinner ju aldrig på lotter. Är det någon som gör det? Kände du hur varmt det blev?”, med ett par svettpärlor väl synliga på pannan.

”Inte jag heller” muttrar Slobodan bittert, helt utan spår av att märka Börjes plötsliga panik-nervositet.

”Ska du inte skrapa de andra lotterna Börje?” frågar S och nickar mot 4 friska trissisar på bordet.

”Nä gör det du som har tur!” fnittrar Börje fram, samtidigt som han reser sig från bordet. ”Jag måste gå hem nu. Vi ses!”

Börje som aldrig någonsin lämnat restaurangen snabbt och utan beslutsångest, vänder på klacken och lämnar en förvirrad och något besviken Slobodan bakom sig.

Slobodan tittar kort efter Börje och rafsar därefter åt sig Börjes lotter och fortsätter skrapa.

Efter att ha kommit ut ur restaurangen och garanterat är utom synhåll, så börjar Börje springa. Springa på ett sätt som han säkert inte gjort sedan har var 12 och penalisten till gympalärare till slut hade fått Börje att klara av att springa 60 meter genom att bussa sin tyska, stenhårda 100 kg´s schäfer efter Börje. ”Allt var fasen inte bättre förr!” tänkte Börje och kända ilskan mot gympaläraren krypa upp ur minnesbanken.

Börje slutade inte springa förrän han var hemma vid dörren. I all förvirring krävdes att han testade alla 5 nycklar han har på knippan, innan han hittar rätt och kommer in i sitt hem. Det är tyst. Bra. Ingen hemma som kan ta lotten ifrån honom. Börje blir medveten om hur knäppt det är att han tänker tanken att någon ska ta lotten ifrån honom i hans eget hem och ännu knäppare blir känslan när han ser sig i spegeln ståendes och trycker lotten mot bröstkorgen som en förortens Gollum som funnit sin ring.

”TAGGA NER!” skriker Börje till spegeln och går förbi densamma ut i köket. Han lägger lotten på bordet. Ingen tvekan nu, 20.000 balubas. 20 lakan. 20 stora sköna tusingar.

Sist han hade lite flyt (Oförtjänta bonusen!) så drog han på kryssning med polarna. Den här gången borde frun få vara med på lite skoj.

Bananas i Thailand får det bli.

 

Fortsättning följer.

 

 

Episod 20 i ”Bara Börje”: Virala succéer!

Ny dag med ny taktik. Aldrig ge upp. Det var Börjes motto som han ärvt från sin far. Visserligen gav farsan ALLTID upp direkt det tog emot, så mottot vägde inte så där jättetungt, men Börje tyckte om att svänga sig med uttrycket.

”Jag ger ALDRIG upp” sa Börje till Anton.

Anton var den nya fabrikschefen. Ny sedan en vecka tillbaks och Börjes stora inträdesbiljett till ”finrummet”. Anton hade ingen historik på Börje. Anton visste inget om Börjes tidigare fadäser. ”Skönt” tänkte Börje. ”Att inte alla tycker att jag är ett jävla stolpskott värmer i alla fall lite”.

Anton satt mitt emot Börje runt ett bord i tjänstemännens fikabord och gjorde en övertydlig tumme upp till Börje. ”Det hedrar dig Börje!” sa han och höjde samtidigt kaffekoppen till en högtidlig skål.

Börje hade precis berättat för Anton att han köpt en ny iPhone 7 trots tydliga rekommendationer från frun Ella att han skulle låta bli. (I alla fall tills semesterresan, den årliga trippen till Thailand, var betald.)

Men Börje som aldrig ger upp, hade naturligtvis köpt sin iPhone 7 och det var han mäkta nöjd med, nu när han satt med Anton och visade upp skönheten.

”Fattar du att den har 12 megapixel och optisk bildstabilisering? Helt galet ju!” tjoar Börje, samtidigt som Anton stoppat in en lite för stor bit bakelse i munnen för att svara.

Börje tar chansen och snackar vidare – ”Filmerna blir som direkt från bioduken och med perfekt ljud. Helt fantastiskt!” Mitt i meningen skjuter Börje sin stol nästan ett halvt varv runt det runda bordet så att han sitter axel mot axel med Anton.

”Jag ska visa dig Anton. Kolla här.” Börje håller upp sin nya telefon mot korridoren och slår på kameran. Bilden av en korridor dyker upp i skärmen, föga imponerande.

Men plötsligt händer något.

”Men guuuuuuud! Är duuuuuu här? Vad kul! Jag måste krama dig!”

Slipsens röst hörs från vänster och indikerar att Slipsen är på väg i korridoren från vänster. Uppenbarligen har han fått syn på någon som kommer från höger i korridoren. Någon som ska kramas. Men just nu är båda utanför Börjes och Antons synfält.

Börje trycker på den runda röda knappen som betyder SPELA IN.

Börje vrider telefonen 45 grader och får ett liggande och därmed bredare perspektiv. Anton lutar sig över för att följa utvecklingen på skärmen istället för live.

Det är VD´ns fru som Slipsen hojtat åt. Han har alltid en speciellt smörig ton när han pratar med VD´ns fru och den är helt och hållet tillverkad speciellt för ändamålet.

”Hej!” svarar VD´ns fru, inte alls med lika stor entusiasm.

Nu sitter både Börje och Anton och tittar på telefonens skärm. Börje reflekterar över att det blir lite mer spännande att se verkligheten genom en 4,7-tums-skärm. Märkligt.

Mötet mellan slipsen och VD-frun sker mitt på skärmen. Vilken flax! Vilket test av kameran! Galet bra.

Från vänster kommer Slipsen med en stor öppen famn, siktandes på VD-frun.

Från höger kommer VD-frun, till synes ihopkurandes som för att undgå något hemskt.

Mitt på skärmen sker mötet. Slipsen omfamnar VD-frun storstilat och säger högt med sin nasala röst: ”Hej vännen! Vad fin du är!”

Slipsen armar slingrar sig runt VD-fruns överkropp som en bläckfisks tentakler och hans händer sluter sig bakom VD-fruns rygg. En praktkram helt enkelt, som man önskar sig från sin bäste vän, men kanske inte från ”Slipsen”.

SNÄPP – Ljudet låter orimligt högt och tydligt i den tysta miljön. Fastnar perfekt i iPhonens ljudsystem.

Orimligt högt låter också VD-fruns röst när hos skriker ”VAD FAN GÖR DU? KNÄPPTE DU UPP MIN BEHÅ?” samtidigt som hon knuffar bort Slipsen och reflexmässigt håller armarna i kors över sin byst.

”Öööööhhhhhhh näääää vaaaa nääääää………?…..!…..?” mumlar Slipsen, samtidigt som han försöker komma runt VD-frun och på så sätt hjälpa henne knäppa behån igen.

”Försvinn ditt jävla pervo! Försvinn!” skriker VD-frun, nu mycket förbannad.

Slipsen som nu är knallröd i ansiktet, rättar till sin normalt tillrättalagda frisyr, sträcker på sig och promenerar raskt ifrån scenen.

VD-frun hastar vidare åt motsatt håll.

Börje trycker på stopp.

”Helvete Anton. Vilken rulle vi spelade in!” – Börjes ansikte spricker upp i ett stort smajl. ”Jag publar den på en gång.”

”Publar?” frågar Anton. ”Publicerar” förklarar Börje.

”Får jag inte LIKES på den här så kommer jag aldrig få likes!”

”Är det smart Börje? Har du tänkt igenom det?”

Börje trycker på SEND.

 

 

 

 

 

 

Episod 19 i ”Bara Börje”: Stelt? Bara förnamnet…..

Börje tänkte på sin mamma. Sin fina gamla mamma Signe.

Mamma Signe hade alltid pratat mycket. Massor faktiskt. Mamma Signe hade pratat så mycket att Börje ibland måste erkänna för sig själv att han inte lyssnade på ett ord.

”Dumt” tänkte Börje nu. För i all den info som sprutat ur morsans mun, så borde det framgått om han blivit tappad i golvet som liten.

För det hade ju kunnat förklara en del av hans tillkortakommanden.

Försöket till att smörja VD:n hade gått åt helsike. Istället för att framstå som kandidaten till Lagerchefs-tjänsten med STORT K, så framstod han som en idiot. 180 grader fel ungefär. Som vanligt. Vilken jädra looser han var.

Offer.

”Så är det” säger Börje. ”Jag är ett sådant jävla offer för olyckliga omständigheter.” Börje snyftar nästan för sig själv.

Börje rycks upp ur sina självömkande tankar när killen som just sålt en Bratwurst till Börje (Börjes obligatoriska bonus till sig själv efter tankningen på Statoil), frågar ”hur är det fatt? Är du olycklig?”

Börje tänker högt när han är bekymrad. Det händer oftare och oftare. ”Tappad i backen som barn, garanterat” tänker Börje. Denna gång tyst.

”Nä det är lugnt” svarar Börje och nonchalerar killens flört. (Med flört menar vi då inte den gammeldags blinkningen med ena öga. Killen i kassan lade faktiskt sin hand på Börjes) Börje noterar dock att killen har fantastiska ögonfransar.

Börje vänder sig om och tar sikte mot utgången. Känslan av att tycka synd om sig själv återkommer som en bumerang. När det är exakt som jävligast, så kliver Slipsen precis innanför dörrarna och går rakt mot Börje.

Bratwurstens flott, kombinerad med ett halvfabrikat räksallad, rinner som en vårbäck i alperna ner i Börjes högerhand. Snabbt flyttar Börje över korven till vänsterhanden för att ta ett par servetter och torka av sig.

”Nä men är det inte Herr LagerDirektör minsann!” ropar Slipsen så där överlägset som bara en kille med starka behov att hävda sig kan göra, dessutom med extra betoning på H, L och D. (Extra komiskt/patetiskt när Slipsen är en decimeter kortare än Börje och alltid måste titta uppåt…. Men det ser ju inte Börje)

Slipsen kliver ett stort steg fram och slänger fram högerkardan.

Börje känner flottet i handflatan. ”Undrar om det inte är en hel räka där dessutom” funderar Börje innan han instinktivt kastar ned handen i sina ljusa chinos.

Slipsen blir mäkta förvånad.

Slipsen ler nervöst.

Börje står nu med en smarrig Bratwust i ena handen och den andra handen i brallorna. Ingen tendens till att skaka hand.

”Pinsamt” tänker Börje.

”Respekt” tänker Slipsen.

”Ok” säger Slipsen. ”Jag har missbedömt dig. Förlåt om jag verkat dryg. Förstår att du inte vill hälsa.” Slipsen viker ned blicken och kilar iväg. På vägen drar han ned ett ställ med CD-skivor från melodifestivalen. Slipsen ser faktiskt ÄNNU kortare ut nu.

Börje nickar bara försiktigt och följer Slipsens väg bort från Börje.

Slipsen smiter in i mackens bakre korridorer och letar antagligen efter en toalett.

Efter en stund vänder Börje blicken mot killen i kassan. Killen i kassan har aldrig tagit blicken från Börje. Killen blinkar med sina fantastiska ögonfransar. ”Sjukt snygga” tänker Börje. ”Varför kunde inte morsan ge mig sådana istället för att tappa mig i golvet?”

Börje ler fånigt och känner sig lite obekväm över att han känner sig lite smickrad av blicken från killen, speciellt när han ser killens blick söker sig nedåt på Börjes kropp.

”Kul att du är SÅ glad över att träffa mig” säger killen i kassan och pekar på en fläck i skrevet på Börjes chinos. Fläcken efter korvflott och räksallad, täcker nu en yta stor som en CD-skiva.

Börje lämnar macken. Bra dag. Vinst idag. Nice!

 

Episod 18 i ”Bara Börje”: Din fru…?

Taggad till tänderna hoppar Börje av bussen 07:53, en timme senare än vanligt. Slobodans ord hörs fortfarande i Börjes huvud, fjäska!

Planen är lagd, också därför det sena anländandet till jobbet. En platta Falcon Export i muta till Gurkan för skiftbyte hjälper Börje att iscensätta steg 1 i planen mot att bli den nya lagerchefen. Exakt 08:00 brukar de högre cheferna dundra in via receptionen, alltid glada och lismandes; Hej! Hur är det med barnen? Hur var spinningpasset? Var krogen värd alla Michelinstjärnor?

Börje brukade skoja på lagret om att företagsledningen är mingelexperter istället för företagsledare men det är precis den vägen som Börje tänkt att nyttja idag. Iklädd skjorta, v-ringad tröja och chinos väljer Börje huvudentrén istället för lagerporten som normalt brukas av lagerpersonalen. Attachéväskan känns plötsligt överdriven och Börje funderar på om han ska slänga den i buskaget utanför entrédörren men bestämmer sig ändå att ta trappan upp mot receptionen med ett fast grepp om handtaget.

Upp för trappan, varje steg går långsammare och långsammare ju mer Börje tänker på hur de inövade mingelfraserna kan bli helt fel beroende på hur Börje blir tilltalad.

  • God morgon Börje! Säger receptionisten glatt.

  • God morgon! Säger Börje och inser att receptionen är tom på minglande tjänstemän.

Genom panoramafönstret ser han hur VD:n kör över gården med sin bil och från andra hållet kommer Slipsens bil. Som om det vore en inövad parad följer hela fem tjänstebilar upp och alla sju bilarna parkerar nästan samtidigt bredvid varandra och fyller därmed hela tjänstemannaparkeringen.

Börje står i receptionens panoramafönster på andra våningen och studerar hur invant alla samlas i en liten grupp bakom bilarna, VD:n klappar några på axeln och alla skrattar glatt med varandra. Satan i gatan! tänker Börje, jag missar hela tillställningen. Samtidigt verkar gruppen komma av sig och tittar undrande upp mot Börje. Börje liksom hoppar snabbt bakåt ett steg så att han inte längre syns. Va sjutton gjorde jag så för, nu verkar det som om jag smygtittar på dem, säger Börje högt för sig själv.

Nu eller aldrig, tänker Börje och går nedför trappan. Halvvägs ner möter han hela gruppen och som om man tryckt in mute på fjärrkontrollen tystnar de samtidigt och tittar förvånat på Börje. Börje stirrar stumt tillbaka.

– Ja? Säger VD:n frågande.

– God morgon Börje! Har det hänt något? Fortsätter VD:n när Börjes svar uteblir.

Alla de inövade fraserna är som bortblåsta och Börje letar frenetiskt i minnet efter minsta,  trevliga konversationsinledning.

– Din fru, säger Börje plötsligt.

– Va? Säger VD:n oroligt. Har det hänt något? Vem har ringt? Vad har hänt? Men säg något Börje!

VD:n blir långsamt vit i ansiktet i takt med att Börjes svar dröjer och Slipsen lägger en tröstande hand på VD:ns axel. Börje blir så överrumplad av den plötsligt oroliga stämningen att han varken förstår VD:ns frågor eller, än värre, inte får fram några fler ord.

– Men för Guds skull Börje! Berätta vad som hänt min fru och vem som ringt hit, kvider VD:n.

Börje finner sig äntligen och rättar sig med;

– Och hur mår din fru? I en mycket kontrollerad ton.

– Va? Utbrister VD:n. Vad menas? Har något hänt med min fru eller inte?

– Naä, det tror jag inte, jag vill bara veta om din fru mår bra? säger Börje så nervöst att det blir en stammande viskning.

VD:n blänger ilsket på Börje, tränger sig bryskt förbi uppför trappen och fräser att Börje ska ge fullkomligt tusan i hur hans fru mår. Kvar står Börje och ler mot övriga gruppen utan att riktigt förstå vad som just hände.

Nu var planen igång. En OK start men inte mer. 3 slipsar av 5 i betyg. Det skulle bli betydligt bättre framöver.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

Episod 17 i ”Bara Börje”: Taktik Börje, allt handlar om taktik!

”Jag är glad att kunna roa er” säger Börje i en ökensand-torr stämma. Passningen är till Slobodan och Siv som skrattar så våldsamt att Slobodans     lunchpizza nästan är på väg upp genom matsmältningssystemet igen.

”Förlåt” kvider Siv fram. ”Men du är ju helt jävla otrolig! Hur lyckas du med allt?”

I ett sätt att försöka finna sympatier, så hade Börje förtroligt berättat hela storyn från igår, när han rasat in på Slipsens kontor. Sympatierna uteblev och tillbaks från publiken kom bara en garvmatta, som hade gjort självaste Magnus Betnér galet nöjd.

”Taktik Börje. Allt handlar om taktik” säger Slobodan, nu helt plötsligt superallvarlig och med en trovärdig stämma i klass med en politiker.

”Exakt” replikerar Börje blixtsnabbt för att visa att han är med på noterna. ”Vad menar du med taktik förresten?”

”Du måste ha en plan för att de ska välja väg B. Din gamla flört med lagerchefen hjälper föga nu. Inte ens att du välte Slipsens Ferrari-stol hjälper….” utvecklar Slobodan och lägger en blinkning till Siv när han nöjt pikar Börje i sista meningen. Siv börjar skratta igen.

Börje blänger på Siv och tänker febrilt på ordet taktik. Bra ord. Bra idé. Men hur fan gör man?

Börje tittar ner på sin Falcon Export-flaska som framstår som en gudomlig uppenbarelse i stearinljusets sken. Slobodan hade ”Singel-Afton” i kväll och hade pimpat varje bord med stearinljus. (Alla som kände Slobodan visste mycket väl att han fullkomligt gav fasen i om det blev någon matchmaking dessa kvällar. Han ville bara få singelkvinnorna till Pizzerian, rakt in i Slobodan-nätet och det lyckades han skapligt med. Han kallade sig själv Mr 100%)

”Give it to me” säger Börje till slut. ”Ge mig en taktik.”

”Ta fram papper och penna” säger Slobodan och Börje lyder direkt. Det kändes lite coolt att skriva på en servett, precis som i gamla filmer.

”Redo?”

”Yes Sir!”

”Skriv F.”

Börje lyder och skriver bokstaven F.

”Skriv J.”

”Skriv Ä.”

”Fjäder?!? Vad är det för taktik” frågar Siv från sidan, samtidigt som hon pillar på stearinklumpen under ljuset.

Slobodan hör inte. ”Skriv S.”

”Skriv K.”

”Skriv A.”

Börje känner sig som en förstaklassare och väntar snällt på nästa bokstav. ”Inga fler?” frågar Börje och tittar upp från servetten. Slobodan skakar långsamt på huvudet. ”Nope. Där har du taktiken.”

Börje böjer på huvudet och tittar ner på servetten. Nu klarnade allt. Trots liiiiite för långt avstånd mellan bokstäverna så kan han se vad det står:

F j Ä s k A

Yes Sir. Ja Kapten. Uppfattat.

Nu ska det fjäskas. Han såg redan fram mot morgondagen!

 

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

Episod 16 i ”Bara Börje”: TÄNKA HÖGT inte samma som tänka smart!

Börje hade aldrig längtat så mycket efter sina Beta-blockerare som han gjorde nu. (Jo kanske en gång tidigare. Ett långvarigt festande i Thailand hade resulterat i ett akut hjärtflimmer, mitt i en sensuell stund med Ella och fått Börje att kollapsa med ett stön. Medans Ella viskade i Börje öra ”Jag tyckte också att det var skönt”, så hade Börje drömt om sina Beta-blockerare.)

Men det här var en helt annan situation. Han hade klivit rakt in i ett ledningsgruppsmöte och gjort bort sig. Totalt. Han hade dessutom krönt det med att riva ned Slipsens ”Direktörsstol” (Slipsens egen benämning när han berättade om sin nya stol för sin fru på telefon. Allt enligt den bittra lönetjejens ord och därmed sant) och därefter stått korkat stirrande på gruppen och sedan sprungit (Japp, han sprang….) ut ur rummet.

”Varför i helvete sprang jag ut ur rummet?” tänkte Börje när han gick trapporna ned mot lagret igen. (Saken hade inte blivit mindre pinsam, när han blivit varse om att han tänkt högt, när Calle en bit bort svarade ”Inte fan vet jag? Jag är bara säljare”.)

Men han hade nog svaret på frågan redan innan han ställt den till sig själv.

När Börje nykammad hade marscherat in i rummet och oväntat snabbt fick vända sig mot den, i hans lilla värld, hotfulla ledningsgruppen, så hade en text på whiteboarden lyst starkare än självaste Sirius:

  • Lagerchefen slutar. Lösning A eller B?

”Vem den där jädra A var hade Börje ingen susning om, men B! Det finns ju bara en B! Grabben med det stora B var såklart Börje!” blixtrade upp i Börjes glödlampa och han hade riktigt känt hur han sneglade uppåt för att kunna se sin tanke.

Men….

”Så jävla klantigt att få tunghäfta och välta Slipsens stol i just det läget” tänkte Börje, denna gång tyst.
Slipsen hade ett speciellt förhållande till sin stol. Den var av det lite, lite, lite bättre slaget än de vanliga säljarnas, men det räckte för att han skulle vårda den som sin bebis. Nästan i stil med hur han ömmade för sin tyska premiumbil ifrån de lägre serierna. (Börje brukade säga på lagret att det är ”Patetiskt, då det bara visar att man vill men inte kan att ha en sådan bil”)

Börje fnissar för sig själv när han tänker tillbaks. Det var Ella som hade rättat honom. Börje tyckte inte om att bli rättad. Men denna gång kändes det helt ok. Börje hade kommit hem till Ella och förklarat hur jävla ”Reumatiskt det var, att slipsen köpt en sådan lågt stående premiumtysk.”

”Menar du patetisk älskling” hade Ella frågat i sin ömmaste ton.

(Apropå bilen. Det var många som retade sig på att Slipsen körde dyr bil när firman kämpade i motvind. Den som tog det längst var Tanja. Hon noterade färgen på VDns bil och åkte till bilskroten och köpte ett tanklock från en krockad bil i samma färg. Detta tanklock repade hon sedan Slipsens framdörrar med. Gång på gång, men bara lite åt gången så att det kunde vara ett vanligt dörruppslag. Slipsen vågade så klart inte bråka med VDn och lät det vara. Därför kallade nu nästan all personal Slipsens bil för Zebran när den kom åkandes. Kombinationen var mest populär på lagret: ”Här kommer Zlipsen och Zebran!”)

”Så chefen ska sluta?” tänkte Börje med ett lika brutalt som nöjt flin över ansiktet.

”Va?? När då?” ropar Gurkan från trucken. Börje tittar bort och fortsätter gå.

”Måste fan sluta tänka högt” tänker Börje.

”Ja gör det för i helvete!” skriker Gurkan tillbaks.

Episod 15 i ”Bara Börje”: Silvertejp!

– Kom in! skrek lagerchefen!

Börje rös till, det var aldrig ett bra tecken att lagerchefen skrek att man skulle komma in på hennes kontor. Att bli skriken på var alla vana vid för det var den vanliga jargongen på lagret men om man blev inkallad i det heliga rummet, ja då hade något hänt. Kan det vara Börjes lilla utbrott från gårdagen när han på ett myndigt sätt hade talat om för hela produktionen att en pall var förskräckligt packad. För det var den, och det var Börjes kall att se till att de skyldiga pekades ut, samt att statuera exempel inför övrig produktionspersonal för att det aldrig någonsin ska upprepas. Han visste att lagerchefen stod bakom hans pedagogiska metoder men det fanns oförstående högre chefer som ibland lade fram synpunkter till lagerchefen på lagerpersonalens handlingskraft.

-Det är den där nya chefen på försäljningen som kräver en förklaring till den dåliga leveranssäkerheten, och det är du Börje som ska få förklara. Jag utser härmed dig till leveransansvarig! Grattis, du kan ta dig an dina nya uppgifter nu på direkten. Utgå!

Lagerchefen vände sig direkt mot datorskärmen med ett snett leende som inte kändes bra. Börje kände sig lite ambivalent med tanke på att han verkade ha fått ytterligare en titel men det kändes lurt eftersom lagerchefen såg så nöjd ut.

-Vad innebär min nya titel och vad är det jag ska sätta igång med? Undrade Börje försynt. Han visste att det aldrig var populärt att ge följdfrågor efter att lagerchefen vänt sig mot skärmen för att effektivt avsluta ett samtal. Utan att vända sig om fräste hon: – kom hit och se vad fåntratten har skickat!

I mejlet på skärmen var det först en konkret text, utan formaliteter som hej och hejdå, med raka påståenden om lagrets prestationer. Ungefär hälften av orden kunde Börje förstå och antog att Slipsen som skrivit brevet hade använt samma metod som Börje en gång brukat när han skulle söka en av alla de interna tjänster på företaget som han sökt. Shift och F7 skulle man trycka, på alla ord i texten för att sen använda det mest avancerade ordet som datorn då föreslog. Japp, helt klart hade Slipsen gjort så, för den här texten var i det närmaste obegriplig.

Under texten var ett diagram med rubriken leveranssäkerhet innehållande tre hackiga kurvor likt en sådan där hjärtapparat som de hade i alla sjukhusserier på teve. En kurva var rödfärgad, märkt med nuvarande år och hade en kraftig lutning nedåt vilket kunde förklara den negativa tonen i texten ovan. Man behöver inte ha min begåvning för att förstå att Slipsen inte är nöjd med lagrets senaste fadäser, tänkte Börje.

Förra veckans fadäs hade börjat som ett typiskt lagerskämt. Ägarens yngre son hade kommit till lagret och börjat skrika något om att han snart kommer att ta över företaget och då ska alla på lagret få sparken. Det som föranledde hans utbrott var att de yngre killarna på lagret hade smitit in på hans kontor, gått in i inställningarna i Office och lagt till i autofill texten ”PS. Förlåt att jag släppte mig på senaste mötet. DS.” Och som förkortning skrev de ”Mvh. Charlie” som han brukade skriva i sitt mejl.

Resultatet blev tydligen att alla mejl som han skickat i en vecka hade avslutats med en ursäkt för hans prutt. Det tog honom en vecka för att förstå varför alla svarade så konstigt på hans mejl, ända tills han slutligen scrollade ner och såg sin egen avslutningstext.

Jimmy och Gurkan som hade lattjat med Charlie sen han var liten sög tag i Charlie och höll upp honom en halvmeter i luften mot betongpelaren mitt i lagret medan Kennet sprang runt, runt med silvertejpen tills grabbarna kunde släppa taget och Charlie hängde fasttejpad kvar, 30cm ovanför golvet.

Börje som skrattandes hade tittat på kom på att de nyss tömt en halv pall med skumplast och på pallen var det en stor tom kartong som fortfarande var fastspänd med ett svart band på mitten. Han drog fram pallen och föreslog att de skulle paketera ägarsonen i kartongen.

-Halloj! Jag ska ha två pallar till Karlskoga. Sa en chaufför bakom dem.

-Gå å ta en kaffe vid kaffemaskinen så lastar vi åt dig, sa Gurkan å blinkade åt de andra.

Några minuter senare hade de serviceinriktade lagergrabbarna stängt luckan på lastbilen så att det bara var att lämna kajen och åka. Kvar stod grabbarna och vek sig av skratt när de såg lastbilen försvinna från området.

Dock blev det efterföljder som de inte hade räknat med. Expressfrakter hit och dit med godset som egentligen skulle ha levererats och ett transportföretag som ville polisanmäla händelsen.

-Börje! jag har skrivit att det är du som är ansvarig och att du kommer att återkoppla vad vi har för åtgärdsplan. Jag har skickat en kopia av mejlet till dig. Lagerchefen vände sig återigen mot sin skärm för att definitivt avsluta samtalet.

Den här morgonen som såg ut att börja med kaos verkar arta sig mot succé. Äntligen en anledning att få gå upp till kontorets översta våning. In en sväng på toaletten och vattenkamma håret med handflatan, en penna i skjortfickan, av med den blåa lagerjackan och på med Börjes egna jacka. Sådär ja, Börje kände sig redan som en tjänsteman. Börje tog en omväg på det undre kontoret för att så många som möjligt skulle få se att han hade ett ärende att uträtta. Hälften av dessa kontorsnissar har jag själv en gång lärt upp på lagret, tänkte Börje. För det var på lagret de flesta började sin resa på företaget. Så kom han fram till Kristinas kontor. Börje mindes Kristina när de båda var i 18-årsåldern och började samtidigt på lagret. Hon var vacker som få och de hade jobbat en hel sommar tillsammans. Kristina hade dock fortsatt sista året på gymnasiet medan pengarna hade lockat Börje att hoppa av sista året och ge sig direkt in i arbetslivet. Som så många andra lagerarbetare hade Kristina kommit tillbaka med sin studentexamen i ekonomi och direkt fått ett schysst jobb på ekonomiavdelningen. Nu sträckte sig Börje lite extra när han gick förbi Kristinas kontor. Sneglandes åt vänster upptäckte han att Kristina hade näsan pekandes rakt ner i en bunt papper utan att lägga märke till Börje. Satan i gatan! tänkte Börje men insåg att idag fanns viktigare uppdrag än att visa att han är på väg förbi halva kontoret i karriärstegen.

Väl uppe utanför Slipsens kontor harklade sig Börje myndigt knackade tre hårda knackningar på dörren samtidigt som han öppnade den redan halvöppna dörren och tog två stora steg in på kontorets mörkgröna matta. Skrivbordsstolen bakom det enorma skrivbordet stod tom. Över ryggstödet hängde en kavaj som tagen ur en engelsk kostymfilm. Börje kunde inte låta bli att gå fram och känna på tyget. Det var tjockt och mjukt som om det var bomull men ändå starkt och likt ylle. Börje tog upp ena ärmen och kände tyget mot sin kind. Det kändes riktigt dyrt.

-Hrm, hrm, harklade sig någon från höger sida. Börje slog runt åt höger, fortfarande med kavajärmen i handen.

-Ja, kan vi hjälpa herrn med något? Runt mötesbordet i det enorma kontoret satt företagets ledningsgrupp och stirrade på Börje.

Chockad tog Börje ett steg mot dörren utan att släppa taget om kavajärmen vilket resulterade i ett brak när skrivbordsstolen for i golvet.

Niklas, Siv och Slobodan vred sig av skratt. –Vad hände då? Skrattade Slobodan så tårarna sprutade. Börje tog en klunk öl och blundade hårt med förhoppning om att den här dagen bara var en dålig dröm, men det hjälpte föga, verkligheten infann sig så snart han öppnade ögonen igen. Roligt i alla fall att man kan roa sina vänner, tänkte Börje.

Episod 14 i Bara Börje: ”Är det här verkligen en bra idé????”

– Är det här verkligen en bra idé? frågar Siv och tittar på den 7-åriga tjejen som lyser av lycka.

Tre timmar tidigare står Niklas sist i kön för att gå på bussen. Framför honom står en kille som antagligen haft sina bästa år trots att han bara var i 40-årsåldern. Ärrad i ansiktet och av killens odör att döma verkade inte han inte ha någon bostad att sova i. Niklas höll behagligt avstånd.

-Grabben, du måste betala med SL-kort eller sms, annars får du gå av bussen! säger busschauffören. Killen vänder sig då mot Niklas, drar upp ett pistolliknande föremål ur ryggsäcken och säger något som Niklas inte uppfattar. Niklas ryggar bakåt, inte för att han trodde det var en riktig pistol, utan för att han blev så överraskad av att den illaluktande killen tilltalade honom så plötsligt.

-Nå grabben, byter du den här mot ditt SL-kort? frågade killen igen. Niklas tittade på pistolen som hade ett handtag och en avtryckare men ingen pipa.

– Byta SL-kortet mot den där? upprepade Niklas, – vad är det för något?
– Spela inte dum! sa killen, – den är värd tretusen spänn. Det finns tillbehör också, sa han, drog upp en liten genomskinlig påse och gav Niklas alltsammans samtidigt som han ryckte SL-kortet ur Niklas hand.

Niklas gapade förvånat när bussdörren stängdes och han blev ensam kvar på busshållplatsen. Första reaktionen var att ropa på hjälp eller att springa efter bussen men inget av det blev av. Ska man kanske ringa polisen, funderade han. Vad sjutton är det för ett konstigt föremål som dessutom är värt tretusen kronor? Niklas räknade tyst på fingrarna vad hans SL-kort kan ha varit värt med de dagar som var kvar på kortet och inser att han kanske har gjort sin livs affär. – Tretusen kronor, säger han för sig själv, det var som tusan!

Med pistolen i ena handen och den lilla plastpåsen i den andra stiger han in på Slobodans pizzeria och thai. Samtidigt som han ser Siv och Börje längst bort i restaurangen snubblar han till på den förbaskade tröskeln, tappar påsen och landar med ena knät i backen men det andra benet lyckas han få fram på ett så pass smidigt sätt att fotnedsättningen blir perfekt och han lyckas mirakulöst komma upp med andra benet tillräckligt snabbt att det nog inte var någon som såg hans fadäs.

– Är den här din? Niklas vänder sig om och som från ingenstans står där en gammal tant med vitt permanentat hår i bästa 80-talsfrisyr och tjocka glasögon. Hon har satt käppen på påsen och tittar skarpt på Niklas. – Ja, den är min, flämtar Niklas som undrar var sjutton tanten kom ifrån. Han böjer sig för att ta upp den men tanten trycker hårt med käppen. – Kan du beskriva innehållet? Nu börjar Niklas bli irriterad och säger otrevligt, – jag har inte tid med dig, ge mig påsen! ”Bam”, Niklas får ett snabbt rapp av käppen vid sidan av knäskålen och det svider till ordentligt.

– Aj, vad gör du? – Du är en ohyfsad liten grabb, be om ursäkt! ”Bam”, käppen träffar blixtsnabbt på precis samma ställe. – Be om ursäkt sa jag. Tanten stirrade Niklas skarpt i ögonen som en urtida skolfröken som älskade den tidens aga.

– Be om ursäkt för vad? hann Niklas säga innan han fick två snabba rapp med käppen på exakt samma ställe igen. Nu vek sig nästan knät och han fick stödja sig på andra benet istället.
– Du bör tänka dig för innan du, unge man, öppnar munnen igen. Hör jag något annat än en ursäkt komma från dig ska du få se på andra bullar.

–Va, va, vadå? stammar Niklas och ska precis stödja sig mot närmsta bordet som substitut för sitt sargade ben. ”Bam,bam,bam”, käppen låter som en kulspruta mot Niklas stackars ömma knä och när tanten finurligt rycker till i bordet som var Niklas enda stöd faller han huvudstupa och landar med ögonbrynet först mot det hårda golvet.

Det svartnar för ögonen en stund men han kommer snart upp i sittande ställning. Huvudet bultar och knät känns som om det gått av. Med armen som skydd för huvudet tittar han sig omkring efter tanten men hon har helt gått upp i rök. Med stöd av bordet som nyss blev hans fall tar han sig med stor möda upp och haltar, eller mer släpar benet efter sig, bort mot Sivs och Börjes bord.

– Hej! säger båda först glatt men blir förskräckta över hur Niklas ser ut.
– Vad sjutton har hänt med dig? Ser ut som om du frontalkrockat med en långtradare!
– Såg ni inte kärringen? Sa Niklas, – hon misshandlade mig ju!
– Vilken kärring? Sa båda i kör, det är ju bara vi och sällskapet därborta.
Niklas skulle börja förklara men orkade inte utan frågade om någon kunde hämta en Falcon export åt honom och sätta det på hans nota.

Niklas sörplade på sitt glas med isvatten för att kyla de bultande svullna läpparna medan han drömde om den iskalla Falcon export som Slobodan hade vägrat Siv med orden ”Cash is king” pekandes på skylten ovanför disken ”Kredit ges till personer över 90 år i föräldrars sällskap”. Efter några minuter hade Niklas hämtat sig tillräckligt för att berätta om bussfadäsen.

Börje höll med om att det var ett mirakel som kunde ge oanade inkomster och funderade på hur han själv skulle kunna bli en del av dem.
– Det är en håltagningsmaskin, sa Siv, en sån man tar hål i öronen med och tillbehören i den lilla påsen är nog olika nålar för olika stora hål.

– Satan i gatan! utbrast Börje. – Jag har en idé, en affärsidé som kommer att göra oss rika!
– Vadå för något? undrade Niklas.
– Om du delar halva pistolen med mig så delar jag halva företaget med dig sa Börje.
– Men Siv då?
– Höröni, håll mig utanför era planer, jag känner problem i luften, skrattade Siv glatt. Börje ignorerade Sivs sarkasm eftersom han blev glad att dela rikedomarna med en partner istället för med två. Börje tog en servett och började skriva:

Affärsavtal!

Mellan affärs partner BÖRJE och NICKLAS
Gäller från IDAG och all tid fram över till någon eller
alla blir upp köpt av stort företag tex Bill Gates.
Alla rike dommar delas lika och Siv är vittne.

Pistolen tilhör båda 2

__Börje __Niklas____Siv____

– Du har stavat mitt namn fel, sa Niklas.
– Det är inte det enda som är fel skrattade Siv.
– Okej, så här lyder min plan… Vi ska ta hål i öronen på folk och ta betalt för det. Börje väntar lite för att se reaktionen från åhörarna. Okej, inga tjoho- eller wow-rop ännu, krävs mer förklaring för dessa oerfarna företagare.

– Tänk er ett hål för 500kr och två hål för 1000kr. Vi kommer att bli rika redan första dagen. Det kan max ta fem minuter att ta hål och alla vill väl ha flera hål. Vi skulle till och med kunna köra en drive med tredje hålet gratis, bara för att komma igång. Börje studerar Niklas som sitter och tänker och man ser tydligt att han räknar något på fingrarna för att sen skina upp och utbrista;
– Du är en stjärna Börje, shit! Det blir ju flera tusen om dagen även om vi bara skulle ha en kund i timmen, briljant!

Siv ser inte lika övertygad ut men önskar båda lycka till och tar fram mobilkameran för ett riktigt Instagram-moment. Ett foto på kontraktet och ett när de skakar hand, tittandes in i kameran och Börje håller upp avtalet så att texten syns på fotot.
I några minuter pratar de om hur smart det är med fotot och hur det kommer att användas i dokumentärerna som kommer att göras i framtiden om deras framgångssaga. Det var här och nu som allt började. Niklas föreslår att de även bör ha en filmsnutt, när de skakar hand samt ett klipp där de sitter vid bordet och smider sina planer. Siv börjar filma i svartvitt läge och grabbarna poserar med avtal och låtsas sitta i förhandlingar vid det runda bordet på Slobodans pizzeria och thai.

Utanför pizzerian inser de att Niklas sargade knä är ett problem. Det tog tio minuter att få ut honom ur restaurangen, han skulle knappast klara av att gå runt och sälja det nystartade företagets tjänster. Börje ser en färdtjänstbil på andra sidan gatan där chauffören är på väg nerför rampen med en tom rullstol. Börje kommer som alltid på en briljant idé och ropar
– Här är vi! Chauffören uppfattar ropet och styr rullstolen mot pizzerians entré.
– Vad gör ni grabbar? Jag skulle ju hämta Er på tredje våningen utan hiss, och det var bråttom till sjukhuset.

– Man kan inte åka till sjukhuset på fastande mage, sa Börje, och så ville vi spara på dina krafter och bar ner honom åt dig. Får vi alla plats?
Chauffören som just insåg att han besparat sig en jobbig resa nedför tre våningar blev lättad och kunde lätt bjuda medpassagerarna på en tur. Dock var han inte sen att utnyttja situationen och lade in i förhandlingen att få stanna till vid Systemet nere på torget vilket de skulle hinna precis innan stängning. Förhandlingen var över och där satt Niklas fastspänd i rullstolen och Siv och Börje på varsin brits likt sjukvårdspersonalen i en ambulans. Färdtjänstbilen stannar med ett ryck mitt på torget, här behövdes inga parkeringsrutor eller parkeringspengar, den stora handikappskylten gjorde susen. En sån här bil ska jag ha tänkte Börje.

– Kommer strax! sa chauffören och tillägger frågan; de sa från trafikledningen att det var så himla bråttom till sjukan, vad är det med dig egentligen?
– Gaser, bara gaser sa Siv, men det är lite bättre nu, dock fick pizzerian ett lite sämre rykte nyss.

Niklas tittar förargat på Siv men sväljer lögnen samtidigt som han tar sig för magen.
– Tio minuter en kvart, säger chauffören vant från sitt kvällsjobb på brorsans pizzeria och joggar mot Systembolaget.
– Fort! säger Börje och börjar att lossa bältena som håller fast Niklas rullstoll i golvet. – Siv! Hitta knappen för att öppna rampen! Börje står beredd innanför den bakre rampen med båda händerna på rullstolens handtag och med ena foten långt bak för att ta ett rejält språng så snart bakre dörren är öppen. Siv som nu hade testat de flesta knappar och dessutom fått på bilens varningsblinkers, började bli svettig.

De blinkande varningslamporna och Niklas helt ogenomtänkta sparkande på dörren började ge den uppmärksamhet från omgivningen som den förtjänade. Nu stod ett tjugotal människor runt bilen och tittade undrandes på. Helt plötslig började en varningssummer pipa och rampen sänkte sig bakåt. Precis när Börje tar full sats nerför rampen står där två uniformerade poliser med armarna i kors. Den ena, som var den kvinnliga halvan av polisstyrkan, utbrister: – Herregud, hur har ni hamnat i den här knipan? Niklas sneglar upp och ser att det är en av tjejerna från den tarvliga kvällen på Slobodans pizzeria och thai. Oj, var hon polis! Hon som hade roat sig så med gangstergrabbarna. Börje slår ut med armarna för att förstärka hur upprörd han är:
– Chauffören lämnade oss här bara för att han var tvungen att fylla på sin dricka på Systembolaget. Vi blev inlåsta i värmen och vår stackars handikappade kompis som har inkontinens måste genast till en handikapptoalett. Kan ni hjälpa oss genom publikskaran?
Poliserna handlade blixtsnabbt och började skuffa undan den nyfikna massan av människor.

– Har ni aldrig sett en stackars inkontinent rullstolsburen man? Ni borde skämmas! Ropade den manliga kollegan och Niklas sjönk ner så långt han kunde. Tjejen som kom närmast med mobilkameran framför Niklas ansikte kände han igen som den söta kassörskan som han aldrig vågade tilltala nere på Coop. Ska det aldrig vända för mig? undrade Niklas. Den manliga konstapeln stannade kvar för att ta ett snack med chauffören och lovade att han skulle utreda om det var ett brott som begåtts och den sköna kvinnliga polisen hjälpte Börje att skjuta rullstolen över kullerstenen mot Coop där de visste att en toalett fanns. Väl framme tackade de för hjälpen och polisen begav sig tillbaka mot torget.

– Puh, det var nära ögat! Nu tar vi oss snabbt härifrån innan de kommer på vår lilla lögn. Säger Siv och skyndar på killarna.
Väl framme i centrum kom de på att bara för att de hade verktygen, var det inte lika lätt att hitta kunderna. För varje person de passerade skällde de på varandra för att de inte vågade fråga. Efter timmar av kryssandes mellan gator och torg hade de fortfarande inte vågat erbjuda någon deras förträffliga tjänst.

Då fick Börje en snilleblixt från den klaraste av klara himlar.
– Vi frågar Slobodan om vi får låna hans partytält som han köpte till sommarens grillkväll. Niklas känner magen krampa när han tänker tillbaka på grillkvällen som inte riktigt hade gått hans väg. Men det är en annan story…

Väl framme vid Slobodans pizzeria och thai får Börje användning av Slobodans förstahjälpen-kit till sina sargade händer efter att i värmen skjutit omkring på rullstolen. Hans händer blev två rejäla paket av gasbinda och kirurgtejp. På andra sidan gatan är det någon som tydligen har det värre för ambulansen slår igen dörrarna och kör snabbt iväg med sirenerna på.
– 1000kr per dygn säger Slobodan. Slobodan går inte att förhandla med och de tänker att tusen kronor kommer de ändå att tjäna in första timmen så de gör slag i saken.

Med det vita partytältet uppslaget utanför pizzerians entré sitter de tre på varsin stol med ett bord från restaurangen. Det har nu mörknat och det slamrar till när Slobodan vänder på öppna/stäng-skylten på dörren.

– Satan i gatan! utbrister Börje, vi har precis gjort av med tusen spänn och pizzerian stänger innan vi öppnat. Med huvudena hängandes passerar de den röda lampan som signalerar för de invigda att Slobodans kasino har öppet. Slobodan står vid roulettbordet och är på lysande humör eftersom han just har skaffat sig en stadig inkomst från sina nya hyresgäster.

Söndag morgon klockan 11.00 prick vänder Börje högtidligt på sin egengjorda öppet/stängt-skylt likt den som Slobodan har på sin dörr. Niklas kunde nu gå utan större besvär men gillade att alla var så vänliga mot honom så han hade tagit rullstolen hela vägen. Vid ett tillfälle hade han kört fast totalt och då hade det varit väldigt praktiskt att bara ställa sig upp och lyfta rullstolen tillrätta för att sen fortsätta sin färd sittandes.

Där satt de tre på rad; Niklas i sin rullstol, fortfarande svullen och blålila i ansiktet. Siv med sitt breda vita leende och Börje men sina omplåstrade och ömma händer. Börje hade allt genomtänkt och hade gjort stora skyltar med prislistor. Håltagning 500kr per hål. 1000kr för 2 hål. Tredje hålet gratis!

Klockan blev 12 och ingen hade knappt ens tittat åt deras håll förutom två tjejer i femtonårsåldern som läst skylten och utbrustit; – Shit va dyrt!
Klockan 13:00 var humöret i botten och Börje kände att något behövde göras för att boosta marknadsföringen. Han ställde sig upp med den svarta spritpennan i högsta hugg och gjorde ett streck över priset och skrev 100kr per hål och lämnade kvar texten ”tredje hålet gratis”. Niklas förvånade min besvarades med att det är bara lockpriser för att vi ska komma igång. Lockpriser för att lura kunden att köpa mer liksom, alla stora företag gör så.
Siv ler åt den söta flickan som hänger vid deras bord.

– Hur gammal är du då?
– Sju, säger flickan glatt. Vad gör ni? frågar flickan. Vi gör hål i öronen på små flickor som du säger Siv. Flickan springer in i pizzerian och kommer tillbakadragandes på en mamma som motstridigt hänger med.
–Titta mamma! här är det, du har ju lovat! Mamman tittar på prislistan med de överstrukna priserna och ler stort.

– Oj, vad billigt! Då tar jag tre hål för två hundra kronor då. Niklas tittar surt på Börje och känner hur de säljer sig allt för billigt.
– Inga problem! säger Börje och plockar upp den vita pistolen och kommer på att de kanske skulle ha provat att skjuta genom ett papper först innan första kunden dök upp men nu är det för sent. Han öppnar påsen med de olika nålliknande föremålen och undrar vilken han ska välja. De har olika tjocklek och olika längd. Han tittar förskräckt på den tjockaste och inser att en stor bit av hud och människokött kommer att samlas i utrymmet i mitten efter håltagningen och det svindlar till vid bara tanken.

Han tar en av de mindre nålarna monterar den som han tycker att den borde sitta och ger pistolen till Niklas som snabbt ger tillbaka den. Börje lägger den på bordet och skjuter den demonstrativt till Niklas som reser sig, ursäktar sin lilla blåsa och går mot pizzerian som för att gå på toaletten. Mamman skojar och undrar om Jesus just varit här och pekar på Niklas rullstol.

Siv tar flickan i handen och ber henne sitta still i stolen.
– Det är bra om du vilar lite, det kommer att sticka till lite men det går över direkt. Ingen fara! lugnar Siv.
Börje är inte lika lugn utan förbannar sig själv att han inte provat pistolen tidigare, tänk så enkelt det hade varit att skjuta genom en servett eller något. Han biter ihop, för händerna under bordet, spretar med tummen och pekfingret för att sträcka tumseglet, för in pistolen, blundar och trycker till. Det gjorde faktiskt inte så ont som han föreställt sig.
– Hur är det? frågar mamman.
– Det gick bra, eller jag menar, jag mår bra, säger Börje och tar upp händerna på bordet. Mamman stirrar förskräckt på vänsterhanden där blodet pumpar ut från såret och blodet rinner ner på bordet. Börje drar snabbt ner handen under bordet och klämmer den mellan låren.
– Ingen fara! säger Börje och ler lite snett. Mamman som sett Börjes redan inlindade och plåstrade händer säger att Börje kanske har valt fel yrkesbana.

Niklas snubblar till på tröskeln när han helt övertygad om att håltagningen redan är utförd tar sig ut genom ytterdörren. Han ser sig irriterat om på tröskeln som om den aldrig funnits där förut. Mamman skiner upp och vänder sig till Niklas.
–Jag ser gärna att du utför håltagningen på min dotter.
Niklas tar ett djupt andetag, håller andan, blundar med ena ögat för att sikta rätt.
– Är det här verkligen en bra idé? frågar Siv och tittar på den 7-åriga tjejen som lyser av lycka. Niklas som precis skulle trycka av tittar surt på Siv som avbröt precis när han skulle skjuta. Niklas tar ett nytt andetag och trycker av.

Förvånansvärt enkelt gick det och allt det blod som Niklas hade räknat med var endast några droppar som Siv fångade upp med servetten. Flickan grinade illa i ett par sekunder och vände huvudet åt andra hållet för att visa att hon var beredd. När allt var klart utbrast mamman frågande om det inte skulle sitta örhängen i hålen.

– Nej då, sa Börje, vänta några dagar tills det har läkt så kan ni köpa fina örhängen sen.
– Här vill jag ha det tredje, gratishålet, sa mamman och drog upp sin tröja.
– Va? sa Börje, nog hade han sett de utmanande smyckena som tjejerna hade i naveln men inte lagt mycket tanke till hur det egentligen gick till. Börje letade fram den största och tjockaste nålen, monterade den och gav Niklas pistolen.

Sittandes på stolen blir det annars så utsträckta skinnet, ett gäng veck på magen och Niklas undrar hur han på ett icke förnedrande sätt ska hitta i vilket av vecken naveln sitter.
– Då ber jag dig att puta ut magen som en riktig gravidmage säger Niklas blinkandes med ena ögat och blir lycklig när hans snilleblixt fungerar. Snabbt trycker han in pistolen i naveln och ska precis trycka av när han inser att hålet kommer att bli rakt in i magen utan något utgångshål. Hur sjutton gör jag nu? Tänker han. Han tryckte pistolen så långt in i magen han kunde och försökte sen att vrida hela pistolen 180 grader så det kändes som om han hade hela knytnäven inne i kvinnan.

– Aaaj, skrek hon när Niklas tryckte på avtryckaren. Niklas blev likblek av blodet som rann ur det lilla, svarta hålet mitt i naveln.
– Aaaj, fortsatte kvinnan att skrika och Siv som hade varit beredd med en liten servett var nu på väg in i pizzerian för att hämta tryckförband.

Ett par timmar senare kommer Slobodan med varsin pizza till de slagna hjältarna som satt vid favoritbordet längst in i Slobodans pizzeria och thai.
– Kom igen kompisar, det hade kunnat vara värre, polisen var snälla mot er och kvinnan fick snabbt hjälp av ambulanspersonalen. Det kommer att gå bättre imorgon! Det var inga ord som uppmuntrade Börje, Siv eller Niklas.

Först hade mamman varit ursinnig på dem, blodet hade inte sluta rinna, flickan hade gråtit och frågat om mamma skulle dö. Ambulanspersonalen hade ringt polisen efter att de sett sambandet med den stulna rullstolen och adressen de befann sig på. Tydligen hade det varit rena turen att patienten som trion tagit sjuktransporten ifrån inte avlidit av sin spruckna blindtarm. Polispatrullen som kom hade oturligt nog varit samma som nere på torget.

Det tarvliga i det hela var att poliserna hade skrattat så mycket åt deras affärsidé att det var anledningen till att de drog ett streck över allt och att de slapp vidare konsekvenser. När färdtjänstchauffören rasande kommit in på pizzerian mitt i allt hade det slutat med att de två poliserna och chauffören grät av skratt och dunkade varandra i ryggen när de försvann ut från pizzerian. Kvar var Börje, Siv och Niklas. Det var inte mycket som hade gått deras väg det senaste dygnet. Men så brukade det ju vara.

Följ bloggen kära vänner så att ni inte missar något av gängets upptåg!

Episod 13 i Bara Börje: Vad fasen har han käkat?

Fortsättning från Episod 12.

Stämningen är märklig på Gullans Pizzeria och Thai efter Niklas sorti.

Tjejen som fått ta den värsta smällen, både visuellt och doftmässigt, pratade fortfarande upphetsat och högt om hur hemskt allt varit. Stanken. Synen. Förnedringen.

”Vad fan höll han på med liksom??! Jävla retard. Hur svårt är det att låsa en toalett? Uääsch…..” lät  det gång på gång som en vältränad papegoja.

”Man kan inte låta bli att tycka synd om grabben” säger Börje och ser dyster ut. ”Det händer liksom lite för mycket och lite för ofta.”

Siv nickar. ”Stackars sate. Hur hämtar man sig från en sådan fadäs?” Siv hade fortsatt ett annat avföringsminne tydligt kvar i minnesbanken. En vän skulle gifta sig och hade gått all in och klätt sig i den vitaste marängklänning Siv någonsin sett. Massor av spets och krusiduller plus ett långt släp till det.

Bröllopet hade varit utomhus och det hade varit mycket vackert. Prästen hade talat vackert och länge. Siv hade fått ögonkontakt med bruden och sett paniken lysa i ögonen. Först hade Siv trott att polaren hade fått kalla fötter, men efter att ha sett hur hon trampat på stället och försökt ändra kroppsställning gång på gång så hade Siv förstått att bruden helt enkelt var formidabelt otajmat skitnödig.

Till slut hade prästen varit klar och brudparet skulle gå över en vacker sommaräng bort mot en lada där festen skulle vara. Halvvägs till ladan sluttade det lätt och i det fuktiga gräset halkade både brud och brudgum. Det hade verkligen sett ut som i en tecknad film där parets fötter dragits mot skyn och öronen ner i gräset. Självklart hade det krävts omänskliga krafter att kunna hålla emot ett sådant enormt tryck som byggts upp inne i bruden och allt hade förlösts med en riktig brakare. Paret hade ställt sig upp och brudgummen hade förgäves försökt trösta sin brud. Siv hade trots viskningarna hört ”Jag trodde att jag bara släppte mig” mellan snyftningarna.

Börje varierade från att sitta vid bordet till att helt sonika stå vid bordet. Efter ett par gånger stör sig Siv på detta hattande och frågar ”Varför i helvete kan du inte bara sitta still Börje?!”

”Jag har så jävla ont Siv. Jag har ta mig fan ont i HELA kroppen” kastar Börje ur sig, nu nästan i en aggressiv ton.

”Aj fasen. Vad har du gjort?” frågar Siv i sin mjuka stämma, helt opåverkad av Börjes hetsiga ton.

”Jag har skaffat gymkort. En veckas fri träning nere på gymmet i centrum. Helt gratis en hel vecka. Fattar du vilken möjlighet Siv?”

”Nej inte riktigt” svarar Siv. ”Vari ligger möjligheten?”

”Att komma i form på en vecka! På 7 dagar finns det 35 gruppträningspass på schemat. Gymmet är öppet mellan 05.00 – 23.00 varje dag. 18 timmar i 7 dagar är alltså 126 träningsbara timmar och det HELT GRATIS. Jag har plockat ut gammal semester och tagit ledigt hela veckan för träning.”

”Är det så smart?” frågar Siv, rätt säker på att hon vet det rätta svaret på sin egen fråga, men ingen gillar ju en besserwisser!

”Det är ju apsmart” tjoar Börje och slår ut med armarna, nu ståendes bredvid sin stol, utan att tänka på att det är en öl längst ut på armen vilket resulterar i en skvätt kall öl ner i skjortkragen på killen bakom. Börje hinner dock inte lägga någon notis om det utan fortsätter. ”Hur skulle det INTE kunna vara smart? Jag RÅNAR ju fullkomligt gymmet på en superkropp!”

Siv ser skeptisk ut. ”Jag är osäker på att det funkar så Börje….. Du har ju till exempel ont i hela kroppen säger du.”

”Det var någon som sa, tror det var Håkan Södergren i Djurgården Hockey, NO PAIN NO GAIN. Har det tryckt på en T-shirt. Nu har jag massor av PAIN och därför måste jag snart få massor av GAIN. Enkelt.” Börje illustrerar sin fysiska prakt med att helt osynligt flera biceps.

Dörren öppnades och Niklas kliver in i lokalen. Börje och Siv ser hur Niklas äntrar lokalen sidleds, för att minska risken för att snubbla på nytt.

”Härligt! Du är tillbaks!” ropar Slobodan och får hela restaurangens gäst-elit att titta på en på nytt rodnandes Niklas.

Niklas svarar inte utan smyger fram till Börje och Siv och slår sig ned på en stol. Han försöker göra sig så liten som det bara går.

”Kul att du kom tillbaks Niklas” börjar Börje. ”Du är en man som står för dina gärningar!”

”Ölen var slut hemma. Vad skulle jag göra?” mumlar Niklas medan Siv ställer fram en iskall Falcon Export till honom.

Bakom Niklas tornar Hulk Hogans tvillingbror upp. Börje ska precis börja be om sitt liv när Hulken i pojkaktig stämma ber snällt: ”Siv. Kan vi inte få låna dig en stund till Rouletten. Jag tror att du för tur med dig” I en fart ingen sett Siv röra sig i tidigare, är hon på benen och på väg till spelbordet med Hulken.

”Ja där ser man. Oss är det i alla fall ingen jävel som vill ha.” ömkar sig Börje.

Då händer något av det mest otippade Börje varit med om i sitt 46 år långa liv. Tjejen som öppnat toadörren kliver fram till Niklas, fortsatt rejält på röken och rejält motiverad.

Niklas ser fullkomligt livrädd ut och hans blick är som en hares vid möte med en långtradare och han blundar och väntar på ytterligare förnedring.

Lite fyllestapplande lägger hon fram det mest romantiska Börje har hört.

”Du schnubben. Man bara måste äääääälska en kille som bjur på sig som du gjorde på toan. Mitt mammahjärta blöder för dig.” Samtidigt förstärker hon budskapet genom att greppa sitt ena bröst vid ordet ”mammahjärta”.

Niklas reser sig upp i sin fulla längd och ser helt plötsligt stolt och ståtlig ut.

”Häng med mig hem. Ta hand om mig.”

Tjejen (Hon heter tydligen Rita) tar Niklas i hand och de går mot entrén. Niklas passar på att snubbla på tröskeln en sista gång för idag, men sedan är de borta. Två själar som funnit sin själsfrände. Just nu i alla fall. Ett par timmars tillnyktrande kan sätta saker och ting i ett annat perspektiv, men nu är det hur som helst KÄRLEK.

”Fan vad vackert” säger Börje rakt ut i luften.

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

Episod 12 i Bara Börje: Fullt ös i rören!

God kväll!

Stackars Niklas. Varför är det just han som drabbas gång på gång?

Siv och Börje sitter vid favoritbordet längst in i hörnet på Gullans Pizzeria och Thai och studerar Slobodans konster med pizzadegen. Ett tefat av pizzadeg som snurrar på varje hand som om han uppträdde på cirkus. In genom dörren kommer tre kvinnor i 40-årsåldern vilket får Slobodan att utföra sitt favorittrick där han slänger degen bakom ryggen och fångar den elegant endast några centimeter från ansiktet på närmsta tjejen. De applåderade förtjust och fnittrade lite flörtigt mot Slobodan. Börje har alltid undrat hur Slobodan lyckas så bra med tjejer. Det är alltid han som får uppmärksamhet från dem.

In kommer nästa gäng, ett Gäng med utropstecken! Börje gissar att tatueringarna som prydde halsen på var och en visade tillhörighet till ett kriminellt gäng. Det gick inte att missa hur alla i restaurangen stelnade till och tyst hoppades att de var ute efter hämtpizza. Det var bara de tre kvinnorna som fnittrande tittade mot gänget och antagligen tyckte att de var spännande.

Deras barska, otrevliga röster när de beställer och deras feta sedelbuntar när de betalar spär på bilden av kriminalitet och våldsbenägenhet. Siv blir så till sig att hon fumligt välter vinglaset samtidigt som blicken är fäst vid gängets äldsta medlem. Hela gänget vänder sig om och tittar bort mot deras bord längst ner i hörnet. Börje sjunker ner så långt det går i stolen medan Siv har fastnat med blicken mot favoritmedlemmen. Med sin tjocka vita mustasch och sina lika tjocka vita ögonbryn klämmer han i med en tydlig blinkning med ena ögat mot Siv.

– Vad gööör du? fräser Börje viskande.

– De kan ju döda oss! Hela mitt liv passerade framför mina ögon. Det var typ en millimeter från att de ställde sig upp och pepprade oss med sina bazookas! väste Börje till Siv.

Inget svar från Siv som inte verkade höra ett ord av vad Börje sa. Börje gav upp och tänkte istället på vilken story han nu hade att berätta för Ella. In genom dörren kommer Niklas, som alltid lyckas snubbla till på den obetydligt höga plåttröskeln. Börje och Siv skrattar vant till eftersom det händer precis varje gång, både på in- och utvägen. De tre kvinnorna fnittrar och skojar om att de missade ett Youtube-moment.

Fyra extra starka Mexicana ropar Slobodan och kommer ut med två stora pizzatallrikar i varje hand. Slobodan kör sitt bästa nummer med svängande höfter och händerna högt upp i luften, sneglandes mot tjejerna för att se om de blir lika imponerade som han själv.

Niklas är röd i ansiktet av den dråpliga oönskade uppmärksamheten från de vackra tjejerna framför honom. För att återfå lite av sin heder och vända det negativa, skrattar han till lite halvhögt och nickar till med huvudet mot dem ungefär som att han bara skojat när han snubblade.

Med både Slobodans och Niklas uppmärksamhet riktad åt varsitt håll är kollisionen oundviklig. Kind mot kind, mage mot mage smäller de ihop. Slobodans stadiga kropp står kvar medan Niklas rangliga kropp flyger bakåt med pizzorna flygande ovanför honom, som taget från en Matrix-film. Först landar Niklas. Han landar med ryggen mitt på det kriminella gängets bord. Efter Niklas kommer pizzorna som landar lite överallt på både gängmedlemmar och Niklas. Total tystnad!

Det tar några sekunder för de fyra som sitter runt bordet att förstå vad som just hänt, sedan grabbar de tag i Niklas armar och ben, ställer sig upp och gör sig beredda för hämnd.

– Kompisar, kompisar! säger Slobodan.

– Förlåt min väns klumpighet! Jag ska gottgöra er om ni låter min vän gå. Tio fria spel på det bästa kasinot ni någonsin varit på. Nej! jag vet, ni får hundra kronor var i spelmarker att spela för!

På grund av den snabbt uppkomna hotfulla stämningen har övriga gäster skyndsamt lämnat restaurangen. Alla utom Börje, Siv och de tre kvinnorna. Börje har gömt sig halvvägs ner under bordet. Siv satt med armbågarna på bordet och ansiktet vilandes i händerna som om hon tittade på en spännande film.

– Do it! utropade hon plötsligt och undrade själv var det kom ifrån, dock stolt över det fina amerikanska uttalet hon fick till. Gängmedlemmen närmst Slobodan ställer sig upp och pizzan som nyss var i hans knä glider ner på golvet mellan dem.

– Då ska de följa med till kasinot! säger han och pekar på de tre kvinnorna.

– Och hon! fyller den äldre med vita mustaschen i, och pekar på Siv. Siv tog sig för pannan med baksidan av handen med känslan av att hon skulle svimma. Mannen, som var en kopia av Hulk Hogan, hade valt henne.

Niklas har fortfarande fullt med pizza i  ansiket. Han ser inget men hör hur Slobodan verkar styra situationen åt ett annat håll än döden. Det vänder sig i magen på Niklas av nervpressen och ett försiktigt fjuuutsss hörs från Niklas byxor och alla blir helt tysta. Två sekunder senare gapskrattar de fyra stora gangsterkillarna. Slobodan bryter ut i skratt och tjejerna vrider sig medan Niklas bara ligger där med pizzan rinnandes ner på golvet. Hulk Hogan dunkar Niklas i bröstet, lyfter upp honom under armarna och ställer ner stackars Niklas på golvet.

-Så! Säger Slobodan, -Vad säger ni om att jag bjuder på första ölen på vårt kasino under tiden som jag fixar nya pizzor till er?

Satan i gatan vilken kväll, tänkte Börje och börjar unna sig att glida uppåt längs stolsryggen igen. Tanken att glida så långt som möjligt med endast näsan över bordskanten kändes rätt när stämningen var hetsig men nu när alla inblandade helt plötsligt var på glatt humör kändes det otroligt löjligt att han hade varit så rädd. Han och Siv som fortfarande är statister i bakgrunden betraktar skaran som försvinner mot det dolda rummet bakom Pizzaugnen med ingång från restaurangens kök. Strax därefter kommer Slobodan tillbaka, nu iförd sin bookmaker-keps som åker på varje kväll då kasinot öppnar. Öppetskylten på dörren vänds så den visar stängt och den röda lampan på ytterväggen tänds, som för de invigda betyder att kasinot har öppnat.

En timme senare är stämningen på topp, gangstergrabbarna har efter några öl lyckats ringa runt till några vänner som ringt till några vänner. De tre kvinnorna var inte heller sena med att skicka inbjudningar till höger och vänster. Slobodan som hade utvecklat ett hemligt tillvägagångsätt för sin svartklubb fick mer eller mindre ställa dörren vidöppen. Nu var restaurangen full med glada gäster, med blandade känslor för Slobodan som slog alla rekord i dagskassa medan risken för att allt skulle gå åt skogen ökade markant.

Niklas som varit hemma för att byta kläder blir mäkta överraskad när han anländer till det nykläckta utestället. Han ser sig nervöst efter de fyra grabbarna som nyss varit nära att göra slarvsylta av honom men kusten för att gå in verkar klar. Niklas snubblar till på tröskeln men räddar sig snyggt mot en blond tjej som råkar passera med två glas vitt i händerna. –Hörödudu! Säger hon som för att antyda att han gjorde det med flit. Han följer henne med blicken och ser hur tre andra tjejer vid hennes bord stirrar argt mot honom.

Okej, bäst att gå vidare. Av stressen på grund av alla kvällens händelser börjar magen göra uppror. Av de fobier och tvångstankar som Niklas lider av är bacillfobi det näst värsta men värst av allt är hans tvångstankar om att dubbelkolla saker. Det är alltså stört omöjligt för Niklas att gå på restaurangens toalett som är handikappanpassad. Niklas har aldrig förstått hur man kan kontrollera om toalettdörren verkligen är låst när man lyft upp handtaget.

Nu krisar det dock och Niklas måste ta ett plötsligt beslut innan en verklig olycka inträffar. Han rycker en servett från bardisken som skydd mot bacillerna på toalettdörrens handtag. Smidigt som vore han en vässla smiter han runt dörren, stänger den och för handtaget uppåt. Av ren vana trycker han omgående ner handtaget för att se om dörren är låst och den öppnas utåt.

Snabbt stänger han dörren och låser igen för att rent instintivt öppna den igen. Snabbt stänger han dörren och det upprepar sig några gånger tills han tvingar sig själv att, nu med båda händerna, hålla kvar handtaget i det övre läget. Han tar ett långt kliv bakåt och släpper försiktigt handtaget med båda händerna samtidigt och pustar ut. I paniken har han nästan glömt syftet med toalettbesöket men nu gör det honom snabbt påmind om läget.

Samtidigt som han knäpper upp skärpet ser han hur handtaget plötsligt ramlar ner till olåst läge vilket bekräftar Niklas oro i så många år. Nu gäller det att tänka snabbt för många sekunder kan han inte hålla tillbaka. Han lyfter försiktigt upp handtaget till låst läge och försöker med tanken limma fast handtaget där det nu befinner sig. Han smyger sakta bakåt för att inte orsaka minsta vibration och hinner knappt landa på den nu helt orengjorda sitsen innan det brakar lös, bokstavligt talat, löst.

Svetten rinner i pannan när han ser två meter framför sig hur handtaget återigen är i olåst läge. Magen är långt ifrån färdig med sin evakueringsprocess men Niklas gör sitt bästa för att förbereda sig så gott det går. Toalettpappret har han vikt färdigt när dörren plötsligt öppnas av samma tjej som han stött emot vid ytterdörren. Tjejen som både druckit ett och två glas för mycket hinner ta ett steg in på toaletten. Det första hon märker är stanken… sen märker hon den tafatta Niklas som sitter bredbent på toaletten med finbyxorna ända nere vid skorna och ett färdigvikt toalettpapper i varje hand, med ett kvävt skrik, -Neeeej!

Hon stapplar bakåt och utbrister –Fy faan vad det stinker! Oturligt nog lämnar hon dörren vidöppen till den kvadratiska och ovanligt bra upplysta toaletten när hon springer tillbaka till sina vänner. Toaletten har nu förvandlats till ett upplyst akvarium i den dunkla restaurangen. För Niklas del gäller det att skynda sig innan nästa kommer. Han tittar nervöst bort mot den för honom becksvarta dörröppningen och skyndar sig så gott han kan.

Börje och Siv som sitter med alla de andra i den dunkla restaurangen och följer vad som händer i den upplysta toaletten, stirrar stumt ett tag innan Börje säger; -Satan i gatan, han har gjort det igen!

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!