Episod 11 i Bara Börje: Bemöta eld med eld – Steg 2

Börje hade drabbats av ett hastigt illamående. Fy satan vad dåligt han mådde.

Slobodan och Niklas hade dragit med Börje till det kommunala badhuset för att simma ett par vändor och därefter en bastu, innan det var dags för en helkväll  på Gullans Pizzeria & Thai. En helkväll med pizza nr 14 på menyn med namnet ”Hjärtstopparen” som innehöll massor med B-sås, massor med ost och hade man lite tur så ett par bitar oxfilé. Till den ett par goda öl. Mys!

Börje har alltid sett sig som en man med koll på sig själv. Medveten om sina styrkor och svagheter.

Sin kropp har han alltid tänkt på i kategori ”styrkor”. Som gammal Kustjägare så var liksom toppformen konstant. Självklart har han under åren reflekterat över att storlekarna på byxor och skjortor förändrats, men det har han alltid tänkt handlat om att klädstorlekarna med tiden blivit mindre och mindre. ”Det har att göra med att det finns så många kineser i världen nu. Typ 1.4 miljarder. Det är en så stor andel av världsmarknaden att det påverkar hur stor en storlek Large ska vara eftersom kineser i genomsnitt är lite mindre än oss västerlänningar.” hade Niklas förklarat för Börje en gång och i och med Niklas gedigna studiebakgrund (plus att förklaringen passade Börje bra) så litade Börje på hans ord.

Sen att flåset var uselt var en annan femma. Till och med trappan hemma i radhuset skapade en viss andfåddhet, men ändå var han säker på sin ”grundkondition”. Alldeles under den faktiska usla konditionen låg en bra kondition på lager som bara var att ta fram när han behövde den. Han var ju ändå gammal Kustjägare. Visserligen hade 27 rätt träningslösa år passerat sedan muck, men ”en gång Kustjägare, alltid Kustjägare”.

Någon gång under ett fredagsmys, ofta efter ett par glas rödvin, så hade Börje tagit fram den gamla gröna baskern när han var i full färd med att berätta lumparminnen för en milt imponerad Ella och dessutom satt den på huvudet. Börje hade slutat med det efter den gången Ella hade hållit upp sin sminkspegel framför honom och han själv fick se hur otroligt fånig han såg ut. ”Förbaskade glädjedödare!” hade han tänkt och packat ned baskern långt ned i garderoben.

Nu var de i alla fall i badhuset och simmade. Slobodan låg och crawlade längd efter längd. ”Kan den mannen ALLT? Vad är det för jävla rättvisa?” tänkte Börje när han bröstsimmade i lugnt tempo i Slobodans kölvatten. Niklas nöjde sig med att hänga på bassängkanten.

Vid ett tillfälle när Niklas inte trodde att någon tittade på honom hade han gjort ett försök att häva sig upp på bassängkanten. Det började bra, men precis i det läget när Niklas kroppstyngd belastade hans raka armar så tog orken slut och han hade rasat ner i vattnet och ofrivilligt doppat sig för första gången. Efter en stor kallsup klorat vatten, kom Niklas upp till ytan spottandes och fräsandes, innan han oroligt började se sig om ifall någon sett fadäsen och svaghetstecknet. Börje var noga med att visa att han sett precis allt och gav Niklas en uppmuntrande tumme upp, vilket inte alls fungerade uppmuntrande på Niklas. Nu hängde han på bassängkanten igen och såg bara uppgiven ut.

Börje var en usel simmare. Bröstsimmet gick långsamt och crawla var inte att tänka på. Tre crawltag kunde han ta i ett svep innan det kändes som att han sjönk och syret tog slut och behövde ställa sig på botten och ta ett par panik-djupa andetag, gnugga vattnet ur ögonen, innan det var dags för tre nya tag igen. Det vann man inga OS-lopp med.

Nu var i alla fall den hemska motionsdelen över och det var dags att basta.

Det var då det hände.

Börje såg att alla andra män gick nakna från duschen till bastun och tänkte att det skulle han också göra. Han älskade inte att visa sig naken, men om det funkar för de andra borde det funkar för honom.

Men…

Någon förbannad och bitter kommunal arkitekt hade vid badhusbygget kommit på den fantastiskt sadistiska idén att placera en helkroppsspegel som tog upp 5 meter av väggen mellan duschen och bastun.

När Börje passerade spegeln såg han något vitt, blekt och aningen fett i ögonvrån. Mitt i steget vrider Börje blicken mot spegeln och stelnar till. ”Vad i hela helsike!” utbrister han högt så övriga nakna-farbror-skaran tittar till åt hans håll. Det var absolut inte den effekten Börje ville ha. Nu ville han vara osynlig.

Han betraktar det hans blick möter i spegeln. Vad fasen har hänt? Och NÄR? Och HUR? Varför har INGEN sagt något? Framför honom stod en naken farbror. Blek var ju inte så konstigt, det var längesedan solen smekte den där kroppen. Men allt det andra. Det hängde både här och där. Ölmagen var han medveten om, men nu ser han att det finns ju inte ett enda fast parti på hela kroppen. Vart har allt det fasta tagit vägen? Slå upp ordet ”förfall” på Wikipedia, och en bild på en naken Börje uppenbarar sig. Så jädra illa var synen.

Som pricken över i:et ståtar de fjuttiga hårtofsarna runt Börjes bröstvårtor, på en annars hårfri kropp. Patetiskt.

Hade det här varit en tecknad serie så hade Börje garvat högt nu. Vilken karikatyr på en medelålders och blekfet gubbe. Nu kom det inget garv, dock en liten tår i ögonvrån.

Detta var ett hårt slag för Börje som sista dagarna tänkt mycket på sin attraktionskraft hos kvinnor i allmänhet och Ella i synnerhet. Visst hade han tänkt ta tag i träningen, men att hans kroppsanläggning var SÅ här förfallen, det var en nyhet för honom. Var den ens värd att kosta på en renovering? Skrotfärdig?

”Klick.” Det bekanta ljudet från en mobiltelefon som tar ett kort hörs bakom honom. Ett par tonåringar står och pekar på Börje och hånflinar samtidigt som de tar ett kort på Börje bakifrån och samtidigt fångar hans spegelbild. När Börje vänder sig om smiter de undan ut i badhuset igen. ”Skitungar.”

”Kommer du Börje?” ropar Slobodan, ståendes spritt språngandes naken utanför bastun. Inte mycket häng på den kroppen.

”Nej jag går hem nu” svarar Börje. ”Jag mår illa.”

Börje går till sitt omklädningsskåp, klär på sig och lämnar badhuset.

I kväll blir det inget häng på Gullans. ”I kväll blir det springning eller vad fasen det heter nu för tiden.” mumlar Börje för sig själv och snör på sig Ecco-skorna. Nu ska fladdret bort.

På vägen hem passerar han den lokala sportaffären och hemelektronikaffären och införskaffar löpoverall och löpskor, samt ett par sporthörlurar för att kunna ha bra musik i öronen under plågopassen.

Dags för Steg 2: Bygg superkroppen. En superkropp som vida kommer överstiga Tarzan Skarsgårds superkropp som stoltserar på affischer uppsatta i varenda busskur, bara för att få oss vanliga män att må dåligt. Tänk om kvinnorna förstod hur svårt vi män har med alla galna ideal som finns? ”Orättvist” gnäller Börje för sig själv och tycker galet synd om sig själv. Jävla Tarzan och Persbrandt.

Hem. På med overallen. Snöra på skorna. På med Sennheiserlurarna. På med bra musik. Sen redo.

Let´s rock.

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

Episod 10 i Bara Börje: Bemöta eld med eld – Steg 1

Det har passerat ett par dagar sedan Börje fick sin lilla livskris. Antagligen helt i onödan.

Men det faktum att hans fru Ella varit ute och dansat med en man hade gjort lite ont. Ella hade berömt mannens (Lars-Gunnar) danskvaliteter men inget annat. Allt annat hade skett i Börjes huvud.

”It takes one to know one” var det någon smarting som sa en gång i tiden. Det är väl antagligen precis så det är. Börjes egna fadäs med lagerchefen för ett antal år sedan fungerade som ”mall” i hans huvud i frågan hur någon som blir smickrad och uppmärksammad faller direkt i en ny människas famn. Men bara för att Börje gjorde det så behövde det väl inte gälla alla?

”Skitsamma!” tänkte Börje. ”Jag ska fan inte ta några risker.”

Där hade alltså det sunda förnuftet fallit bort och en handlingsplan för hur han, Börje Ahlgren, skulle bli mannen alla kvinnor (Primärt Ella så klart) vill ha började ta form.

Steg 1 i handlingsplanen hade sjösatts redan dagen efter. Steg 1 var det enklaste steget som inte krävde någon större arbetsinsats från Börjes sida. En av kollegorna på jobbet, Tanja, var en tjej som i Börjes ögon såg bra ut. Vid 14.30-fikat hade de varit ensamma vid bordet och satt med en varsin kaffe.

”Facebook. Vilken pryl va? ALLA har det visst nuförtiden.” Börje tar en klunk kaffe och lyfter lite på ögonbrynen samtidigt som han ser Tanja i ögonen så hon ska förstå att frågan är adresserad till henne.

”Nja. Inte alla va? Jag använder knappt Facebook. Snapchat är betydligt smartare och du slipper hänga ut hela ditt liv för världen.” replikerar Tanja och vickar på stolen så långt att hon nästan rasar baklänges.

Börje ser här sin plan glida han ur händerna. Mitt under tuggan på den snustorra Kubben tar han sig vidare: ”Vad synd. Jag skulle vilja att någon visar mig hur Facebook funkar.”

”Klart jag kan visa dig hur det funkar Börje. Vad undrar du över?”

”Jag har precis gått med i Facebook. Hur funkar det här med att lägga till vänner?” frågar Börje vidare.

”Det är lätt. Du söker bara upp mig med sökfunktionen och trycker ”lägg till vän”. Då får jag en förfrågan från dig som jag kan besvara med JA eller NEJ. Trycker jag JA så är vi vänner. Går blixtfort!”

Börje som mycket väl vet hur Facebook fungerar spelar med och nickar intresserat under Tanjas förklaring och fortsätter: ”Å fasen! Så du kan egentligen här och nu lägga till mig som vän?”

”Yes box!” säger Tanja och tar fram telefonen. ”B Ö R J E  A H L G R E N och sök. Där är du. Nu trycker jag här på lägg till vän. Klart! Nu ska du bara godkänna mig.”

”Grymt Tanja. Det uppskattas stort!” säger Börje med ett stort flin och går från bordet. ”Men Börje. Ska du inte godkänna mig?” Utan att vända om ropar Börje ”Senare! Nu måste vi jobba.”

Inne på kontoret hade han fort tagit fram telefonen och nöjt konstaterat att det låg en vänförfrågan från Tanja. Nu gällde det att vara rädd om den! Hoppas nu för satan att ingen ringer till honom innan han hinner komma hem. Det borde inte vara någon fara. Från jobbet ringde de aldrig på mobilen och polarna var också rätt sparsamma med samtal.

I kväll var det Börjes tur att laga mat. Ella assisterade.

Normalt brukade inte Börje ha med telefonen när han lagade mat, men nu hade han den hela tiden i närheten. Han hade ställt in så att skärmsläckaren tog god tid på sig att slå på, då han ville att den skulle vara ”öppen och ljus” så länge som möjligt.

Han kontrollerade så att Tanjas vänförfrågan fortfarande låg framme på skärmen och placerade telefonen mellan sig och Ella.

Ella sträckte sig ett par gånger efter något så att hon kom ruskigt nära telefonen, men varje gång hann den slockna. Börje petade till den gång på gång så att den skulle vakna till liv. Efter 20 minuters kamp för att Ella skulle titta ned i telefonen så gav Börje upp. Det var dessutom dags att äta.

Börje åt tyst. Planen var ju så bra. Ella skulle se Tanjas vänförfrågan och börja fundera på varför en mycket yngre tjej lägger till Börje på Facebook och det skulle så klart få Ella att se på Börje med andra ögon och uppskatta honom mycket mer framöver.

Det kanske var lite väl mycket optimistisk skrivbordsprodukt över det hela, men värt att testa.

Börje tog disken.

Nu var det dags att stänga affären. Ella satt kvar vid bordet och hade Börjes telefon alldeles bakom sig.

”Ella. Kan du kolla vad det var som pep på min telefon. Jag är så blöt om händerna.” säger mannen med Planen.

”Nej den pep inte” svarar Ella.

”Jo jag tror att den pep.”

Ella ser mycket besvärad ut inför tanken på att behöva resa sig upp, men gör det till slut och går fram till Börjes telefon. Ella tar upp telefonen och läser: ”Du har en vänförfrågan från Tanja Evertsen. Varför lägger Lars-Gunnars dotter till dig på Facebook?”

”SATAN!” skriker Börje rakt ut när han lyckas skära sig i fingret i diskvattnet.

”Å fan. Hon har säkert bara skickat fel……”

Steg 1 lyckades inte så bra alltså. Nya tag för Steg 2.

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

Episod 9 i Bara Börje: Bara Börje har koll

En vanlig dag på jobbet – Bara Börje som har koll.

Nu hade han planen klar för sig. Planen som skulle få Ella att förstå att han var Mannen med stort M och fick Lars-Gunnar att blekna. Planen innefattade frisör, buggkurs, Dressman och gymkort. Oslagbart.

Men nu var han på jobbet igen, så planen fick vänta lite.

Börje böjer huvudet bakåt så mycket han kan. Den vita engångsmuggen lutar han mot underläppen och ögonen för att få i sig den allra sista droppen kaffe. Lagerchefen hade redan, så där irriterande energiskt rest sig från sin stol för att dra igång arbetet efter dagens första fikarast. Undrar vad hon har för bokstavskombination? tänkte Börje högt. Alltför högt, förstod han, när en ilsken lagerchef stack in huvudet med ett ansikte som lös rött av irritation.

– Få ändan ur nu! chefen ringde och sa att jag ska samla ihop teamet. Han vill tydligen prata med oss alla.

– Vilken chef? undrade Börje, vi har ju fått så många på sistone. Lagerpersonalen blir färre samtidigt som cheferna blir fler. Man är i alla fall imponerad över alla olika titlar de kan hitta på, den ena längre än den andra.

– Direktören! sa lagerchefen. Två gånger hade Börje haft kontakt med direktören det senaste året. Sista gången hade gett rejält klirr i kassan, men näst sista gången var något som hela lagret fortfarande fick pikar om från övriga personalen. Direktören hade då kommit rusande till lagret och Börje som oturligt nog varit lite sen till lunchen var ensam kvar.

– Fort, ge mig ett varuprov som jag behöver ha med mig till en eventuell ny storkund. De tillverkades förra veckan, sa Direktören och lämnade över en lapp med artikelnumret.

Börje hade inte fått kläm på det där med artikelnummer, varför kan man inte bara säga vad de heter och vilken färg de har? Börje visste inte vad han skulle göra utan gick på måfå runt lagret och låtsades leta efter något som han inte hade en aning om vad det var. Tänk bara om lagerchefen kunde komma förbi och rädda honom. Direktören skuggade i bakhasorna och inspekterade varje steg han tog.

– Du ska kanske kolla i datorn vilken lagerplats de ligger på?

Börje frös till. Lagerchefen var mycket sträng med att de till varje pris ska låtsas som att de använder lagersystemet. Vi hade fått olika koder som vi kunde rabbla utantill om man fick detaljerade frågor. Börje visste precis vad han skulle säga om de diskuterade saldo eller lagerplats. Sanningen var att turligt nog levererade de nästan alla artiklar varje dag så det var bara att köra fram en pall av varje och jämföra med plocklistan så blev det rätt, oftast. Börje gick fram till datorn som var placerad centralt på lagret och rörde musen för att få bort skärmsläckaren. Bakgrundsbilden på skrivbordet var en photoshopad bild av en gris med direktörens huvud, som en av de yngre lagerarbetarna skämtsamt hade gjort. Börje försökte dölja skärmen med hela kroppen samtidigt som han letade efter en ikon som såg ut som ett lagersystem. Hur sjutton ser ett lagersystem ut…

– Flytta dig! sa direktören och skuffade undan Börje. Direktören blev högröd i ansiktet när han såg sig själv omgjord till en gris. – Det här kommer ni att få ångra! tjöt han och gick därifrån med raska steg.

På lagret stod lagerpersonalen i en halvcirkel och Direktören stod framför dem med en ung man bredvid sig. Mannen var som tagen ur en modekatalog från Hugo Boss. Blå kostym, blå slips och ljusblå skjorta där kragen var den högsta som mänskligheten skådat. Samtidigt som Direktören öppnar munnen ser Börje att det är ”slipsen” från Gullans Pizzeria och Thai. Börje hade inte lagt märke till så många detaljer förut, han och Slobodan hade mest skojat lite om hans uppsyn. Nu såg Börje att Slipsen verkade använda både brunkräm och smink då det hade smetats av längs med skjortkragen i nacken. Plötsligt märker Börje att alla stirrar på honom.

– Hur många? hör han att Direktören frågar. Shit, jag måste sluta med detta dagdrömmande! – Jag är ledsen, säger Börje, jag vet inte. Alla skrattar åt honom.

-Vi är nio personer på lagret, fyller lagerchefen i.

– Jag vill i alla fall hälsa vår nye försäljningschef välkommen till oss, du kanske själv har några frågor? säger Direktören och lämnar över ordet till Slipsen. Slipsen som tidigare stirrat rakt fram som om han såg igenom personalen och bort mot horisonten, sätter blicken i Majlis.

– Vad har ni för lageromsättningshastighet? Börje tänker snabbt att de har 8 truckar som han vet maxar ungefär 30km/h och funderar på om han ska addera alla eller ta ett snitt. Hmm… snitt på 8 truckar blir svårt så han lägger blixtsnabbt ihop 30+30 tillräckligt många gånger och väntar förhoppningsfullt på att frågan ska gå vidare i gruppen. Direktören ser att Majlis håller på att kräkas av nervositet och undrar därför om vi kan ta en annan fråga. Slipsen ser lite mer nöjd ut nu och riktar nästa fråga mot Börje.

– Vad har ni för nyckeltal på lagret? Två! säger Börje snabbt. – Om man inte räknar lagerchefen för hon har huvudnyckel också, så då blir det tre.

Slipsen log ett stort leende med hela ansiktet och Börje kunde slappna av nu när han i alla fall fick svara på en fråga. Attans att han dagdrömt på första och att inte andra frågan gick vidare. Han hade fått full pott! Slipsen plockade upp ett silveretui inifrån kavajen, öppnade och drog fram ett gäng glänsande blåaktigt isvita visitkort, räknade tyst skaran framför sig och lade en hög med exakt lika många visitkort på pallen närmst sig.

– Varsågod! sa han överlägset och vände på klacken och gick.

Börje följde cheferna med blicken och såg hur de i exakt samma ögonblick, som om de vore tvillingar, tog fram varsin flaska antibakteriell spray och sprayade vant händer och ansikte.
Börje tittar på visitkortet som han fått av sin nya vän, det kändes som om det klickade mellan dem. Efter att han briljerat med sina svar hade Slipsen lett stort mot Börje och Börje hade inte varit sen med att ge det största leendet tillbaka. Visitkortet var fortfarande varmt från Slipsens innerficka och det var det vackraste kort han sett. Texten var tjock och glänsande och stod ut från kortet. Tre hela rader gick åt till titeln som Börje hade svårt att läsa utan att staka sig, där stod en massa ord han inte förstod: Strategic Market Interaction Sales Manager.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

Episod 8 i Bara Börje: 3 x Baksmälla

Satan i gatan. Ett av Börjes mest använda uttryck passade bra just idag.

”SATAN I GATAN!” skrek Börje för sig själv inne i badrummet. Nu var han hemma i radhuset igen efter ett par dagar på kryss. Båten hade angjort bryggan söndag förmiddag och i samma stund startade misären.

Börje och hans hyttkompisar Slobodan och Niklas hade helt missat alla former av varningar att båten snart var i hamn och låg och sussade som bäst när båten stötte i kajen.

Då jädrar blev det brådis! De kastade på sig kläderna, rafsade ner all packning hjälpligt i väskorna och sprang bort till hissen som tog dem ner till utgången.

Brådis helt i onödan. En Finlandsbåt är inte som SL-bussen som går vidare om du glömmer trycka på stoppknappen inför din hållplats. Den ligger liksom kvar en stund vid kajen.

Men ut kom de i alla fall.

Det positiva med den sjuka stressen vid uppvaknandet var att Börje inte hann känna efter ett dugg hur han mådde.

Nu fick han dock tid med det, i väntan på bussen.

Huvudvärken från helvetet hade slagit till med full kraft mot Börje. Jesus Kristus vad ont det hade gjort! Han verkligen såg framför sig hur huvudet höll på att expandera till dubbel storlek för att därefter explodera. Det blev ingen explosion, men en baksmälla satan som skulle sitta i hela dagen.

Det var inte så märkligt. Efter första kryssningskvällens strapatser, som följdes av en galen dag i Helsingfors, så hade Börje släppt loss totalt och gått all in på drinkarna. Han hade till slut suttit för sig själv i ett hörn på nattklubben och beställt drink efter drink och gått in djupt i sig själv.

”Var det så jädra smart med den här kryssningen” hade han tänkt. ”Borde han åkt med Ella istället?” Ångesten kom krypande och oron steg i kroppen. Det fanns två vägar ur detta: Sängen och sömn, eller en full metal jacket-fylla, grundligt uppbyggd på GT och Vodka Red Bull. Smart? Nej inte alls. Men det löste problemen då. Eller rättare sagt, sköt upp dem till NU!

Han kunde titulera sig trippel baksmälle-innehavare.

Baksmälla 1: Den fysiska. Smärtan utan dess like och en andedräkt som skulle kunna döda en lyktstolpe. Inte mycket att göra åt. Den satt där den satt.

Baksmälla 2: Ångesten över att ha åkt med ett gäng dårar istället för med sin fru, som ärligt talat var värd att göra något kul när han för en gångs skull kommit över lite extra stålar. Plånboken tom. Bonusen inväxlad i båtresa, middagsbuffér, lyxlunch och pinsamheter. Snacka om dålig växelkurs.

Baksmälla 3: Lars-Gunnar. VEM FAN ÄR LARS-GUNNAR?! Ella hade varit på ett glittrande humör när Börje kommit hem, vilket var fantastiskt förvånande. Det hade självklart gjort Börje glad, men också konfunderad och en märklig känsla kröp sig på. Snart fick han veta varför: Ella hade gått ut med ett par väninnor på stan lördag kväll och dansat. Börje som alltid haft en illusion att när Ella går ut och dansar på byn så står hon med sina väninnor i en triangel och viftar på höfterna ihop. Nu visste han bättre.

Ella hade kvittrande glad berättat: ”Vilken kväll vi hade Börje! Vi dansade massor!” Börje nickade och slog på ett snett leende. Det sneda leendet triggade inte hans huvudvärk, men fick honom ändå att se uppmärksam och uppskattande ut. Trodde han.

”Du som inte tycker om att dansa Börje.” fortsatte Ella och hon hade 100% rätt. Börje HATADE att dansa och undvek alla situationer som i värsta fall skulle kunna sluta i närheten av ett dansgolv. Aldrig att han skulle lära sig dansa.

”Lars-Gunnar däremot, han älskar att dansa.” Börje nickade, fortsatt med sitt George Clooney-aktiga sneda leende.

När hjärnans elektronik till slut kopplade ihop trådarna hela vägen fram så fick Börje en liten uppstötning som smakade av gårdagens sista GT. Han gjorde en riktig grimas samtidigt som han utstötte det intelligenta ordet ”VA?” tätt följt av ”VEM DÅ?”.

”Lars-Gunnar från ekonomiavdelningen. Han råkade vara på samma ställe som vi. Tydligen är han nyskild och var på stan med polarna för första gången på många år.”

Börje processade tankarna. Han kände sig helt varm. Precis när han ska öppna munnen så kommer det: ”Du är väl inte svartsjuk Börje?” frågar Ella med glittrande ögon.

Nu är det jättesvårt för Börje att svara då hans kindmuskler krampar. Till slut får han dem att mjukna så pass att han sammanbitet kan svara: ”Närå. Varför skulle jag vara det?”

Börje gick på toaletten och satte sig på toalocket. Fram med mobilen och upp med Facebook och direkt in på Ellas profil. Ella hade en ny vän. Lars-Gunnar Evertsen.

Klicka på Lars-Gunnar. Telefonjäveln tog lite extra tid på sig. Tydligen så räckte inte Wi-Fi fullt in på toaletten. Det ska genast åtgärdas.

Nu dök Lars-Gunnars profil upp. ”Men gudars helvete vad snygg karljäveln var! SÅ ORÄTTVIST!” dånar högt i Börjes huvud och han känner paniken bubbla upp i kroppen.

Tankarna kom kors och tvärs: ”Vad ska jag göra?” ”Är det kört nu?” ”Ingen vill väl ha en 46-årig singel som mig?” ”Är livet slut nu?” ”Vem får Volvon?” ”Ser jag fet ut?”

Efter ett par minuter kom Börje till sans. Eld ska bemötas med eld. Fram med kämpaglöden nu för fasen.

Börje går ut från toaletten och går förbi Ella. ”Jag går och lägger mig nu. Känner mig lite trött.” Århundradets underdrift var därmed levererad.

”God natt och sov så gott” ropar Ella.

”Detsamma älskling” svarar Börje.

I morgon är en ny dag.

I morgon är det jobb igen.

Men framför allt: I morgon är det startskottet för Börje 2.0. Det oemotståndliga mannen.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

Episod 7 i Bara Börje: Break the Sky

Börje sluter ögonen och småslumrandes känner han hur kryssningsfartyget vibrerar när backen slås i för förbereda för landstigning i Helsingfors.

”Det måste vara så här soldaterna kände när de skulle landstiga i Normandie på Frankrikes västkust 1944.” fantiserar han.

Båten stannar med ett mindre ryck och en mjuk duns mot kajen som effektivt väcker Börje från dagdrömmandet och öppnar verkligheten.

När Börje öppnar ögonen stirrar han in i Niklas intensivt stirrande blick. Niklas har med sig en helt nyinköpt kartong med Falcon Export. Först hade han blivit övertalad av både Siv och Slobodan att INTE ta med sig öl iland, eftersom det säkert fanns att köpa på stan, samt att det skulle bli svettigt att bära omkring på.

Niklas hade lyssnat uppmärksamt på råden, men till slut ändå följt sitt hjärta och köpt ölen. I butiken hade de nämligen lösningen på problemet ”svettigt att bära omkring på”, i form av att sälja små pirror för 49 kr som rymde 5 ölkartonger. En väldans fin lite pirra med gulröda resårband som höll godsakerna på plats.

”Kruxet” (Observera att Niklas aldrig tyckte att det var ett krux) var att man var tvungen att köpa 5 plattor för att få det förmånliga priset på pirran. Så nu stod fyra flak på ”lager” i hytten och en på pirran som skulle med ut Niklas och uppleva Helsingfors.

”Är vi snart framme?” frågar Niklas. Börje som fått denna fråga lite för många gånger av just Niklas sista timmarna började fundera på om allt verkligen stod rätt till hos denne man. Visserligen kunde han förstå att Niklas undrade när de var mer eller mindre på öppet hav, men nu mitt i Helsingfors hamn hade han lite mer svårt att köpa frågeställningen.

”Ja” svarade Börje. ”Väldigt snart. Just nu faktiskt.”

Niklas såg genast nöjd ut och kontrollerade förtöjningen av ölkartongen och var redo för landstigning.

Slobodan stod med Cecilia tätt intill sig och Siv stod en bit bort. En bit bort från Börje, Slobodan, Niklas och Cecilia alltså. Men desto tätare ett gäng grabbar i 18-årsåldern som högljutt stod och skröt vitt och brett om vem som mindes minst av natten. ”Siv har alltså sänkt ribban ytterligare, precis när man trott att det inte finns en lägre nivå” konstaterar Börje.

Hela gänget var klätt för en skön dag på stan. Den ende som utmärkte sig var Niklas som var helt klätt i vitt. Enligt Niklas är det en hyllning till popgruppen Kent som vid en konsert för en massa år sedan uppmanade publiken att komma vitklädda. ”Snacka om att utnytta sin påhittade makt för att få människor att göra knasiga saker. Kents egna marionett-teater” hade Börje själv tänkt den gången när han läste om fenomenet på Expressens web-sida.

Börje gillade inte att klä sig i vitt. Han såg framför sig att sitta vid middagsbordet och käka spagetti med köttfärssås i vita kläder. Just det där mest smarriga momentet när man suger in sista delen av spagettin, brukar ofta medföra ett stänk av köttfärssås. En blå eller svart skjorta klarar sig till synes oskadd från en sådan incident, men en vit… Katastrof.

 

Nu står Niklas, den mest struliga människa Börje känner, helt klädd i vitt. ”Spännande” tänker Börje och upptäcker att han himlar med ögonen, vilket han normalt avskyr när människor gör. ”Det måste jag sluta med, vem fan håller jag på att bli?” tänker Börje och är precis på väg att himla med ögonen innan han denna gång hinner stoppa sig själv.

Tio minuter senare stod hela Team Gullan (Nu utökat med +1 = Cecilia) på fast finsk mark.

Solen sken på Teamet. Börje som är van att agera ledare i sin roll som vice Lagerchef tar kommandot och ställer sig framför gruppen. Han vrider sig själv och gruppen så att det är han som ledare som får solen i ögonen. Det har han lärt sig på en ledarutbildning. Då får han maximal uppmärksamhet från gruppen.

”Team. Nu är vi i ett nytt och främmande land. Vi har korsat ett hav och vi har gjort det tillsammans. Detta är en unik Bonuskryssning vi är på. Enda regeln är No Limits. Det ska vi leva efter idag. Jag har bokat bord på en fantastisk restaurang mitt i stan kl 12. Det är om två och en halv timme. Jag föreslår att vi tar en sakta promenad mot stan och ser oss om lite grann innan det är dags för en magisk lunch. Hur låter det?”

Börje var för jävla nöjd med sitt tal. Vilken ledare han var! I klass med Al Pacino i filmen ”Any given Sunday”. Bra film. Börje skulle nog sett den många fler gånger om det inte var för den där scenen där den amerikanska fotbollsspelaren gick förbi kameran helt naken (eller hade han handduken över axeln?). Den scenen tog liksom ner honom på jorden igen efter Al´s fantastiska tal. Typiskt att Ella skulle tjata om just den filmen varje gång en mysig filmkväll kom på tal.

Med solen i ögonen försökte Börje utläsa några reaktioner hos gänget. Det blev inga spontana jubel, utan mer lågmälda leenden. Det var heller inte så dumt.

Gänget gick mot stan. Börje först, Siv tvåa, Slobodan och Cecilia trea tätt omslingrade om varandra. På fjärde plats ingen alls. På femte plats ingen alls. På sjätte plats som en liten sur treåring som vare sig ville eller kunde hålla samma tempo som storebrorsan, kom Niklas dragandes på sin pirra. Pirran var inte gjord för att dras vare sig längre sträckor eller på ojämnt underlag, så hjulen skevade redan rejält. Niklas kompenserade detta med ett lägre tempo.

”Ja ja, vi har inte bråttom. Vi har ju faktiskt semester” förkunnar Börje och sänker tempot till en treårings.

Efter att den mer långsamma än långa promenaden var över så valde gänget att slappa i en park mitt i staden. Mitt emot parken fanns en kiosk där de köpte en varsin flaska vatten, som de tog med sig bort till en grupp bord och stolar där de slog sig ned. Tillsammans njöt de av det fina vädret och lugnet runt om dem.

Ett gäng lokala A-lagare satt på en parkbänk en bit bort och observerade Team Gullan med växande intresse. De diskuterade något med högre och högre röster, men i och med att ingen i Team Gullan kunde finska så var det ingen som förstod vad som avhandlades.

Efter en stund kom A-lagarna fram till vårt gäng och visade med lika tydligt som improviserat teckenspråk att de ville smaka av vattnet.

”Vad fan ska de med vårt vatten till?” frågade Börje Niklas som bara ryckte på axlarna. ”Ingen aning. Antar att de är törstiga som vi?”
A-lagarna blev mer och mer hetsiga och till slut gav Niklas en av A-lagarna sin flaska vatten.

Glädjen lyste i ögonen hos A-lagaren och han snurrade bort korken, kastade den över axeln, och började girigt halsa ur flaskan. Efter att halva flaskans innehåll var i A-lagarens strupe frös han i rörelsen och spärrade upp ögonen. Han böjde sig fram och spottade ut allt i en fontän ur munnen.

”Aaaaargh! Vesi. Vesi.” skrek han och kastade flaskan på marken framför Niklas och vände på klacken och gick tillbaks till kompisarna.

Slobodan började skratta: ”Stackaren trodde det var sprit i våra flaskor! Vilken luring!”
Nu var lusten att slappa i parken som bortblåst vilket passade bra då det började bli dags för lunch.

Restaurang Bystro där Börje bokat lunchen var imponerande. Rätter från det Slaviska köket och en stor öl och vodkabar. I ärlighetens namn var stället nog lite för fint för Börje, Niklas, Slobodan, Cecilia och Siv, men ”varför inte ligga en klass över sin egen istället för att ligga en klass under?” hade Börje resonerat.

En svensktalande hovmästare tog emot dem och hälsade välkommen på ett artigt men lite stelt sätt: ”Välkomna till Bystro mitt herrskap. Följ mig till ert bord.”

”Tackarrrrrrr!” säger Slobodan som ibland tycker att det är kul att lägga till ett par extra ”r” på slutet av ”Tackar!”. Slobodan har fått det från en TV-serie som han inte minns namnet på.

”Tack” säger även Niklas och går förbi Hovmästaren.

”Stopp! Den där vagnen kan du inte ta in i matsalen.” säger Hovmästaren samtidigt som han pekar på Niklas pirra och skakar pedagogiskt på huvudet.

”Va? Varför då?” svarar Niklas och håller ännu lite hårdare om pirrans handtag.

”Det finns inte plats för den i matsalen. Du får ställa den i garderoben.” Hovmästaren ser rejält bestämd ut och lägger armarna i kors över bröstet.
Börje känner sig tvungen att gripa in: ”Det blir fint. Kom Niklas så ställer vi pirran i garderoben. Där är den säker.”

Efter att ha lämnat pirran i garderoben och fått hovmästaren att ge dem ett bord placerat så att Niklas kan ha en rimlig uppsikt över garderobens ingång, är det äntligen dags för mat.

Börje har på mailväg innan resan redan gjort upp om menyn med restaurangen. Det som ska stämmas av är dryck. I och med att de är på en restaurang som är expert på god öl och vodka så är det just en varsin god öl och vodka som tas till bordet. En god Slottskällans Nordic tillsammans med en helt genomskinlig och iskall Moskovskaya.

Första rätten kom in på bordet.

Niklas viskar mot Börje: ”Men för fan Börje. Jag hatar fiskbullar.” Innan Börje hinner svara svarar servitören ”Fint. Då kommer du älska de här Pilgrimsmusslorna.” Slobodan och Cecilia skrattar åt Niklas helt oplanerade komik.

Förrätten är galet god och alla njuter stort. Till varmrätt får de långkok på lamm som tydligen är en rysk gammal specialitet och den smakar fantastiskt tillsammans med ett nytt glas öl och en ny vodka till.

När lunchen börjar närma sig sitt slut och tallrikarna är tomma, sitter det numera utökade Team Gullan mätta och dästa runt bordet.

Slobodan tar sin gaffel och slår lätt mot sitt ölglas med ett fint klingande och ställer sig samtidigt upp.

”Tal, tal, tal, tal!” börjar Siv sjunga taktfast och Niklas hänger på, självklart i otakt.

”Vänner!” börjar Slobodan.”Som ni vet finns det en man vi har att tacka för denna resa. Börje. Tack Börje för att du valde att fira din bonus tillsammans med just oss!”

”SKÅL!”

”SKÅL!” svarar alla och höjer sina ölglas mot Slobodan och Börje.

Slobodan fortsätter: ”Vi har en liten överraskning till dig Börje, som tack för att du tar med oss på denna lyx. Men vi vill att det ska vara en överraskning en stund till, så jag vill att du tar på dig den här ögonbindeln. Lita på oss Börje.”

Börje blir glatt nervös och tankarna börjar snurra: ”Vad är på gång? Något sådant här har inte hänt sedan min svensexa med grabbarna och då stod 5 timmars förnedring på schemat.” tänkte han. Svensexan hade varit en helt galen tillställning. Finalen på det hela hade varit att hissa upp Börje i taket med största lagertrucken och tejpat fast honom med silvertejp runt en av takstolarna. Självklart hade det varit långt över alla gränser och det hade blivit ett jävla liv. Arbetsgivaren var förbannad, facket var förbannat, skyddsombudet var förbannad och Börje var förbannad. Två av hans polare hade fått sparken och en annan fick en skriftlig varning och det gav en rätt bitter eftersmak av en ”rolig” kväll. Men något sådant kan väl inte stå på schemat nu?

Team Gullan lämnade restaurangen och gick ut till den väntande taxin. De hjälpte snällt Börje in i taxin och gjorde som de sett att polisen i filmer gör när de satte busar i polisbilen, höll handen på Börjes huvud så att han inte skulle slå i någonstans.

Slobodan pratar med taxichaffisen och beställer en körning till Kaivopuisto. Taxin rullar iväg. Efter ca 100 meter skriker Niklas i panik: ”STOPP! ÖLEN!”
Självklart har Niklas glömt sin pirra i garderoben och taxin backar tillbaks till restaurangen så att Niklas får hämta sina dyrgripar.

”Berätta nu, vart ska vi?” ber Börje leendes. Slobodan, Niklas, Siv och Cecilia tittar på varann och skakar på huvudet.

”Nope Börje. Du får snart se.”

Efter en kvart bromsar taxin in och stannar. Team Gullan lastar av och tackar för bra skjuts. Taxin hinner rulla 5-10 meter innan Niklas kommer på att han glömt sitt ”bagage” och springer ikapp och dunkar på taxins tak. Allt löser sig ännu en gång. ”Det går bra nu” tänker Niklas men bestämmer sig samtidigt att inte vara så slarvig framöver. Han kan inte lita på turen gång på gång.

Vid Kaivopuisto ligger Skybreakers, ett eventcenter vars höjdarattraktion (I ordet HÖJDS mest rätta mening!) är ett 150 meter högt bungy jump från en plattform som hissas upp av en gigantisk kran.

Slobodan har en vän som en gång haft sin svensexa där och sedan vännen berättat hur häftigt hoppet var, har Slobodan längtat dit. Inte efter att hoppa själv, men gärna slänga ned en polare från 150 meter.

Slobodan tar till orda: ”Nu är vi framme Börje! Snart ska du få ta av dig ögonbindeln.”

Team Gullan ställer Börje lite åt sidan och tar ett taktiksnack. Slobodan har tänkt att en av dem ska följa med Börje upp till plattformen. Han själv kan tyvärr inte göra det då han har problem med en vaxpropp vilket gör höga höjder obehagliga. ”Annars hade jag SJÄLVKLART gjort det.” försäkrar han dock.

Siv avslöjar att hon har en inopererad pacemaker och att det vore synnerligt olämpligt att skicka upp henne på en sådan höjd. ”Synd. För det ser väldigt roligt ut.” säger hon men är lite för likblek när hon tittar upp mot kranen för att någon ska tro henne.

”Ja ha” säger Niklas. ”Det ser ut som att det får bli jag som hänger med upp. Men jag måste fasen på muggen först.”

”Fint” säger Slobodan. ”Så får det bli. Niklas åker med Börje upp i kranen.”

Niklas kvistar bort till toaletterna och resten av gänget går till Börje.

Slobodan kilar bort till tjejerna som sköter attraktionen. Efter 5 minuter dividerande kommer han tillbaks till Team Gullan.

”Kom här Börje. Om 10 minuter börjar det roliga.” Slobodan tar försiktigt tag i Börjes axel och leder honom till plattformen som är fäst i den gigantiska kranbilens krok.

Nu står Börje på plattformen och Slobodan bredvid. ”Fasen vad kul det här ska bli Börje. Jag är lite avis!” säger Slobodan och visar Cecilia och Siv att han har fingrarna i kors bakom ryggen.

En av tjejerna från Skybreakers kliver fram och frågar om de är redo att åka upp. ”Nej för fan” säger Slobodan. ”Jag kan tyvärr inte följa med. Min läkare har förbjudit mig sådana här lekar på grund av mitt höga blodtryck”. Han tar ett par steg bort från plattformen för att tydligt visa att han INTE hör hemma på densamma. Cecilia dyker upp bakom Slobodan: ”Var det inte vaxproppen som ställde till det för dig?” och knuffar honom lätt i sidan och blinkar med ena ögat.

Slobodan bryr sig inte om piken utan börjar ropa på Niklas. ”Niklas! Niiiiiiiklaaaaas! Det är dags nu. Kom igen!”

Niklas kommer springande med andan i halsen. ”Fan Slobodan, det var kö till muggen. Jag hann inte in. Det är lite kritiskt om man säger så.” Slobodan spänner blicken i Niklas. ”För helvete Niklas. Nu biter VI ihop och gör det här. Skita får du göra sen. Tänk på något annat.”

Niklas började tänka på sin undulat som är kvar hemma i lägenheten och det fungerar. Han är inte lika nödig längre.

Niklas kliver på plattformen tillsammans med instruktören som stänger grinden efter dem.

Börje och Niklas står tätt ihop på plattformen, Börje fortsatt med ögonbindeln på. En motor startar och plattformen börjar vinschas uppåt.

Efter 3 minuters vinschande är de uppe på rätt nivå: 150 meter. ”Så!” säger instruktören. ”Då var det dags för det roliga!”

Niklas befriar Börje från ögonbindeln. Börje blinkar ett par sekunder och tittar sedan upp och ut mitt i det ”ingenting” de befann sig i. ”Men för helvete!” utbrister Börje och klamrar hårt fast kring plattformens säkerhetsstaket. ”Vad fan gör vi här???”

”Du ska få hoppa bungy jump!” säger Niklas glatt, till synes helt oberörd inför höjden de befinner sig på.

”No fucking way!” skriker Börje, helt utan att veta varför han väljer att svara på engelska.

Instruktören börjar ge instruktioner till Börje om hur hoppet kommer att gå till. Niklas är lugnet själv och verkar helt oberörd inför höjden.

Börje kan inte slappna av. Det går bara inte. Greppet om staketet är stenhårt.

Nu pratar instruktören om hur selen ska fästas. ”Ska jag visa på din kompis först?” frågar tjejen Börje. Börje nickar sakta. Niklas kliver fram, ivrig att bli provdocka.

Tjejen klär på Niklas selen och visar Börje att former av säkerhetsanordningar. De verkar verkligen ha tänkt på ALLT. Inget ska kunna gå fel.

Niklas känner sig som en superhjälte i selen. ”Satan vad cool han måste se ut nu” tänkte han.

Tjejen visar vart hon kommer att öppna säkerhetsgrinden och hur det kommer gå till när Börje ska hoppa.

Nu är Niklas helt och hållet fastspänd och otroligt nyfiken på hur det ser ut framme vid säkerhetsgrinden. Han går fram till tjejen och frågar om han får titta ned nu när han ändå är fastspänd.

Framme vid tjejen tittar Niklas ner. 150 meter rakt ned till vattnet under plattformen. Det sista Niklas kommer ihåg är en sugande känsla i magen och att det snurrar till i huvudet. Sedan faller han ut ur säkerhetshålet.

”Vad fan! Han hoppade!” skriker tjejen i panik. Börje börjar gråta. Tjejen skriker på finska i en radio ned till instruktörerna på marknivå. Tjejen tittar på Börje: ”Lugn. Din polare sitter fast, det här kommer gå bra. Men nu kommer inte du kunna få hoppa.”

Börje torkar tårarna: ”Ok. Jag får klara mig utan.”

Niklas faller fritt i 50 meter innan gummikabeln börjar bromsa fallet. Då vaknar Niklas i ett rent glädjerus! Vilken känsla! Vilken utsikt! Hääääääärligt!

När gummikabeln har dragits ut maximalt är det dags att fjädra upp igen. Det är då det händer. I Niklas huvud registeras det som en liten lagom prutt. Ett litet utsläpp av luft. Men en varm och klibbig känsla i Niklas nedre regioner får honom att förstå att det kan kanske varit lite mer än luft…. ”FAN. Jag skulle inte haft så mycket vitt på mig.”

Slobodan, Siv och Cecilia står på flotten ute i vattnet och väntar på att Niklas ska landa. De sänker ned plattformen och Niklas försiktigt meter för meter.

Chocken att det var Niklas som kom dykande istället för Börje är över. På något sätt var det bara väntat att något knas skulle ske när Niklas åkte med upp.

När Niklas var 10 meter från flotten så kom nästa chock. Niklas vita kläder var inte så vita längre. Väl nere på plattformen så gjorde även stanken gänget tydligt medvetna om vad som skett.

Niklas mumlar förläget ”jag borde gått på toan” och tittar ned i marken. Slobodan nickar och mumlar ”ja vad fasen tänkte du med”, även han förläget.

Nu är Börje nere.

”Tack för härlig present hörni. Den uppskattades! Någon mer än jag som vill tillbaks till båten?”

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

 

Episod 6 i Bara Börje: Damage control

”Vad fan var det som hände?” tänkte Börje där han satt ensam vid frukostbuffén. Börje hade varit först in på restaurangen, då det tydligen inte kryllar av morgonpigga på en sådan här typ av kryssning.

Ellas sena SMS hade gjort nattsömnen usel. Börje hade provat ringa henne men inte fått något svar. Illa.

För han hade ju inte gjort något fel egentligen. Bortsett från de där humoristiska raggreplikerna inför gruppen med lärare var det inget mer. Pussen på kinden kom helt utan förvarning.

Lätt att tänka så här för sig själv, men han kunde också förstå Ella och hur det såg ut på distans när ett foto landar så där i telefonen. Skit.

Nu kom Slobodan insvassande i restaurangen och såg inte alls ut som den slagne man som Börje sett framför sig. Tvärtom så såg Slobodan både glad och pigg ut. Fyllecellen kanske inte är så hemsk som ryktet säger?

”Goooooood morgon Börje!” tjoar Slobodan så att det hörs över hela lokalen.

”God morgon” svarar Börje i en lite förbryllad ton. ”Galet vad fräsch han ser ut efter gårdagens rabalder” (se episod 5), tänker Börje imponerat för sig själv.

Slobodan slår sig ned med en slät kopp kaffe. Han är tydligen ingen frukostmännniska. Tvärtemot Börje som har ett gigantiskt lass äggröra och bacon på tallriken. Men det är mest av tradition. Får man chans på en hotellfrukost så går man all in.

”Vilken jävla kväll va?” börjar Börje.

”Ja vilken kväll! Vad bra det blev!” Svarar Slobodan.

Börje tuggar på en bit bacon och processar det Slobodan precis sagt.

”Skojar du?” uttrycker Börje skeptiskt. ”Du blev ju för fasen bortsläpad av ett par gorillor och inlåst i fyllecell?” fortsätter han.

”Ja men grabbarna var schyssta. De märkte snabbt att jag var rätt nykter och hade full förståelse för att jag lackade ur när köttet tog slut. Vi satt ett par timmar och spelade kort i cellen och hade det rätt soft. Sen var det dags att göra plats för nästa hyresgäst och då släppte de ut mig.” berättade Slobodan.

”Vilket flyt Slobodan. Jag var orolig för gänget när vi alla kom ifrån varandra till slut. Jag har ingen susning om hur det gick för Siv och Niklas har inte sovit i sin säng.” Börje pausar och tar lite äggröra från gaffeln. Äggröran är lite vattnig. ”Trist att de inte lägger ner mer kärlek på maten.” tänker Börje medans han tuggar och väntar på Slobodans replik.

Slobodan tar vid: ”Niklas behöver du inte oroa dig för. Det var han som fick min plats i fyllecellen. Han var rätt blarig och hade tydligen spytt ned någon i en hyttkorridor. Han kände knappt igen mig och mumlade bara något som lät ”har du sett min öl?” och sedan slocknade han mellan vakterna som höll honom mellan sig. Så han har tillbringat natten i säkert förvar.”

”Men… Vart har du varit? Du har inte heller varit i hytten.” undrar Börje.

Slobodan garvar: ”Nä jag kom aldrig till hytten. På väg dit så stötte jag på en grym tjej som tog med mig till nattklubben. Det ena ledde till det andra och till slut blev det så att jag sov hos henne.”

Börje hade förundrats över Slobodans framgång hos kvinnor tidigare och så även denna gång. Kunde han ens misslyckas?

”Hon är på väg ned hit om en stund.” Slobodan ler nöjt och lutar sig tillbaks i stolen och sippar på kaffet. ”Grymt läcker tjej!”

Det var nästan så att man såg hur ljuset fördunklades i lokalen när Siv nu klev in. Siv såg så förbannad ut att Börje började fundera på om han gjort något och hade anledning att vara rädd.

”God morgon Siv” säger Börje och Slobodan i kör och gör ett försök till leende.

”God morgon i mitt arsle” svarar Siv och sätter sig ned och landar pannan mot bordskivan och teatraliskt bankar huvudet gång på gång mot bordet.

Det blir helt tyst. Vare sig Slobodan eller Börje vill vara den som drar på sig elden genom att fråga vad som hänt.

”Helvete så nära det var! Första. Gången. På. 20. År!” Siv uttalar orden ett och ett för att inte någon bitterhet skulle gå Börje och Slobodan förbi.

”Oj, var det så nära” svarar Börje utan att riktigt greppa vad som varit så nära.

”Höll du på att få ligga????” Slobodan kopplar direkt Sivs frustration till rätt verb.

”Så nära. Så nära.” Siv visar med tumme och pekfinger exakt hur nära det varit. Det måste varit jättenära, för det är säkert bara en millimeter mellan tumme och pekfinger nu.

”Vad hände då?” frågar Börje.

Siv tar ett djupt andetag och ser helt plötsligt inte lika bitter ut och sätter sig rakryggad och redo för att berätta.

”Jag gick ju till baren för att hämta dricka till dig och mig Börje. När jag står i baren och väntar ser jag att du får sällskap, så jag stannar kvar en stund och får ett skönt barhäng. Då dyker ”fotografen” från bussen upp bredvid mig. Fredrik heter han och vi hade ett mysigt samtal där vid baren. Efter en stund frågade han om jag vill ha Te och smörgås i hans hytt och det ville jag så klart… Vi gick mot hytten men stannade då och då för lite mys. När vi kom upp till Fredriks korridor så mötte vi Niklas. Han irrar runt och letar efter sin hytt och dessutom hade han ingen nyckel. Däremot hade han en nästan tom låda öl under armen. När vi står där och snackar så visar jag Fredrik fotot på Niklas när han står i fönstret. Fredrik garvar och Niklas blir nyfiken på vad Siv visat honom, så av ren artighet så visar jag bilden. Niklas tittar tyst på bilden och tittar därefter upp på mig. Precis när jag ser att hans ögon går i kors så kräks han rakt över mig och Fredrik. Fredrik som inte tål att se andra kräkas blir så illamående av detta att han måste gå till sin hytt. Ensam. Ridå ned för Siv.”

”Satan vilken tragedi” säger Slobodan, nu med en tår i ögat.

Ett glatt ”God morgon!” bryter sig in och Slobodan, Börje och Siv tittar upp på en galet pigg Niklas.

Siv får tillbaks bitterheten i blicken, men Slobodan och Börje tittar med rejält nyfikna ögon.

”GOD morgon? Verkligen?” frågar Börje Niklas.

”Ja jädrar vad skönt jag sovit. Fick ju knoppa ett par timmar nere i cellen.”

Niklas sätter sig ned vid bordet och tar en klunk ur Slobodans nu kalla kaffe och tar till orda:

”Okej. Vem vill börja med att berätta exakt vad som hänt och vad jag gjort?”

Nu finns det ingen bitterhet kvar i Sivs ögon. Precis som i Slobodans och Börjes ögon glittrar glädjen och till slut kan ingen av de hålla sig och bryter ut i ett gapskratt. Niklas tittar på dem och ler till en början, sedan hänger han på och gapskrattar han med.

”Hej! Vad kul ni verkar ha. Här vill man ju vara med!”

En blond tjej står bredvid bordet. Börje känner en kort oro när han identifierar tjejen som den Cecilia som gav honom kyssen på nattklubben. Kyssen som via sociala medier nått hem till Ellas telefon och föranlett ett sent SMS från Ella där hon frågade Vem i helvete är det som pussar dig Börje????

Skärmklipp 2016-08-09 07.34.35

Slobodan ställer sig upp och kramar om Cecilia. ”Grabbar (Siv räknas tydligen in till ”grabbar” här), det här är Cecilia som jag berättade om. Cecilia, det här är Börje, Niklas och Siv.”

Börjes hjärta blir varmt. Klassisk Börje-Karma drabbar honom igen. Han ställer sig upp och tar ett kort på Slobodan och Cecilia. Han tar fram Ellas SMS och trycker på reply.

SMS:et lyder: ”God morgon älskling. Hoppas du mår bra. Det var Cecilia, Slobodans flickvän som skojade lite.” Han bifogar parbilden han precis tagit.

Skadan reparerad. Nu gör vi Helsingfors!

I nästa episod tar sig gänget ut på utflykt i den finska huvudstaden.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

Episod 5 i Bara Börje: Bonus-Kryssningen

”Helt ärligt. Hur i helvete kan man komma för sent till något så här viktigt?” sa Börje samtidigt som han knackade på sin lika trogna som slitna Casio och syftade på att Niklas fortfarande inte dykt upp vid busshållplatsen.

I övrigt var gänget samlat. Börje kände ett ansvar som reseledare och hade kommit till busshållplatsen redan en halvtimme innan avgång. Uppenbarligen så hade just denna dag väckt ansvarslusten hos fler än hos honom. Siv hade redan suttit där på sin resväska och Slobodan hade dykt upp alldeles efter Börje.

Av Niklas fanns dock inget spår. Typiskt.

Börje hade tänkt på detta ögonblick ända sedan de spikade kryssningen för ett par dagar sedan och han hade en plan för att få det perfekt. (Läs episod 3 om du vill vet hur Börje kom på att de skulle ut och kryssa!) När alla anslutit till busshållplatsen skulle han dela ut de hemliga T-shirtarna han fixat enkom för denna tripp och därefter ta fram champagneglas i plast och tillhörande flarra skumpa.

När de bytt om till varsin T-shirt, hällt upp ett varsitt glas, så skulle de samtidigt titta in i Börjes iPhones kameralins och skrika ”cheeeeeese” samtidigt som de skålar. Satan vilken groupie det skulle bli! Snacka om ett ”Facebook-moment” utan dess like!

Men nu höll planen på att gå åt pipan bara för att Niklas var sen.

Casions digitala urtavla stod på 14.53. Tidtabellen visade att bussen skulle gå 15.00.

Börje hade många svagheter, det var han fullt medveten om, men en av hans styrkor var punktlighet.

Bestämde man en tid så höll man den. Punkt. Börje tyckte att det var ett av livets enklare mysterier och att det handlade om att visa respekt för andra människor. Mycket i livet var förhandlingsbart men inte huruvida man håller tider.

Ella tyckte dock inte att detta var en av Börjes styrkor, utan mer en svaghet. ”Man måste väl kunna vara lite flexibel? Inte gör det SÅ mycket om vi äter middag 18.15 istället för 18.00?” var mer Ellas filosofi.

Olikheter attraheras ju som bekant och Börje hade ofta tänkt att det är sådana exempel på olikheter som gjort att de hållit ihop i så många år. Så tänkte han i alla fall när han var på sitt bästa humör. Var humöret åt det andra hållet så kunde han fundera på hur i helsike han kunde bo ihop med en människa som trodde att en kvart bestod av tjugo minuter istället för femton.

14.57. Busshållplatsen var nu nästan full. Lika fulla var ett gäng kvinnor som anslutit vid hållplatsen. Börje kände igen dem som lärare på en av lågstadieskolorna. Om fyllnadsgraden fortsatte i detta tempo så skulle damerna få en kort kväll.

14.59. Bussen kom runt kröken och nu kände Börje hur svettpärlorna rann nedför pannan. ”NIKLAS!!!!!” skrek Börje inombords och precis vid sista utropstecknet såg han Niklas komma springande. Springande kanske inte var rätt ord egentligen. Niklas joggade och det såg tungt ut. Antagligen berodde det till viss del på att han släpade på en gigantisk väska.

Nu var bussen framme vid hållplatsen och Niklas likaså. ”Tjena” sa Niklas till gänget samtidigt som han morsade med en nickande rörelse med huvudet. Svetten flödade från hans panna och droppade ned på resväskan.

”Tjena” sa gänget i kör, alla lite förundrade över att Niklas var så pass lugn som han var, när han varit sekunder ifrån att missa drömresan. Slobodan skakade på huvudet som han ofta gör när han inte förstår sig på människor. ”Niklas, du är ett underverk till människa.” ”Tack” sa Niklas och såg riktig glad ut.

Väskorna baxades in i bussens bagageutrymme och Team Gullan kunde kliva på.

Börje hade positionerat sig väl i busskön och kom på bussen först vilket innebar att han kunde välja och vraka bland platserna. Längst bak kändes bäst, så att gänget kunde sitta ihop.

Börje kastar till var och en dess personligt utformade tröja och ler förväntansfullt.

Slobodan och Siv ser djupt skeptiska ut. ”För fan Börje” säger Slobodan till slut. ”Glöm att jag tar på mig den där T-shirten.”

Börje är mitt inne i en gäsp-attack och lyssnar inte så noga, utan vänder sig bort för att dölja gäspningen. När han gäspat klart och tittar på Slobodan har ögonen tårats av den stora gäspningen. ”Vad var det Slobodan hade sagt nu?” funderade Börje.

”Men Börje. Stå för fan inte där och grina. Jag tar på mig T-shirten. Självklart. Dumt av mig.”

Efter ett par minuters stök och bök så var alla iförda varsin T-shirt.

”Sablar vad snygga vi blev” konstaterade Börje tyst för sig själv.

Niklas T-shirt var lite för stor, Sivs lite för liten, men Slobodans satt helt perfekt. Börjes likaså, då han haft chans att prova på tryckeriet innan köp.

Börje kände sig riktigt nöjd. Men gänget såg inte lika nöjda ut som Börje kände sig. Slobodan är den som först öppnar munnen: ”Fan så vi ser ut. Som ett gäng fjortisar.” Siv fyller på: ”Alla mina valkar syns ju” och ser ledsen ut.

Niklas är tyst då han är upptagen med att ha börjat läsa vad som står på framsidan av hans T-shirt, vilket inte är helt lätt när han har den på kroppen.

”Ja ja” säger Börje. ”Niklas och jag är i alla fall jävligt nöjda. Fifty – fifty alltså. Nu tar vi kort!”

Börje frågar en kille på raden framför dem om han kan agera fotograf. (Det kan han) Därefter formerar sig gänget för en festlig groupie. Börje och Siv i mitten, flankerade av Slobodan till vänster och Niklas till höger. Börje öppnar skumpan och fördelar fyllda glas till gänget.

Fotografen tar detta på allvar och tar en god stund på sig. När han borde tagit ett kort tar han ner telefonen och säger: ”Det vore kul om Gullan ser glad ut på kortet”.

”Va?!” frågar Börje. ”Ja vad fan, Gullan ser ju ut som att hon är på väg till elektriska stolen eller något annat deppigt. Det är väl party vi ska på?” utvecklar fotografen sitt resonemang.

Nu fattar ”Gullan” vinken och Siv säger ”Det är inte så jävla lätt att vara glad i en T-shirt som klämmer åt ÖVERALLT. Jag känner mig som en krisande 40-årig man som polarna stoppat ned i tighta cykelkläder. Som en stoppad korv. Kalla mig inte Gullan. Jag heter Siv.”

”Äh sluta” säger fotografen. ”Du är ju skitsnygg för din ålder. Jag skulle bli superstolt om min morsa såg ut som du. Jag skulle lätt kunna ragga på dig.”

Siv lyser upp. Det var inte igår hon fick komplimanger av en gentleman precis, så hon suger åt sig till max. Hon spänner ögonen i fotografen och säger ”Tack. Du har räddat min dag.” och avslutar med en blinkning med ena ögat och en slängkyss.

Därefter bröstar hon upp sig och slår på sitt allra största Julia Roberts-leende (En date på 90-talet sa att hon påminde om Julia Roberts, eller i alla fall en karaktär Julia spelat i Pretty Women).

MSDPRWO_EC027_H_Julia-Roberts-Pretty-Woman-467

Nu var kvartetten klar för kort. Iphonen klickar till och ögonblicket är förevigat.

Efter prick en timme rullar bussen in vid färjeterminalen.

Börje är först fram vid bagageluckan och tar ansvar för att allas väskor kommer ut fort. När Niklas väska kommer är det nära att Börjes axel går ur led av tyngden. ”Helvete Niklas. Vad fan har du med dig? Den väger ju bly!”

”Prylar” säger Niklas och tar sin väska och rullar bort mot entrén.

I vänthallen ligger en känsla av förväntan i luften. Ett stort antal olika formationer som ska ombord på samma båt, står och iakttar varandra för att skapa en bild av vilka de ska dela båt med. Gissningsvis finns det någon som kan tänka sig att dela mer än båt.

Där finns allt från hårdrocksgänget som står med en 80-tals-bergsprängare med lagom hög skränig rock, till ett kostymklätt sällskap som antagligen ska på konferens. Gänget lågstadielärare står bara ett par meter från kostymsällskapet och försöker febrilt dra uppmärksamheten till sig genom att prata högre och högre. Damen som hittills nått högst promillenivå ser ut som att hon försöker prångla av sig sin vigselring utan framgång. Polaren peppar ”Säg bara att du är nyskild och inte hunnit vänja dig av med ringarna”. Peppet funkar och ringen får sitta kvar på fingret.

Nu blir Niklas osäker på om han har med sin tandborste och öppnar väskan på golvet.

Slobodan utbrister: ”Du måste skämta Niklas. Har du ÖL med dig?” Siv och Börje böjer sig fram och tittar ner i Niklas väska. Mycket riktigt, där ligger öl. En hel platta Falcon Export.

IMG_6374

”Hört talas om ordspråket Don´t bring bananas to Bahamas Niklas?” undrar Slobodan och skakar på huvudet.

”Tro fan att väskan är tung” garvar Börje. ”Du är den knäppaste jag känner Niklas. På ett bra sätt alltså”.

Niklas ler och stänger väskan. Tandborsten var med.

Gänget börjar gå mot landgången för att entra båten. Ett magiskt ögonblick.

”Varför ska jag inte ta med bananer till Bahamas” frågar Niklas Slobodan samtidigt som de rör sig framåt i kön.

”Glöm det kompis” svarar Slobodan och ler brett, nästan faderligt, mot Niklas. ”Ta med precis vad du vill”.

Bakom gänget har nu lågstadielärarna anslutit och där är stämningen på topp! En av damerna som verkar agera ledare uttrycker att kön går lite långsamt och får medhåll från övriga truppen.

Damen som kämpat med vigselringen kvider till: ”Ooooooouch! Jag MÅSTE kissa!” och avviker från kön och springer mot toaletterna utan att övriga truppen reagerar nämnvärt.

Tack vare Niklas tandborstebesiktning så är Team Gullan bland de sista som kommer på båten. Precis när de kommit ombord ser de en skylt stå på ett staffli och förkunnar resans Instagram-tävling. Tävlingen går i all enkelhet ut på att ta ett foto av den dråpligaste händelsen du stöter på under kryssningen, ladda upp den på Instagram och tagga med #kvällensdråpligaste. Niklas tar ett kort på skylten för att minnas reglerna.

Väl ombord stoppar Börje gänget för en ihopsamling och orientering vart kosan ska styras.

Börje som känner ett stort ansvar för gruppen föreslår: ”Slå er ner här på trappen så kilar jag iväg och hämtar hyttnycklarna. Onödigt att vi alla ska stå och köa borta vid receptionen.”

Slobodan, Siv och Niklas sätter sig lydigt och Börje kvistar iväg.

”Är det någon som är sugen på en öl” frågar Niklas. Medhavd alkohol får ej intagas står det lite här och där, men vad gör man när både Tax Free och barer fortfarande är stängda? Snacka om tankevurpa, resenärerna kan ju torka ut totalt.

På rad sitter trion med varsin Falcon Export när Börje till slut kommer tillbaks, påtagligt nöjd.

Ett par meter ifrån dem dras landgången undan och dörrarna stängs.

Börje ställer sig som den ledare han är framför gänget och ska precis ta till orda när han märker att all uppmärksamhet är riktad mot något som händer bakom honom.

”Maria, vi glömde Maria” ropar den informelle ledaren i gruppen med lågstadielärare och springer mot glasdörren där landgången precis satt. Paniken lyser i hennes ögon och hon ställer sig framme vid glaset och ropar med desperation i rösten: ”Släpp in Maria! Släpp in Maria!” innan hon bryter ut i en snyftattack.

På andra sidan landgången, där den är fäst vid terminalbyggnaden finns också en glasdörr. Där står Maria med näsan tryckt mot glaset och armarna formerade som ett V ovanför huvudet och bankar med knytnävarna på dörren. Dämpat av glaset hörs hur hon ropar ”Jag skulle ju bara kissa!” I samma ögonblick glider båten ut från kajen och avståndet till Maria ökar långsamt sekund för sekund. Maria sjunker ner mot golvet, fortfarande bankades på dörren.

Börje, Slobodan, Siv och Niklas tittar fånigt på och känner sig maktlösa. De hade i och för sig sett risken att de skulle få en kort kväll, men inte SÅ kort… Det finns tydligen ett rekord för allt.

Dags att inta hytterna! Börje som velat slå på stort hade bokat två hytter: En för honom själv, Slobodan och Niklas samt en som Siv disponerar i egen majestät.

Hytterna var belägna på våning 9 vilket lät lovande. Börjes tidigare kryssningserfarenheter hade oftast inkluderat någon typ av C-hytt, belägen en bra bit under både vattenlinje och bildäck. Det här var något helt annat. Hytten hade till och med ett fönster ned mot en gigantisk gågata mitt i båten. Vackert!

Efter lite fummel med nyckelkorten så klickade låset upp och dörren öppnades inåt.

Niklas är först in i hytten och skriker ”Wow!”samtidigt som han höjer sin Falcon Export i en salut till rummet. ”Hytten är ju för fan större än min lägenhet!” (Vilket borde vara en sanning med modifikation då hytten endast är 11 kvadratmeter stor.)

Siv går till sin hytt som ligger vägg i vägg med grabbarnas.

Hytten har två sängar på golvet och två sängar som går att fälla ned från väggen. ”Pax för överslafen” säger Niklas, helt utan att möta några protester från rumskamraterna.

Gänget installerar sig i sina två hytter och bestämmer sig för att ses i korridoren kl 19.30, nyduschade och redo för fördrink och därefter buffé.

Slobodan tar första duschpasset, då han behöver rätt mycket tid efter duschen för att komma i ordning. Krämer hit och dit, vax här och där och till slut ett antal puffar parfym på alla strategiska platser på kroppen.

Börje och Niklas väntar på sin tur. ”Visst hade jag med tandborsten” frågade Niklas som uppenbarligen bär på en skräck att åka hemifrån utan tandborste. Börje nickar till svar utan att ta blicken från telefonen. Han har precis fått ett SMS från Ella som önskar dem en ”Härlig resa och lycka till med konferensen”. ”Tack älskling” plitar Börje ned som svar och trycker på sänd.

Dags för Börjes tvagning och här går det undan. In och ut på 5 minuter, på med deo, lite aftershave och snabbt applicerat vax i håret – KLAR!

Nu står Slobodan och Börje på golvet och iakttar varandra. ”Satan vad snygg han är” tänker Börje om Slobodan. ”Satan vad snygg jag är” tänker Slobodan.

”Grabbar, gå ut och vänta ni så kommer jag när jag är klar.” säger Niklas som inte ser alls ut att vara redo för en snabb dusch.

Slobodan och Börje accepterar det generösa erbjudandet och lämnar hytten.

Niklas njuter av lugnet, ensamheten och sin andra Falcon Export. ”Livet är rätt bra ändå” tänker han sittandes på en av sängarna.

Efter ett par minuters kontemplation är Niklas redo för dusch. Nu är han ensam i hytten och låter badrumsdörren var öppen när han duschar.

Hemma i sitt eget badrum har Niklas ett duschmunstycke som är så dåligt att det är som att vinna på lotto att överhuvudtaget få några droppar på sig. Här flödar vattnet perfekt och känns som en varm omfamning av hela hans kropp. Båten verkar också ha en stor varmvattenberedare, för det finns inget tecken på att varmvattnet ska ta slut.

Efter tjugo minuters riktig varm dusch känner sig Niklas lite omtöcknad och tänker att nu räcker det och stänger av. Han torkar fötterna och går ut naken i hytten för att lufttorka. Luftfuktigheten i hytten är enorm och både fönster och spegel är helt immiga.

Han sätter sig i fönsternischen på en handduk och knäpper upp en ny Falcon Export (nr. 3) och slösurfar lite på mobilen. Det är skönt att luta ryggen mot fönstret som kyler som en skön kontrast till duschens hetta.

Det är så skönt att Niklas somnar till.

Börje och Slobodan som plockat upp Siv på vägen ut spatserar nere på båtens gågata. Det myllrar av partyklädda människor, som allmänt verkar väldigt glada och på väg uppåt i humörsspiralen.

”Ja det är så här man ska ha det när man har det som sämst” säger Börje. ”Vem är den där ”man” du pratar om Börje?” undrar Slobodan.

Börje ser ut som ett frågetecken. ”Va då? Det är ju så man säger”.

”Nä” säger Slobodan. ”Det är så DU säger.”

Börje suger på karamellen och försöker förstå Slobodan, men kommer av sig när han ser en reklamskylt för Falcon och börjar tänka på Niklas.

”Vi måste få ner Niklas. Jag ringer honom.”

Medan Börje tar fram telefonen och slår numret till Niklas så räknar Siv ut vart hytterna är belägna. Nionde våningen och de första hytterna till vänster om hissen. Enkelt.

Siv pekar pedagogiskt för Slobodan och Börje. Först uppåt till rätt våning. Sedan i sidled till rätt fönster. Alla fönster i raden utom ett är varmt upplysta, men i hytten Niklas befinner sig är något i vägen. Niklas håriga rygg. Siv börjar skratta först, sedan Slobodan och till slut Börje. Nu pekar alla mot fönstret och skrattar, vilket får omgivningen att också stanna upp och peka och garva.

En tjej tar upp mobilen och zoomar in för ett bra foto. ”Kolla bilden” säger hon till sin kompis. ”Blev ju perfekt!” och börjar knappa febrilt på telefonen för att få upp bilden på Instagram med tagg #kvällensdråpligaste.

Nu går signalerna fram. Börje håller telefonen mot örat och blicken mot fönstret. Det rycker till i Niklas kropp och han svarar sömnigt ”Ja hallå?”

”God morgon Niklas! Tänkte bara kolla om du ska hänga med och käka eller fortsätta sova bort ditt livs resa.”

”Vart är ni?” undrar Niklas.

”En ledtråd. Vi ser dig.”

Niklas sitter kvar i nischen och spanar runt i rummet. ”Vi ser dig.” Vad fasen betyder det? Finns det en kamera i hytten? Tankarna flödar inte fort i huvudet efter den varma duschen och några snabba öl.

”Vi står här nere på gågatan” fortsätter Börje och vinkar sakta upp mot fönstret.

Nu trillar polletten ned för Niklas och han reser sig upp.

Ett sus går genom publiken som nu står precis nedanför fönstret på gågatan och har full uppmärksamhet på Niklas. ”Han är ju naken!” ropar någon som ser att Niklas rumpa (även den hårprydd) är spritt språngande naken. Ja inte bara rumpan. Hela Niklas är naken.

Niklas tar telefonen från örat precis som Börje säger ”vänd dig inte om nu för helvete” men uppmaningen passerar utan att Niklas hör och han vänder sig om och tittar ut genom fönstret. 15-20 personer står och tittar på honom och vinkar, ler och framförallt – fotograferar.  Niklas ler också och vinkar tillbaks. En rysning går längs ryggen när tanken slår honom att något är fel. Till och med riktigt fel, vilket bekräftas när han tittar ner och påminns om att han är helt naken.

Snabb som en panter kastar han sig ned på sängen men har på känn att det är för sent och att skadan redan är skedd.

Nere på gågatan är stämningen på topp. Instagram måste ha en bra stund. Niklas verkar bli denna kvälls kung av sociala medier.

”Undrar om inte det här var det sjukaste jag varit med om” säger Börje till slut. ”Hur går vi vidare från det här?” Slobodan grimaserar.

Klungan skingras och alla går vidare. Börje och Slobodan har båda ett lite generat ansiktsuttryck. Siv ser mer entusiastisk ut och går och tittar på mobilens nytagna bilder.

Buffén är bokad till kl 20 och 19.55 står Team Gullan och väntar på att få komma in i restaurangen.

Börje lägger upp taktiken: ”Börja nu med något lätt och gå inte på köttet och potatisgratängen för fort, för då tar det STOPP i kistan alldeles för fort. När vi närmar oss att känna oss mätta så äter vi fortare så inte kroppen hinner med att bromsa oss. Buffén är vår möjlighet att göra den här resan till en BRA affär” Gänget garvar gott.

Insläppet öppnar och Team Gullan söker upp sitt bord. På vägen fram till bordet blir de nästan översprungna av ett gäng med overaller det står BBK på – Brottby Brottarklubb. 20 vältränade brottare vet hur man tar sig fram till ett buffébord på snabbast möjliga sätt.

Inte verkar brottarna lyssnat på Börjes tips heller utan de går direkt på fläskfilén, potatisgratängen och stora skopor bearneaissås. De verkar också vara rädda för att vinet och ölet som ingår och tappas upp själv ska ta slut, för till bordet bär de både överfulla tallrikar och två glas öl eller vin. Minst.

Team Gullan håller sig till taktiken och börjar plocka bland det kallskurna och sillen. Lugnt och fint ska det göras.

Slobodan är orolig för att taktiken ”det godaste till sist” kan barka åt helvete genom att det tar slut, men Börje lugnar honom. ”Har du sett en så stor restaurang förut? Här tar aldrig något slut.”

Köttkillen Slobodan köper resonemanget och fortsätter peta i sillen samtidigt som han ser brottarna gå in på sin andra vända.

Fri öl och vin till maten är ett smidigt koncept, men det är inte ett koncept för alla. En av brottarna har sådana påtagliga besvär med att lyckas gå framåt och balansera tallriken samtidigt, att polarna får rycka in. En som assisterar med gången och en annan som bär tallriken. Detta gör att den överförfriskade brottaren får båda händerna fria, vilket skapar möjlighet för att ta med sig två nya öl till bordet. Effektivt!

Niklas har också problem med att det ingår vin och öl till maten. Inte för att det blir för mycket utan mest att det är fel öl. Så under middagen sitter Niklas och fyller på sina ölglas från ett par burkar Falcon Export som han tagit med från hytten och nu förvarar i en gigantisk midjeväska.

”Äh vad säger ni. Dags för lite varmt käk?” frågar Börje. Precis under ”ä”  i käk reser sig Slobodan och går mot buffén.

Nu är det en kort kö fram till den varma maten. Först lägger Slobodan på ett lass med potatisgratäng, lägger ett par sparrisar snyggt bredvid, en stor klick sås som en egen liten ö till vänster på tallriken (Det märks att Slobodan är en man med sinne för ordning och reda) och till sist är han framme vid…… laxen!? ”Lax!? Jag ska inte ha lax. Jag ska ha kött!” säger Slobodan högt. En vänlig servitris kommer direkt fram och frågar på sin finlandssvenska om hon kan hjälpa Slobodan med något. ”Ja ta fram köttet!” får hon snabbt tillbaks.

”Fläskfilén är tyvärr slut för den här sittningen. Det gick åt otroligt mycket första halvtimmen och redan efter en timme var den slut. Men vi har lax istället.” Allt detta låter som en glad nyhet, uttalat med servitrisens klingande finlandssvenska men det hjälper inte Slobodan ett dugg.

En av brottarna kommer förbi Slobodan och servitrisen på väg att lämna restaurangen. På tallriken ligger 3-4 skivor saftig fläskfilé. Mitt framför ögonen på Slobodan tar brottaren sin kniv och skrapar ned fläskfilén bland matavfallet.

”Men vad i helvete!” ryter Slobodan och tar ett aggressivt kliv fram mot brottaren. När Slobodan framöver tänker tillbaks på denna situation, kommer han säkert kunna se det dumma i att göra ett utfall mot en stor och stark brottare bara för en köttbits skull, men just i ögonblicket så var det något som måste göras.

Brottaren agerar blixtsnabbt reflexmässigt och drar på en fet nacksving på Slobodan att stackaren landar mitt i glassbuffén.

Börje, Siv och Niklas har hittills varit passiva åskådare i detta scenario som utspelar sig inom en och samma minut. Nu känner Börje att han måste göra något.

”Vakt. Vakt! Kom hit!” skriker Börje.

Ett par stora starka vakter kommer springandes. De ser Slobodan i glassen och hjälper honom försiktigt därifrån. Sedan tittar de på brottaren. ”Tjena Jimmy. Vad fan har hänt?” säger ena vakten till brottaren. ”Jag fattar ingenting. Galningen flög på mig från ingenstans, så jag var tvungen att lägga ned honom” säger brottar-Jimmy.

”Ja vissa får inte ihop det här med fritt vin och öl. Tragiskt. Vi låser in killen ett par timmar.” Vakterna tar ett bastant tag om en varsin arm på Slobodan och för ut honom från restaurangen.

Ett decimerat Team Gullan tittar efter vakterna och Slobodan när de försvinner ut i folkmyllret.

”Ja det där hade jag ju inte förväntat mig” säger Börje till resterna av teamet. ”Vad fasen gör vi nu?”

”Vi kan inte stå här och hänga läpp i alla fall” säger Siv nu med ett framtvingat leende på läpparna. ”Tax Free! Jag vill shoppa!”

Siv tar täten och drar med sig Niklas och Börje till båtens gigantiska Tax Free-shop. Det var inte så mycket folk i butiken nu och det var lätt att navigera sig mellan hyllorna och fynden. Precis innanför entrén står högvis med öl som det kampanjas friskt på. Niklas hugger med en platta Falcon Export i steget och styr mot kassorna. ”Jag sätter mig utanför och väntar på er” ropar han utan att vända sig om.

Siv spanar på lite parfym och ser till att få en provskvätt av var och en, tills hon är en vandrande provpalett av 8-10 olika damparfymer.

Börje går fram till Siv och ryggar tillbaks lite av alla doftintryck. ”Jag tror att jag väntar med att handla tills i morgon. Har ingen lust”.

Siv är med på noterna då hon fått det hon främst var ute efter, gratisdoft, så de går mot kassorna och Niklas.

Niklas sitter snällt och väntar på dem utanför och har precis lyckats få upp ett hål i kartongen och lirkat ut en burk Falcon Export som han nu sitter och smuttar på.

”Ska vi gå till nattklubben?” undrar Börje och får två nickande huvuden till svar.

”Gå före ni, jag ska till hytten och lämna ölen” säger Niklas och smiter iväg mot hissarna.

Börje och Siv går till nattklubben och tar ett bord. Runt bordet bredvid sitter ett gäng bekantingar: Gänget med lågstadielärare från bussen.

De är nu i samma festliga promillenivå som Maria uppnådde redan på terminalen och tyckte just nu att ALLT var fantastiskt roligt och tjöt av skratt vad någon än sa vid bordet. En tacksam publik för någon som har något kul att berätta.

Siv erbjuder sig att gå till baren och hämta något att dricka och trippar världsvant iväg.

Börje sitter ensam nu mitt i myllret av festglada människor och hög musik.

Han var rejält bekymrad för Slobodan och kände sig till viss del ansvarig då han släpat med honom på resan. Det kändes dumt helt enkelt.

”Haaaalllåååååå! Hör du mig?” bryter igenom allt oljud och in i Börjes huvud. En av lågstadielärarna har lutat sig fram mot Börje och ropar direkt i hans öra för att nå fram.

”Ja?” frågar Börje som undrar vad damen kan vilja honom.

”Kom och sitt med oss istället för att sitta själv. Jag heter Cecilia.”.

”Börje” säger Börje och sträcker tafatt ut en hand för att hälsa. Cecilia är dock inte upplagd för att skaka hand utan ger Börje en kram istället och tar sedan hans hand och drar upp honom ur stolen.

De slår sig ned bland Cecilias vänner som nu nyfiket tittar på vad Cecilia släpat in till festen.

”Det här är Börje!” säger Cecilia.

”Hej Börje!” skrik-ropar hela lärargänget.

”Hej.” svarar Börje och känner sig glad för att de verkar glada över att se honom. ”Här sitter ni och har det bra. Är ni från någon modellskola eller?” Börje ler. Otroligt att de gamla takterna sitter i!

Tjejerna tjuter förtjust och tittar på varandra och nickar ”Exakt, klart att vi är.”

Börje får massor av energi av denna lika oväntade som positiva vändning av kvällen och fortsätter: ”Gud måste känna sig ensam där uppe i himlen nu, då alla hans änglar sitt här med mig.” Kaboom! George Clooney, släng dig i väggen. Mästaren levererar topp-replik efter topp-replik!

Stämningen är nu skyhög i gruppen och det skålas till höger och vänster.

Cecilia och Börje sitter och småpratar och har det allmänt trevligt ihop.

Börje börjar funderar på om detta egentligen är okej? Vad skulle Ella säga? ”Äsch, jag har ju bara langat fram några skojiga repliker och sitter och pratar med en annan vuxen, det kan ju inte vara fel. Sedan är det ju uttalat sedan gammalt att det som händer på sjön stannar på sjön.” Börje har talat klart med sig själv. ”Undrar vart Siv är?” Skitsamma. Hon är ju vuxen. Nästan övervuxen till och med.

Börje vänder sig mot Cecilia igen. Kvinnan som tidigare agerat reseledare har nu tagit fram sin mobil och tar kort efter kort.

”Börje! Cecilia! Titta hit!” ropar hon och Börje tittar åt hennes håll. Innan han hinner säga flasklock böjer sig Cecilia fram och ger honom en puss på kinden i precis samma ögonblick som blixten smäller av.

Siv står i baren. Det tog en bra stund att komma fram till bardisken. När hon fått sin plats spanar hon bort mot Börje och ser att han flyttat över till ett annat sällskap. ”Nåja. Då kan jag ju stå här en stund.” Siv beställer en Gin och Tonic och ber om en gurkbit i.

Sippandes på den så dyker ett bekant ansikte upp. Fotografen från bussen står helt plötsligt bredvid Siv och säger ”Hej Gullan!”

Siv och fotografen, eller Fredrik som han egentligen heter tränger ihop sig i baren. ”Vart är dina polare” frågar Fredrik.

”Slobodan sitter nog i fyllecell. Niklas sitter i hytten och dricker medhavd öl. Börje blev precis kidnappad av ett gäng dagisfröknar.”

”Oj! Ni har hunnit med en del” garvar Fredrik och fortsätter: ”Vilken tur att jag hittade dig då så att du slipper vara ensam.”

Siv känner hur hon rodnar och blir varm. ”Ja vilken tur.” myser hon fram.

Efter ett par timmars snack om ditt och datt, mest jobb, så funderar Börje på vart hans gäng egentligen håller till. Ingen Siv i sikte. Ingen Niklas i sikte. Slobodan sussar nog gott. Klockan hade hunnit bli halv tolv och det är rejält röjigt på nattklubben.

Då sänks musiken och en konferencier tar plats på scenen.

”Heeej! Har ni det bra?” frågan han nattklubbsgästerna. Ett unisont ”JA” kommer tillbaks och konferencieren ler så stort att alla hans vita tänder syns ända till bakersta raden bord.

”Härligt att höra! Som ni vet har vi haft en tävling här på båten i kväll som gått ut på att ta kort på den dråpligaste händelsen man sett under kvällen. Ni som sedan lagt upp kortet på Instagram och taggat med #kvällensdråpligaste kan vinna fina priser. Ni som vinner går till baren efteråt och hämtar era priser”.

”Nu är vi framme vid prisutdelningen. Är ni REDO?”

Ett nytt unisont ”JA!” ljuder och surret blir öronbedövande när alla som taggat ett kort ska visa sina bordsgäster sitt bud på den dråpligaste händelsen.

”Vi börjar med plats nummer 3 för att göra det extra spännande” – konferencieren bläddrar med sina papper och ger ett tecken till teknikrummet som slår på en skärm bakom konferencieren som visar en rolig bild på en trio som tar upp en hel korridors bredd för att stötta personen i mitten som fått någon typ av ”allergi”. Över bilden står rubriken ”Dags för Kvällens Dråpligaste foto”

”På plats nummer 3 har vi detta roliga foto som är taggat av användaren @toohottohandle!”

Skärmen visar ett foto taget bakifrån på en dam i högklackat där vänster klack gått av. Damen har kraftig slagsida och det ser faktiskt lite kul ut. ”Men är det så dråpligt egentligen?” undrar Börje som inte får till det där riktiga garvet.

Den övriga publiken är dock mer entusiastisk och vrålar ut sitt skratt. Tacksamt gäng att showa för.

3:e pris är ett presentkort på valfri behandling i Spat dagen efter.

”Är ni redo för plats nummer 2?” besvaras på nytt av ett jubel som till och med hade imponerat på Håkan Hellström.

Ett nytt foto dyker upp. Denna gång på en näck Niklas som tittar ned från sitt fönster på en fotograferande publik. Generöst nog har tävlingsledningen satt en svart ruta över Niklas mest intima del, men det hindrar inte publiken från att gå helt bananas i sitt jubel. Folk STÅR upp i sina stolar och skriker och applåderar.

Konferencieren själv skrattar så tårarna rinner. ”Fotografen till detta kort är @666_s_i_v_666! Grattis till ett fantastiskt kort och en gratis hudfärgsanalys i morgon!”

Publiken sänker till slut volymen på sig själva så att konferencieren kan ta till orda igen.

”Då har vi ju ett pris kvar. Det FÖRSTA priset! Vill ni se kortet?”

”JA!”

”Ta fram kortet nu för i helvete!”

”YEEEEEES!”

Svaren är lika olika som de är många, men tydligt är att alla vill se det DRÅPLIGASTE kortet!

Kortet kommer upp på skärmen och det blir en kort stund tyst i publiken.

Kortet visar en kvinna och en man med armen om varandras midja. Kortet är taget snett bakifrån. Kvinnan håller fram sin telefon mot en annan man som för att visa något på telefonens skärm. Den andra mannen som tittar ned i telefonen gillar tydligen inte det han ser utan spyr över kvinnans telefon och arm lätt böjd framåt. Dock utan att släppa taget om en burk Falcon Export i höger hand och en halvfull kartong Falcon Export under vänster arm….

När publiken till slut lyckats koda av fotot och fattar vad som sker ger de ifrån sig ett fullkomligt öronbedövande jubel.

När konferencieren torkat tårarna och kan ta till orda igen säger han ”Jag beklagar att jag inte varnade känsliga tittare först! Men grattis till dig som tagit detta fantastiska kort som verkligen är KVÄLLENS DRÅPLIGASTE! Du är välkommen att hämta ett presentkort på en ny kryssning.”

Publiken är fortfarande vild och fotot blir kvar på skärmen ett par minuter till.

Börje sitter mitt i publikhavet, men nu hör han ingenting av det som är runt om honom. Helt förstenad tittar han på fotot. Niklas har alltså varit med på båda de dråpligaste bilderna.

Börje funderar på vad som hänt. Niklas kan aldrig ha gått till hytten. Istället har han vandrat runt med sin nyinköpta låda öl och druckit burk efter burk. Till slut har han mött Siv i sällskap med en man. Siv har säkert velat visa upp sitt bidrag till KVÄLLENS DRÅPLIGASTE. för Niklas. Synen på sig själv naken, vinkades ner till en fotograferande publik, kombinerat med ett alldeles för snabbt intag av öl, gjorde att magen vände sig ut och in.

Mitt i allt detta har någon fotograferat händelsen.

”Nu kan det fan inte bli värre” tänker Börje.

Han tar upp sin telefon för första gången på ett par timmar. Ett SMS från Ella. Bäst att läsa.

”Vem i helvete är det som pussar dig Börje????”

Där tar Börjes kväll slut. I nästa episod får du vara med om en ångestfylld frukost för Team Gullan och ett par timmar på Helsingfors gator.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Episod 4 i Bara Börje: Frukosten

Klockan ringde. Dags att gå upp.

Börje låg kvar under täcket och funderade på en taktik. Igår kväll lovade han polarna på Gullans en Finlandskryssning vilket hade känts helt toppen. Otroligt vad glada de hade blivit. Börje hade känt sig som den rika polaren som kunde få allt att hända. Tänk att allt detta händer bara för att Direktören trodde att Börje såg att han körde in i ägarens Porsche. (Episod 2) Ibland går det Börjes väg, det är det inget snack om.

Men nu stod han alltså inför att presentera denna fantastiska idé för Ella. Ella som varit så förbannad i går eftermiddag. Börje och Ella hade inte pratat sedan dess. Ella sov när Börje kom hem från Gullans vilket hade gjort Börje lättad.

Idag var det onsdag och på fredag skulle det åkas båt. Det borde med andra ord berättas idag.

”Hur fasen fixar jag det här” funderade Börje. Antagligen är det bäst att ta tjuren (Ella) vid hornen och bara berätta som det är. Han är för fasen en stark 46-årig man som gör som han vill. Eller? Så hade det känts igår kväll i alla fall. Nu var han inte lika säker.

Ellas säng är tom och nu hör Börje henne stöka i köket. Börje tar på sig sin morgonrock och filttofflor och går upp.

FullSizeRender
Bara för att man använder tofflor behöver man väl inte vara en toffel?
Ute i köket sitter nu Ella till bords med en kopp kaffe. På Börjes plats står en kopp och kaffekannan på ett underlägg.

”God morgon” säger Ella. ”God morgon” säger Börje och sätter sig mitt emot Ella.

Börje häller upp kaffe och avslutar med att stänka i lite mjölk.

Ella tittar ned i koppen. Börje tittar ned i koppen.

Två minuters tystnad. ”Så här måste det ha känts alldeles innan soldaterna kastade sig upp ur skyttegravarna och gick till attack mot fienden i Första Världskriget” tänkte Börje.

Två minuter ren och skär laddning. Börje kunde omöjligt framkalla den ilska han känt igår och som till slut lett till att han bjudit polarna på resa istället för frun. Gårdagens briljanta idé, kändes inte lika briljant nu. ”Fan vad vek jag är” piskade Börje sig själv inombords.

Inre peptalk – ”Visa nu för fasen vilken man du är. Berätta som det är utan krusiduller så kan vi gå vidare i livet, vilket inkluderar en kul kryssning med Team Gullan. Borde de trycka upp en T-shirt kanske? Typ GULLAN on TOUR 2016, eller något annat lika klatschigt?” – Börje började känna sig laddad igen. Bra.

Nu var det dags. Ett djupt andetag och sedan kör vi.

”Ella. Det är något jag vill prata med dig om”. Aj, det där lät lite mer olycksbådande än Börje tänkt. Att det är så svårt att snacka när man är nervös?

Ella ser också ut att vara stressad och nervös ut och kastar ut orden: ”Samma här Börje och låt gärna mig börja.”

Börje tittar på Ella och tänker ”att det var väl fasiken att hon tar kommandot ifrån mig här med”.

Medan Börje sitter och tjurar för att han nu kom tvåa igen så börjar Ella prata.

”Jag ber om ursäkt för igår Börje. Det var onödigt av mig att bli så arg, men jag hade en sådan skitdag på jobbet. Våra datorer låg nere och kunderna var som tokiga och skällde ut oss efter noter HELA dagen. Istället för att berätta för dig vad som hänt så lätt jag mina aggressioner gå ut över dig. Så otroligt orättvist. Jag förstår om du är arg men jag hoppas du kan förlåta mig för igår.”

Ella var klar. Nu satt hon mitt emot Börje och hade tårar i ögonen. ”Tänk att hon var så ångerfull. Min älskling.”

Börje gick runt bordet och ställde sig på knä bredvid Ella och gav henne en bamsekram. Ella kramades tillbaks. ”Vad skönt det är att kramas” tänkte Börje, nu VÄLDIGT långt från att tänka på Finlandsbåt.

Ella tittade upp på Börje. ”Vad var det du skulle säga Börje. Du vill väl inte skiljas?”

Ellas ögon var nu otroligt sorgsna. Det var längesedan Börje sett Ella så ledsen och det gjorde ont i hjärtat.

Sanningens stund var framme. ”Slobodan vill utveckla Gullans Pizzeria & Thai och kommer ha en konferensresa kring det. Han har noga valt ut en grupp kunder som han vill ha med och de åker nu på fredag. Slobodan frågade mig igår om jag kunde tänka mig att följa med. Tydligen har han tänkt sig att ha konferensen på en Finlandsbåt bara för att hålla kostnaderna nere. Jag sa att jag självklart måste kolla om det är okej med dig.”

Ella tittar på Börje. Tårarna är borta och nu lyser istället lättnad i ögonen.

”Klart du ska åka Börje. Ni kanske till och med får en chans att ha lite skoj!”

Börje log och nickade. ”Ja vem vet, det kanske kan bli lite skoj.”

 

I episod 5 är det dags för kryssning. Episoden publiceras klockan 18 fredag 5 augusti precis lagom till fredagsmyset.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

Episod 3 i Bara Börje: Pengarna brinner

Usch vilken natt Börje haft. Gårdagens otroliga händelser som till slut gav honom den största bonus-checken han hittills sett, hade gjort honom så uppspelt att det var som förgjort att sova.

Nu var det snart dags för klockan att ringa. Ny dag på lagret väntade. ”Hipp, hipp, hurra!” tänkte Börje och kände hur huvudvärk var på väg bara av tanken på jobb. Men det fanns positiva händelser längre bort i horisonten som nog skulle göra även denna dag uthärdlig! Nu ska han bara formulera diverse förklaringar för Ella… Det vore skönt att få det avklarat vid frukosten då den fantastiska helgen närmade sig med stormsteg.

Detta hände efter arbetsdagen då bonusen damp ned i Börjes plånbok:

På bussen på väg hem från jobbet så hade han suttit med sitt fåniga leende och tänkt på hur glad frun skulle bli när han berättade om bonusen och att han tänkt sig att de ska resa tillsammans för pengarna.

”Frun”, eller Ella som hon egentligen heter var ett år yngre än Börje. Ella jobbade som handläggare på försäkringskassan och de hade en helt okej lön tillsammans. Men när deras gemensamma räkningar var betalda så var det sällan så mycket över att det var läge för att boka en resa eller göra något annat extra kul. Det var inte mycket ”gå bananas” i huset. Bolånen tog de mesta av pengarna.

Men nu hade pengar trillat ned från himlen, rakt ned i Börjes ficka. ”Amen” tänkte Börje och funderade på om det här var läget i livet att bli religiös?

Den sista biten fram till radhuset gick han raskt på något av en rekordtid. ”Oj vad Ella ska bli glad nu” tänkte Börje och kände sig nöjd med att han var en sådan super-make. Hoppas Ella berättar om detta för alla hon känner. Kanske till och med på Facebook om han har riktig tur. Rubrik: ”VECKANS MAKE!” och en bild på en stort leende Börje. Kanske några hjärtan också. Det vore något!

Dörren var upplåst precis som den brukar vara när någon av dem är hemma.

Börje öppnade dörren och gick in i ett tyst hus. Efter en stund hör han Ella stöka runt i tvättstugan och han styr glatt stegen dit.

”Ella” ropar Börje. ”Jag är hemma nu!”

Ella svarar inifrån tvättstugan. ”Det var en jävla tur för dig det Börje. Vet du hur trött jag är på att hitta dina strumpor och kalsonger i vittvätten? Nu har jag tvättat sönder min vita favorittröja bara för att ett par av dina jävla skitkalsonger låg invecklade i den.”

”Oj då” säger Börje nervöst utan en vidare plan för dialogen. Det är svårt att tackla Ellas attack och då kan det vara bäst att bara ta det lugnt. En form av att spela död som man gärna gör när Grizzly-björnen anfaller.

”Oj då!” repeterar Ella med en tillgjord röst som ska låta som ett barns och kommer ut och ställer sig framför Börje. ”Oj då. Är det ALLT du har att säga? Fy fan för dig Börje. Jag är så jävla trött på att städa upp efter dig.”

Ella smäller igen tvättstugedörren och går upp på övervåningen med hårda och tunga steg.

Börje stod och tittade efter henne. Den euforiska känslan var totalt bortblåst.

Han tog soppåsen som stod vid ytterdörren och gick ut. En sopa med soppåse. Så kände sig Börje och kollade på klockan. 16.45. Tid för en öl på Gullans Pizzeria & Thai. Lika bra att hålla sig borta medan Ellas härdsmälta svalnade av. Det fanns precis lika många motmedel mot Ellas ilska som mot en pågående jordbävning, det har han lärt sig under alla åren som Ellas make.

Börje gick bort mot det lokala torget som bara ligger ett par minuter från huset. För varje steg han tar så blir han lite mer förbannad. Så otroligt orättvis hon är. Sablar vilken tur att han inte han presentera idén om resa ihop. Nu dök alla svar upp som han borde haft i tvättstugan. Varför blir det alltid så? Han borde sagt något avväpnande i stil med ”Ja men du då!? Är du så perfekt!?” Den hade varit svår att tackla för Ella. ”Den får vi ta nästa gång” tänker Börje.

”Men hur illa kan det vara med ett par fellagda kallingar egentligen?”

VA?!” ropar en äldre dam med rullator som han passerar. ”Jag hörde inte vad du sa? Kallingar? Vems kallingar?”

”Pinsamt” tänkte Börje. Här går han alltså och vädrar sina bittra tankar högt.

”Vallningar” säger Börje. ”Jag frågade om damen har Vallningar”.

Tanten tittar misstänksamt och surt på Börje och går/rullar vidare, nu i ett lite högre tempo än tidigare.

Börje kliver in genom entrédörren till Gullans Pizzeria & Thai. Nu infann sig en helt annan typ av hemkänsla än den han bjöds på för en stund sedan. Äntligen lite RIKTIG avkoppling.

Ett stort lugn råder. Slobodan står och torkar av disken och har fortfarande inte sett Börje. En okänd kort man i grå kostym och slips sitter i ett av båsen med en bärbar dator framför sig.

Nu lyfter Slobodan på huvudet och ser Börje och ropar glatt ”Tjena Börje! Välkommen! Läget?” Det märks att Slobodan känner sig ensam, för så här sprudlande är det sällan man ser honom.

”Jorå det är fint” säger Börje. ”Men var är alla?”

”Siv messade i morse att hon skulle bli lite sen på grund av att hon skulle till tandläkaren med sitt barnbarn. Niklas gick och lämnade in V75:an.” berättar Slobodan.

”Så du är nästan solo Börje! Bara ”Slipsen” i båset som är här.”

Det var INTE ofta en man med slips förirrade sig in på Gullans Pizzeria & Thai. ”Exotiskt!” tänkte Börje som generellt tycker att mångfald är positivt.

Slobodan hade haft roligt åt ”Slipsen” när han kom in genom dörren. Först hade ”Slipsen” frågat efter ett bord med eluttag för datorn. Slobodan hade löst det med en sladdvinda som han placerade mitt på ”Slipsens” bord.

Sedan hade ”Slipsen” blivit sittandes en stund innan han reser sig och kommer fram till Slobodan med frågan: ”Vad är det för lösenord till ert Wi-Fi?” Slobodan hade garvat till och löst Wi-Fi-frågan genom att dela sitt eget nätverk från sin iPhone med ”Slipsen”. Slobodan skrev lösenordet på en lapp och gav denna till Slipsen.

IMG_6242.jpg
Lösenordet till Gullans Pizzeria & Thai´s Wi-Fi

Det hade gjort ”Slipsen” nöjd ett par minuter, men en kort stund efter så kommer han ännu en gång fram till Slobodan: ”Har du lust att komma ut med en meny? Jag är redo att beställa nu.” ”Slipsen” räknade alltså med bordsbeställning. Vart trodde han att ha var? Slobodan pekade med hela handen på den flexibla griffeltavlan där menyn (dock helt oförändrad sista två åren) var spretigt och kladdigt nedplitad. ”Slipsen” valde en kokt torsk utan sås och potatis, men gärna ett par extra salladsblad. och ”Gärna en Ramlösa med lite citron i tack!”

”Kul kille” tänkte Slobodan. ”Han har nog roligt i livet.”

Efter att ”Slipsen” intagit sin spartanska middag så visslar han till och påkallar Slobodans uppmärksamhet. Slobodan som anser att vissla kanske man gör åt en hund men inte åt en respekterad krögare, nonchalerar visslingarna så att ”Slipsen” till slut får lyfta på rumpan och komma fram till bardisken igen. Nu med en lite trumpen uppsyn.

”Ja?” säger Slobodan. ”Jo det vore riktigt gott med en Cortado efter maten” säger ”Slipsen”. Slobodan som är en belevad man vet att det handlar om någon typ av kaffe och tar den enkla vägen ut. ”Det ska bli herrn. Gå och sätt dig så kommer jag ut med Kårrrtadån!”

Slobodan har en liten skvätt kvar i kaffebryggaren som doftar lite bränt. Slobodan slår upp skvätten i en kastrull och häller i lika mycket vispgrädde och värmer på spisen. Därefter häller han upp drycken i ett glas och serverar ”Slipsen”. Inget hjärta eller annat skräp i skummet. En helt slät Kårrrtadå!

IMG_6243.jpg
En lyxig Cortado på Gullans Pizzeria och Thai

”Mmmmmmmmmm……! Vilken god Cortado säger ”Slipsen”, till synes nöjd med livet igen. Slobodan stör sig enormt på att ”Slipsen” denna gång lägger till ett spanskt uttal. ”Streber” tänker Slobodan och bongar in 50 kr för Cortadon bara för att han kan.

Nu var det skönt att Börje kom och balanserade upp sällskapet, så att i alla fall en gäst var en normal (?) och hederlig Svensson. Börje bar sällan slips. Sist var när farsan begravdes och det slipstillfället glömmer han aldrig och säkert inte övriga begravningssällskapet heller.

Den vita slipsen hade fastnat i kistan när de bar farsan genom kyrkogången och när bärarna tillsammans ställde ned kistan på podiet hängde Börje med i en sådan fart att han slog hakan i kistan. Smällen medförde att Börje bet sig så förbannat i läppen att ett stort blodvite uppstod, vilket blev en rätt makaber syn på en man med vit skjorta och vit slips samt på de vackra vita liljorna på kistan. Oj vad det gräts på den begravningen.

Ytterdörren slogs upp och Siv och Niklas forsade in. Eller forsade och forsade. Niklas haltade faktiskt in.

”Vad har hänt?” frågar Börje häpet.

”Äh jag har en riktig skitdag idag” säger Niklas. ”Idag igen. Jag skulle lämna in V75:an och råkade sumpa kupongen precis när jag gått ut från Tobaksaffären och kupongen seglade iväg med vinden. När jag kom ikapp den och skulle sätta foten på kupongen så kommer en tant med rullator från andra hållet och tar också sikte på kupongen, vilket resulterar i att hon ställer rullatorns ena framhjul på min fot och klämde till som fan. Jag skrek till och vände mig om för att inte skrämma slag på tanten. När jag vände mig igen var tanten på väg bort och kupongen var väck.”

Börje garvade så att tårarna trillade nerför kinderna. ”Varför tog du inte bara tillbaks kupongen från tanten?”

”När jag gick ikapp tanten och sa att jag ville ha tillbaks kupongen så tog hon upp sin mobiltelefon där hon hade 112 på kortkommando. Helt utan att säga något slog hon numret till larmcentralen och berättade lugnt och stilla att hon precis här och nu blev antastad av en pervers typ. Dessutom för andra gången idag. Tydligen hade någon idiot erbjudit tanten sina kallingar också.”

”Oj. Tuff tant och tuff dag” sa Börje och rodnade.

”1-0 till tanten. Men hon lär ju inte vinna på kupongen. Det är ju min rad och mina rader vinner inte.” sa Niklas.

Nu stod de äntligen på rad framför Slobodans bardisk. Siv längst till vänster, Niklas i mitten och Börje på högeryttern.

En trio lika munter som ett gäng kommunanställda första måndagen efter semestern.

Tre slagna fighters med en varsin enorm blykeps som fick dem att se ut som tre deppiga gamar.

Mitt i denna misär reser sig gamen längst till höger och ställer sig upp i sin fulla längd. Börje har helt plötsligt kommit på att det är en glädjens kväll. Börje-Karman hade ju faktiskt gett honom en bonus-check, vilket egentligen borde göra allt deppande omöjligt.

”Siv. Niklas.” säger Börje. ”OM ni fick välja precis vad ni vill från denna bar. Vad skulle ni välja då, och jag menar verkligen exakt VAD NI VILL ha helst av allt.”

Siv och Niklas tittar på Börje och försöker förstå leken.

Siv tänkte fortast. ”Jag skulle välja en dubbel ”Sex on the Beach!” (Siv drömde fortfarande våta drömmar om hur Tom Cruise slängde ihop en sådan i filmen Cocktail)

Niklas funderade nu mer på vad kombon ”Sex på stranden” och Siv innebar i detta sammanhang, än på vad han själv skulle välja från baren. Börje frågar igen: ”Du då Niklas. Vad skulle du välja?”

”Falcon Export” svarar Niklas reflexmässigt.

Börje vänder sig till Slobodan: ”Herr Ober: En dubbel Sex on the beach och en Falcon Export tack!” lättad över att Niklas missade chansen att beställa något riktigt dyrt. Skönt med enkla vänner.

Siv ser nu helt lyrisk ut. En dröm går i uppfyllelse. Saknas bara att Tompa Cruise kliver in genom dörren också.

Niklas som ser detta som sin första vinst i livet skiner som en sol och skickar ett SMS till brorsan att han är på väg att få en gratis öl.

Börje ser nöjt på när polarna tar emot sina drycker. Själv tar han ett glas Champagne (Slobodan kallar det Champagne, men det är i själva verket en billig Cava). Det man inte vet gör inte ont och Börje känner sig som självaste James Bond.

Nu står samma trio på samma plats, plötsligt som vinnare. ”Faaaan va gött vi har det” säger Börje och tänker att han nog fick till dialekten så att han lät på pricken som Glenn Hysén.

”Skål mina vänner” tjoar Börje och tre glas slås samman i en härlig skål.

När Börje möter sina vänners blickar ser han tacksamhet, ömhet och en massa kärlek i deras ögon. Siv och Niklas älskar verkligen Börje i detta ögonblick. Var det så enkelt? Bjud på sprit så får du kärlek? Tänk om man fattat det tidigare. Det här måste gå att göra något större av.

”Who is the man?” frågar Börje entusiastiskt i jakt på mer bekräftelse. Siv och Niklas tittar på honom och ler. ”Vaaa?” frågar Niklas. ”Skitsamma” tänker Börje.

Berusad av den villkorslösa kärlek och bekräftelse som strömmar över honom från Siv och Niklas tar Börje ett beslut på stående fot. Denna gång ska det löna sig att vara polare med Börje! Dags att sprida lite Börje-Karma!

Börje ställer sig framför Siv och Niklas och känner sig lite som en president som ska ge nationen ett bevingat tal. Andaktsfullt håller han upp glaset framför sig.

”Mina vänner. Ni har hållit mig sällskap här på Gullans i många år nu. Vi har hållit ihop i vått och torrt. Vi har varit glada åt varandras medgångar (ibland även motgångar om hela sanningen ska fram) och ni är mina allra bästa vänner.” Börje brukar i deppiga stunder tänka ordet ”enda” istället för ”bästa”, men man får ta det som finns. ”Ni har säkert frågat er många gånger när det ska löna sig. Svaret på den frågan är IDAG. I helgen åker vi tre med Finlandsbåten till Helsingfors. No limits. Börje bjuder.”

Tystnad och därefter mer tystnad. Till slut börjar Niklas snyfta. Siv lyfter armarna mot taket som för att tacka högre makter.

”Vill ni följa med?” frågar Börje.

”JAAAA för fasen!” skriker Slobodan som därmed bjöd in sig själv till denna expedition. Slobodan tar en stor klunk ur Niklas Falcon Export vilket får Niklas att se lite ängslig ut.

”Ja verkligen” svarar Siv med darrande stämma, och ”Ja tack” hulkar Niklas till slut fram, nöjd nu när Slobodan fyllt på hans glas igen.

Bra säger Börje. Let´s go Bananas!

 

I episod 4 kommer du att få läsa om hur denna expedition presenteras för Ella och du får även chans att följa med ombord på båten och följa gängets äventyr.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

 

 

 

 

 

Episod 2 i Bara Börje: En oförtjänt bonus

”Klantigt” tänkte Börje samtidigt som han gick förbi tjänstemännens parkeringsplats. Rader av flotta tjänstebilar som bara var tillgängliga för försäljnings- och marknadsavdelningen, stack alltid lite i Börjes och de andra på lagrets ögon. ”Men sånt är som sagt livet. Orättvist.” mumlade Börje för sig själv tittandes ned i asfalten.

Klantigt för att han blev lite väl sen hem från Gullans Pizzeria & Thai och klantigt för att han sörplade i sig de där 3.33 stora starken han köpte för sin roulettevinst. De där extra ölen gjorde att det inte fanns en chans att ta bilen till fabriken och bussarna gick inte alls som han tänkt sig. Därmed är han en timme försenad till jobbet. Istället för att vara på plats klockan sju, hade den nu blivit åtta. ”Skit” mumlade Börje fortfarande med blicken sänkt mot asfalten. För att dölja de värsta spåren efter den sena kvällen bar han denna morgon ett par solglasögon av märket Ray Han som han köpte billigt i Thailand. Han har fortfarande inte förstått varför man ska köpa ett par Ray Ban för 1500 när ett par likadana Ray Han kostar en tiondel. ”Det behöver inte vara bättre för att det är dyrt” sa alltid Börjes pappa när han var liten. ”Amen till det” tänkte Börje.

När han tittar upp ser han självaste Direktören kliva ur sin bil. Högröd i ansiktet hastar Direktören fram till Börje. Börje observerar under Direktörens promenad att han ser rejält stressad och skakad ut.

”Börje!” ropar Direktören på sin väg fram till Börje.

”Ja” svarar Börje.

”Börje för fan….” startar Direktören och Börje gör sig redo för någon typ av oförklarlig och oförtjänt utskällning. Sådana har han fått förut. Senast för ett år sedan när han lät en av ägarsönerna prova backa med lastbil och tryckte halva lastbilen genom lagrets yttervägg innan han fick stopp på ekipaget. Den utskällningen var kanske varken oförklarlig eller oförtjänt om man ska vara helt ärlig, men jobbigt var det. Nu var det i och för sig upplagt för en näsbränna tack vare sen ankomst. Men skulle verkligen Direktören bry sig om sådana detaljer?

”Ja? Vad står på?”

”Ingen behöver veta något om detta, eller hur Börje? Jag har så jädra mycket annat att tänka på och orkar inte med någon mer skit just nu. Förstår du vad jag menar?” avslutar Direktören.

Börje utvecklade redan i tidiga skolåren en teknik som gör att han kommer ur potentiellt knepiga situationer. Tekniken bygger på att säga JA om det är något han inte förstår.

Exempel på tekniken:

Lärarinnan i lågstadiet frågar om Börje förstått hur addition fungerar. Börje tänker fort: Säger han NEJ nu så kommer lärarinnan lägga mer tid på honom kommande lektioner och även extraundervisning kan komma på fråga för att försäkra sig om att Börje faktiskt får något ut av undervisningen. Säger han JA så är alla nöjda och allas liv kan gå vidare i tron om att världen är perfekt. Klart som fasen Börje svarar JA till lärarinnan.

”JA självklart!” svarar Börje Direktören.

”Bra som fan Börje” säger Direktören och ser genast lättad ut. ”Bra som fan.”

”Tack” säger Börje utan att själv förstå vad han tackar för. Men om någon tycker att man gjort något bra så tackar man ju. En viss uppfostran har man ju i sig.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktören vände sig om och gick bort mot huvudentrén. Börje stod kvar och undrade vad i helsike han precis varit med om.

Ett par timmar senare var det dags för dagens höjdpunkt: Lunch! I och med sen ankomst blev arbetspasset innan lunch kort och bra och helt plötsligt satt Börje framför sin matlåda innehållande ugnsbakt falukorv och potatismos. ”Frugan är inte så dum ändå” tänkte Börje när han stoppade in lådan i mikrovågsugnen.

Det vanliga lunchsällskapet satt runt bordet: Truckföraren William, lastmottagaren Tanja och utlastaren Claudio. Inte det roligaste gänget att käka lunch med, men vad gör man? Lagerchefen åt som vanligt på sitt kontor. Efter affären med Börje så har hon hållit sig lite på sin kant och frotterar sig inte så ofta med sina undersåtar. ”En så kallad win-win-situation” brukade Börje säga.

Dagens diskussionsämne runt bordet var tydligen huruvida invandrare stjäl svenskarnas jobb och flickvänner. William var övertygad om att så var fallet och Claudio argumenterade emot. Claudio som själv är mörkhyad då hans mamma kommer från södra Spanien tar parti för hela invandrargruppen och står upp bra.

”Helt ärligt William. Har du något belägg för det du snackar om? Känner du någon som helst som blivit av med sitt jobb för att en invandrare fått jobbet? Och känner du någon vars flickvän lämnat killen för en invandrare” frågade Claudio.

”Det är klart jag gör” säger William.

”Bra. Nämn en” kontrar Claudio.

William sitter tyst och rör runt i sina nudlar. Idag är det nudlar, helt och hållet utan tillbehör, vilket vittnar om att det var länge sedan lön.

Tre minuters total tystnad. Tanja tittar på killarna och skakar på huvudet och mumlar ”Otroligt…”

Till slut lyser William upp. ”Det har hänt mig faktiskt.”

”Jaså. Få höra” säger Claudio och lutar sig tillbaks i stolen med armarna i kors över bröstet. Tanja tittar också upp, nu uppmärksam på situationen igen.

William börjar förklara: ”När jag var 18 år var jag på Magaluf med polarna. En hel kväll stod jag och snackade med en tjej och bjöd på drinkar. Fem minuter innan discot stängde kom en lokal Mallorciansk strandraggare från Palma Nova och bjöd upp henne till dans. Sen gick de hem till strandraggaren.”

”Är det ditt bevis på att invandrare snor våra flickvänner?” frågar Claudio med ett stort smajl och skakande huvud. William nickar tyst.

”Case closed” säger Claudio.

”Fan vad blåst du är William” säger Tanja. Tanja som själv har stor erfarenhet av strandraggare i Magaluf. Hon har fortfarande en tatuering kvar som påminner om en natt då hon träffade en drömprins kvart över fyra utanför Viking Bar.

Nog för att det påminde om en dröm alltid. Men inte den typen av dröm man vaknar leende ifrån. Mer skrikandes. Strandraggaren hade bjudit in Tanja till sin lägenhet som låg en bit utanför staden och spelat hela förförarprogrammet. Avslutningsvis hade han föreslagit att de skulle tatuera varandras namn närmast hjärtat.

Strandraggaren hade börjat med att tatuera sitt namn på Tanja. Inte helt nykter och heller inte med någon stor talang för tatuering. När det var Tanjas tur att tatuera strandraggaren så tog bläcket slut. Typiskt. ”Tur att det räckte till min i alla fall” hade Tanja tänkt just där och då, inne i det rosaskimrande kärleksmolnet förstärkt av färgglada paraplydrinkar.

Nu påmindes Tanja om denna händelse varje gång hon duschade då det står Rodrigo i grå-grönt bläck inringat av ett blekt rött hjärta på vänstra bröstet.

”PLING!” – Mikrons plingande förkunnade att Börjes matlåda nu äntligen var varm nog att äta och han fick till slut sätta sig ned med övriga sällskapet.

”Nå, har det hänt något skoj idag?” frågade Börje gänget.

”Det har det VERKLIGEN gjort!” säger Tanja. ”En av ägarna var på snabbvisit här i morse för att träffa fabrikschefen. Ägaren kom dagen till ära med sin helt nya Porsche och var stolt som en tupp när han från konferensrumsfönstret pekade ned på bilen och berättade om sitt nya köp för alla som ville lyssna och titta. När han skulle åka ett par timmar senare upptäckte ägaren att någon kört in i hans bakdörr. Det var jobbigt att se. Först grät ägaren och sedan blev han helt rasande. Personalchefen fick honom till slut att lugna ned sig genom att förklara att det måste vara någon av alla lastbilar som kör in och ut på området som råkat ge hans Porsche en knuff. Men ingen annan trodde på den förklaringen. Bilen stod borta vid tjänstemännens parkering så det är mer troligt att det är någon av dem. Men aldrig att någon kommer att våga erkänna det.”

”Det var som sjutton” sa Börje samtidigt som han stoppade en alltför stor bit falukorv i munnen. En kort stund trodde han att han skulle sätta i halsen och råkade hulka till rejält vid bordet.

”Pinsamt” tänkte Börje, men ingen annan verkar ha märkt något. De var alltför inne i tankarna på den stackars rika ägarens Porsche.

Samtidigt som Börje formulerade tanken ”Pinsamt” i huvudet så började något mala längre bak i hjärnkontoret. Mötet med Direktören på morgonen smyger tillbaks i medvetandet utan att Börje riktigt förstår varför.

”Hoppas det är Direktören som kvaddat bilen!” tjoar William med dagens bredaste flin.

Helt plötsligt klarnade allt för Börje. Det var Direktören som kört på storägarens bil och trott att Börje sett allt och därför bett Börje hålla truten. Vilken jädra story!

Precis när han ska öppna munnen och bjuda på denna story så kommer Anna från ekonomiavdelningen förbi lunchbordet. Hon viftar med ett papper framför Börje och gänget. ”Har ni sett att våra lönespecifikationer ligger i postfacken? Jag fick NOLL kronor i sommarbonus i år! Vad fan är det som händer?”

Börje, William, Tanja och Claudio tittar på Anna. Börjes tanke på att berätta om morgondagens numera riktigt spännande händelse sorteras längre bak i huvudet. ”Den får jag bjuda på senare” tänker Börje.

”Skojar du” frågar Tanja. ”Vi brukar ju alltid få ett par tusingar. Så har det varit så länge jag varit här.”

”Gå och hämta era kuvert” sa Anna. ”Det här måste vi utreda.”

William joggar iväg med löftet att han ska hämta allas lönespecifikationer.

Resten av gänget sitter tyst och tittar på varandra. Tanja nu med huvudet i händerna och beklagar sig. ”Nu sitter jag i skiten. Jag har verkligen räknat med den här bonusen”.

William kommer tillbaks med alla kuverten och delar ut dem till var och en. Upp till bevis.

Claudio är snabbast. ”NOLL KRONOR” säger han. William öppnar sitt och skakar på huvudet. ”Fy fan.” Tanja kastar sitt öppnade kuvert och lönespecifikation i soptunnan utan ett ord.

Börje känner sig uppgiven och slagen på förhand när han öppnar sitt kuvert. Han halar långsamt upp lönespecifikationen och läser.

SOMMARBONUS Börje Ahlgren 20.000 kr.

Börje läser igen. 20.000 kr istället för 0 kr hos de andra. Han tittar upp på gänget som just nu känner sig som de största förlorarna i världen och undrar om det är någon av dem som ser på honom att hans kuvert är annorlunda. Ingen risk. De ser fortfarande bara ut som att de sålt smöret och kastat pengarna.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktörens ord från i morse klingar på nytt i Börjes huvud.

Direktörens övertygelse om att Börje sett honom kvadda ägarens nya Porsche, har alltså fått Direktören att samma dag som bonusen skulle delas ut sett till att Börje fått hela potten.

Fy fasen så orättvist.

Fy fasen så FANTASTISKT! Börje försöker hålla tillbaks det bubblande skratt som håller på att byggas upp inom honom men lyckas inte alls. Börje brister ut i ett högt gapskratt så intensivt att tårarna rinner.

Gänget runt om honom tittar på Börje som om han skrattade på en begravning.

Mitt i skrattet försöker Börje få fram ett par ord. De kommer i stackato: ”Fö – r – lå – t, det känns b – a – r – a så jävligt att d – e – t bara g – å – r att garva åt det!”

Gänget verkar köpa hans förklaring och fortsätter sura tyst. Börje har ätit färdigt. Han packar ihop sina prylar och går ifrån bordet bort mot sitt kontor. Börje har slutat garva högt. Ögonen däremot strålar som ett par diamanter.

Börje går in på kontoret, stänger dörren och drar ned persiennerna i fönstret som vetter mot lagret. Han tar ett djupt andetag och därefter ett till.

Sedan är han redo.

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Och sen:

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Vilken grej! 20.000 kr i sommarbonus! Bara till Börje! Halleluja! Snacka om att Börje-Karman har slagit till med full styrka.

Börje kliver ut på sitt lager igen nu med en helt ny energi. Resten av dagen förundras hans personal över Börjes enorma tempo i arbetet.

En bra dag för Börje. Börje-Karman har gjort det igen.

20.000 kr. Tänk vad mycket man kan göra för så mycket stålar!

 

Episod 3 – Börje planerar för vad han ska göra med alla pengar som han fått helt oväntat. Följ bloggen så du inte missar publiceringen Fredag 29 juli prick 18.00!