Episod 2 i Bara Börje: En oförtjänt bonus

pengar!

”Klantigt” tänkte Börje samtidigt som han gick förbi tjänstemännens parkeringsplats. Rader av flotta tjänstebilar som bara var tillgängliga för försäljnings- och marknadsavdelningen, stack alltid lite i Börjes och de andra på lagrets ögon. ”Men sånt är som sagt livet. Orättvist.” mumlade Börje för sig själv tittandes ned i asfalten.

Klantigt för att han blev lite väl sen hem från Gullans Pizzeria & Thai och klantigt för att han sörplade i sig de där 3.33 stora starken han köpte för sin roulettevinst. De där extra ölen gjorde att det inte fanns en chans att ta bilen till fabriken och bussarna gick inte alls som han tänkt sig. Därmed är han en timme försenad till jobbet. Istället för att vara på plats klockan sju, hade den nu blivit åtta. ”Skit” mumlade Börje fortfarande med blicken sänkt mot asfalten. För att dölja de värsta spåren efter den sena kvällen bar han denna morgon ett par solglasögon av märket Ray Han som han köpte billigt i Thailand. Han har fortfarande inte förstått varför man ska köpa ett par Ray Ban för 1500 när ett par likadana Ray Han kostar en tiondel. ”Det behöver inte vara bättre för att det är dyrt” sa alltid Börjes pappa när han var liten. ”Amen till det” tänkte Börje.

När han tittar upp ser han självaste Direktören kliva ur sin bil. Högröd i ansiktet hastar Direktören fram till Börje. Börje observerar under Direktörens promenad att han ser rejält stressad och skakad ut.

”Börje!” ropar Direktören på sin väg fram till Börje.

”Ja” svarar Börje.

”Börje för fan….” startar Direktören och Börje gör sig redo för någon typ av oförklarlig och oförtjänt utskällning. Sådana har han fått förut. Senast för ett år sedan när han lät en av ägarsönerna prova backa med lastbil och tryckte halva lastbilen genom lagrets yttervägg innan han fick stopp på ekipaget. Den utskällningen var kanske varken oförklarlig eller oförtjänt om man ska vara helt ärlig, men jobbigt var det. Nu var det i och för sig upplagt för en näsbränna tack vare sen ankomst. Men skulle verkligen Direktören bry sig om sådana detaljer?

”Ja? Vad står på?”

”Ingen behöver veta något om detta, eller hur Börje? Jag har så jädra mycket annat att tänka på och orkar inte med någon mer skit just nu. Förstår du vad jag menar?” avslutar Direktören.

Börje utvecklade redan i tidiga skolåren en teknik som gör att han kommer ur potentiellt knepiga situationer. Tekniken bygger på att säga JA om det är något han inte förstår.

Exempel på tekniken:

Lärarinnan i lågstadiet frågar om Börje förstått hur addition fungerar. Börje tänker fort: Säger han NEJ nu så kommer lärarinnan lägga mer tid på honom kommande lektioner och även extraundervisning kan komma på fråga för att försäkra sig om att Börje faktiskt får något ut av undervisningen. Säger han JA så är alla nöjda och allas liv kan gå vidare i tron om att världen är perfekt. Klart som fasen Börje svarar JA till lärarinnan.

”JA självklart!” svarar Börje Direktören.

”Bra som fan Börje” säger Direktören och ser genast lättad ut. ”Bra som fan.”

”Tack” säger Börje utan att själv förstå vad han tackar för. Men om någon tycker att man gjort något bra så tackar man ju. En viss uppfostran har man ju i sig.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktören vände sig om och gick bort mot huvudentrén. Börje stod kvar och undrade vad i helsike han precis varit med om.

Ett par timmar senare var det dags för dagens höjdpunkt: Lunch! I och med sen ankomst blev arbetspasset innan lunch kort och bra och helt plötsligt satt Börje framför sin matlåda innehållande ugnsbakt falukorv och potatismos. ”Frugan är inte så dum ändå” tänkte Börje när han stoppade in lådan i mikrovågsugnen.

Det vanliga lunchsällskapet satt runt bordet: Truckföraren William, lastmottagaren Tanja och utlastaren Claudio. Inte det roligaste gänget att käka lunch med, men vad gör man? Lagerchefen åt som vanligt på sitt kontor. Efter affären med Börje så har hon hållit sig lite på sin kant och frotterar sig inte så ofta med sina undersåtar. ”En så kallad win-win-situation” brukade Börje säga.

Dagens diskussionsämne runt bordet var tydligen huruvida invandrare stjäl svenskarnas jobb och flickvänner. William var övertygad om att så var fallet och Claudio argumenterade emot. Claudio som själv är mörkhyad då hans mamma kommer från södra Spanien tar parti för hela invandrargruppen och står upp bra.

”Helt ärligt William. Har du något belägg för det du snackar om? Känner du någon som helst som blivit av med sitt jobb för att en invandrare fått jobbet? Och känner du någon vars flickvän lämnat killen för en invandrare” frågade Claudio.

”Det är klart jag gör” säger William.

”Bra. Nämn en” kontrar Claudio.

William sitter tyst och rör runt i sina nudlar. Idag är det nudlar, helt och hållet utan tillbehör, vilket vittnar om att det var länge sedan lön.

Tre minuters total tystnad. Tanja tittar på killarna och skakar på huvudet och mumlar ”Otroligt…”

Till slut lyser William upp. ”Det har hänt mig faktiskt.”

”Jaså. Få höra” säger Claudio och lutar sig tillbaks i stolen med armarna i kors över bröstet. Tanja tittar också upp, nu uppmärksam på situationen igen.

William börjar förklara: ”När jag var 18 år var jag på Magaluf med polarna. En hel kväll stod jag och snackade med en tjej och bjöd på drinkar. Fem minuter innan discot stängde kom en lokal Mallorciansk strandraggare från Palma Nova och bjöd upp henne till dans. Sen gick de hem till strandraggaren.”

”Är det ditt bevis på att invandrare snor våra flickvänner?” frågar Claudio med ett stort smajl och skakande huvud. William nickar tyst.

”Case closed” säger Claudio.

”Fan vad blåst du är William” säger Tanja. Tanja som själv har stor erfarenhet av strandraggare i Magaluf. Hon har fortfarande en tatuering kvar som påminner om en natt då hon träffade en drömprins kvart över fyra utanför Viking Bar.

Nog för att det påminde om en dröm alltid. Men inte den typen av dröm man vaknar leende ifrån. Mer skrikandes. Strandraggaren hade bjudit in Tanja till sin lägenhet som låg en bit utanför staden och spelat hela förförarprogrammet. Avslutningsvis hade han föreslagit att de skulle tatuera varandras namn närmast hjärtat.

Strandraggaren hade börjat med att tatuera sitt namn på Tanja. Inte helt nykter och heller inte med någon stor talang för tatuering. När det var Tanjas tur att tatuera strandraggaren så tog bläcket slut. Typiskt. ”Tur att det räckte till min i alla fall” hade Tanja tänkt just där och då, inne i det rosaskimrande kärleksmolnet förstärkt av färgglada paraplydrinkar.

Nu påmindes Tanja om denna händelse varje gång hon duschade då det står Rodrigo i grå-grönt bläck inringat av ett blekt rött hjärta på vänstra bröstet.

”PLING!” – Mikrons plingande förkunnade att Börjes matlåda nu äntligen var varm nog att äta och han fick till slut sätta sig ned med övriga sällskapet.

”Nå, har det hänt något skoj idag?” frågade Börje gänget.

”Det har det VERKLIGEN gjort!” säger Tanja. ”En av ägarna var på snabbvisit här i morse för att träffa fabrikschefen. Ägaren kom dagen till ära med sin helt nya Porsche och var stolt som en tupp när han från konferensrumsfönstret pekade ned på bilen och berättade om sitt nya köp för alla som ville lyssna och titta. När han skulle åka ett par timmar senare upptäckte ägaren att någon kört in i hans bakdörr. Det var jobbigt att se. Först grät ägaren och sedan blev han helt rasande. Personalchefen fick honom till slut att lugna ned sig genom att förklara att det måste vara någon av alla lastbilar som kör in och ut på området som råkat ge hans Porsche en knuff. Men ingen annan trodde på den förklaringen. Bilen stod borta vid tjänstemännens parkering så det är mer troligt att det är någon av dem. Men aldrig att någon kommer att våga erkänna det.”

”Det var som sjutton” sa Börje samtidigt som han stoppade en alltför stor bit falukorv i munnen. En kort stund trodde han att han skulle sätta i halsen och råkade hulka till rejält vid bordet.

”Pinsamt” tänkte Börje, men ingen annan verkar ha märkt något. De var alltför inne i tankarna på den stackars rika ägarens Porsche.

Samtidigt som Börje formulerade tanken ”Pinsamt” i huvudet så började något mala längre bak i hjärnkontoret. Mötet med Direktören på morgonen smyger tillbaks i medvetandet utan att Börje riktigt förstår varför.

”Hoppas det är Direktören som kvaddat bilen!” tjoar William med dagens bredaste flin.

Helt plötsligt klarnade allt för Börje. Det var Direktören som kört på storägarens bil och trott att Börje sett allt och därför bett Börje hålla truten. Vilken jädra story!

Precis när han ska öppna munnen och bjuda på denna story så kommer Anna från ekonomiavdelningen förbi lunchbordet. Hon viftar med ett papper framför Börje och gänget. ”Har ni sett att våra lönespecifikationer ligger i postfacken? Jag fick NOLL kronor i sommarbonus i år! Vad fan är det som händer?”

Börje, William, Tanja och Claudio tittar på Anna. Börjes tanke på att berätta om morgondagens numera riktigt spännande händelse sorteras längre bak i huvudet. ”Den får jag bjuda på senare” tänker Börje.

”Skojar du” frågar Tanja. ”Vi brukar ju alltid få ett par tusingar. Så har det varit så länge jag varit här.”

”Gå och hämta era kuvert” sa Anna. ”Det här måste vi utreda.”

William joggar iväg med löftet att han ska hämta allas lönespecifikationer.

Resten av gänget sitter tyst och tittar på varandra. Tanja nu med huvudet i händerna och beklagar sig. ”Nu sitter jag i skiten. Jag har verkligen räknat med den här bonusen”.

William kommer tillbaks med alla kuverten och delar ut dem till var och en. Upp till bevis.

Claudio är snabbast. ”NOLL KRONOR” säger han. William öppnar sitt och skakar på huvudet. ”Fy fan.” Tanja kastar sitt öppnade kuvert och lönespecifikation i soptunnan utan ett ord.

Börje känner sig uppgiven och slagen på förhand när han öppnar sitt kuvert. Han halar långsamt upp lönespecifikationen och läser.

SOMMARBONUS Börje Ahlgren 20.000 kr.

Börje läser igen. 20.000 kr istället för 0 kr hos de andra. Han tittar upp på gänget som just nu känner sig som de största förlorarna i världen och undrar om det är någon av dem som ser på honom att hans kuvert är annorlunda. Ingen risk. De ser fortfarande bara ut som att de sålt smöret och kastat pengarna.

”Det här kommer att löna sig Börje. Rejält.”

Direktörens ord från i morse klingar på nytt i Börjes huvud.

Direktörens övertygelse om att Börje sett honom kvadda ägarens nya Porsche, har alltså fått Direktören att samma dag som bonusen skulle delas ut sett till att Börje fått hela potten.

Fy fasen så orättvist.

Fy fasen så FANTASTISKT! Börje försöker hålla tillbaks det bubblande skratt som håller på att byggas upp inom honom men lyckas inte alls. Börje brister ut i ett högt gapskratt så intensivt att tårarna rinner.

Gänget runt om honom tittar på Börje som om han skrattade på en begravning.

Mitt i skrattet försöker Börje få fram ett par ord. De kommer i stackato: ”Fö – r – lå – t, det känns b – a – r – a så jävligt att d – e – t bara g – å – r att garva åt det!”

Gänget verkar köpa hans förklaring och fortsätter sura tyst. Börje har ätit färdigt. Han packar ihop sina prylar och går ifrån bordet bort mot sitt kontor. Börje har slutat garva högt. Ögonen däremot strålar som ett par diamanter.

Börje går in på kontoret, stänger dörren och drar ned persiennerna i fönstret som vetter mot lagret. Han tar ett djupt andetag och därefter ett till.

Sedan är han redo.

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Och sen:

”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!”

Vilken grej! 20.000 kr i sommarbonus! Bara till Börje! Halleluja! Snacka om att Börje-Karman har slagit till med full styrka.

Börje kliver ut på sitt lager igen nu med en helt ny energi. Resten av dagen förundras hans personal över Börjes enorma tempo i arbetet.

En bra dag för Börje. Börje-Karman har gjort det igen.

20.000 kr. Tänk vad mycket man kan göra för så mycket stålar!

 

Episod 3 – Börje planerar för vad han ska göra med alla pengar som han fått helt oväntat. Följ bloggen så du inte missar publiceringen Fredag 29 juli prick 18.00!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *