Episod 5 i Bara Börje: Bonus-Kryssningen

Båt Silja

”Helt ärligt. Hur i helvete kan man komma för sent till något så här viktigt?” sa Börje samtidigt som han knackade på sin lika trogna som slitna Casio och syftade på att Niklas fortfarande inte dykt upp vid busshållplatsen.

I övrigt var gänget samlat. Börje kände ett ansvar som reseledare och hade kommit till busshållplatsen redan en halvtimme innan avgång. Uppenbarligen så hade just denna dag väckt ansvarslusten hos fler än hos honom. Siv hade redan suttit där på sin resväska och Slobodan hade dykt upp alldeles efter Börje.

Av Niklas fanns dock inget spår. Typiskt.

Börje hade tänkt på detta ögonblick ända sedan de spikade kryssningen för ett par dagar sedan och han hade en plan för att få det perfekt. (Läs episod 3 om du vill vet hur Börje kom på att de skulle ut och kryssa!) När alla anslutit till busshållplatsen skulle han dela ut de hemliga T-shirtarna han fixat enkom för denna tripp och därefter ta fram champagneglas i plast och tillhörande flarra skumpa.

När de bytt om till varsin T-shirt, hällt upp ett varsitt glas, så skulle de samtidigt titta in i Börjes iPhones kameralins och skrika ”cheeeeeese” samtidigt som de skålar. Satan vilken groupie det skulle bli! Snacka om ett ”Facebook-moment” utan dess like!

Men nu höll planen på att gå åt pipan bara för att Niklas var sen.

Casions digitala urtavla stod på 14.53. Tidtabellen visade att bussen skulle gå 15.00.

Börje hade många svagheter, det var han fullt medveten om, men en av hans styrkor var punktlighet.

Bestämde man en tid så höll man den. Punkt. Börje tyckte att det var ett av livets enklare mysterier och att det handlade om att visa respekt för andra människor. Mycket i livet var förhandlingsbart men inte huruvida man håller tider.

Ella tyckte dock inte att detta var en av Börjes styrkor, utan mer en svaghet. ”Man måste väl kunna vara lite flexibel? Inte gör det SÅ mycket om vi äter middag 18.15 istället för 18.00?” var mer Ellas filosofi.

Olikheter attraheras ju som bekant och Börje hade ofta tänkt att det är sådana exempel på olikheter som gjort att de hållit ihop i så många år. Så tänkte han i alla fall när han var på sitt bästa humör. Var humöret åt det andra hållet så kunde han fundera på hur i helsike han kunde bo ihop med en människa som trodde att en kvart bestod av tjugo minuter istället för femton.

14.57. Busshållplatsen var nu nästan full. Lika fulla var ett gäng kvinnor som anslutit vid hållplatsen. Börje kände igen dem som lärare på en av lågstadieskolorna. Om fyllnadsgraden fortsatte i detta tempo så skulle damerna få en kort kväll.

14.59. Bussen kom runt kröken och nu kände Börje hur svettpärlorna rann nedför pannan. ”NIKLAS!!!!!” skrek Börje inombords och precis vid sista utropstecknet såg han Niklas komma springande. Springande kanske inte var rätt ord egentligen. Niklas joggade och det såg tungt ut. Antagligen berodde det till viss del på att han släpade på en gigantisk väska.

Nu var bussen framme vid hållplatsen och Niklas likaså. ”Tjena” sa Niklas till gänget samtidigt som han morsade med en nickande rörelse med huvudet. Svetten flödade från hans panna och droppade ned på resväskan.

”Tjena” sa gänget i kör, alla lite förundrade över att Niklas var så pass lugn som han var, när han varit sekunder ifrån att missa drömresan. Slobodan skakade på huvudet som han ofta gör när han inte förstår sig på människor. ”Niklas, du är ett underverk till människa.” ”Tack” sa Niklas och såg riktig glad ut.

Väskorna baxades in i bussens bagageutrymme och Team Gullan kunde kliva på.

Börje hade positionerat sig väl i busskön och kom på bussen först vilket innebar att han kunde välja och vraka bland platserna. Längst bak kändes bäst, så att gänget kunde sitta ihop.

Börje kastar till var och en dess personligt utformade tröja och ler förväntansfullt.

Slobodan och Siv ser djupt skeptiska ut. ”För fan Börje” säger Slobodan till slut. ”Glöm att jag tar på mig den där T-shirten.”

Börje är mitt inne i en gäsp-attack och lyssnar inte så noga, utan vänder sig bort för att dölja gäspningen. När han gäspat klart och tittar på Slobodan har ögonen tårats av den stora gäspningen. ”Vad var det Slobodan hade sagt nu?” funderade Börje.

”Men Börje. Stå för fan inte där och grina. Jag tar på mig T-shirten. Självklart. Dumt av mig.”

Efter ett par minuters stök och bök så var alla iförda varsin T-shirt.

”Sablar vad snygga vi blev” konstaterade Börje tyst för sig själv.

Niklas T-shirt var lite för stor, Sivs lite för liten, men Slobodans satt helt perfekt. Börjes likaså, då han haft chans att prova på tryckeriet innan köp.

Börje kände sig riktigt nöjd. Men gänget såg inte lika nöjda ut som Börje kände sig. Slobodan är den som först öppnar munnen: ”Fan så vi ser ut. Som ett gäng fjortisar.” Siv fyller på: ”Alla mina valkar syns ju” och ser ledsen ut.

Niklas är tyst då han är upptagen med att ha börjat läsa vad som står på framsidan av hans T-shirt, vilket inte är helt lätt när han har den på kroppen.

”Ja ja” säger Börje. ”Niklas och jag är i alla fall jävligt nöjda. Fifty – fifty alltså. Nu tar vi kort!”

Börje frågar en kille på raden framför dem om han kan agera fotograf. (Det kan han) Därefter formerar sig gänget för en festlig groupie. Börje och Siv i mitten, flankerade av Slobodan till vänster och Niklas till höger. Börje öppnar skumpan och fördelar fyllda glas till gänget.

Fotografen tar detta på allvar och tar en god stund på sig. När han borde tagit ett kort tar han ner telefonen och säger: ”Det vore kul om Gullan ser glad ut på kortet”.

”Va?!” frågar Börje. ”Ja vad fan, Gullan ser ju ut som att hon är på väg till elektriska stolen eller något annat deppigt. Det är väl party vi ska på?” utvecklar fotografen sitt resonemang.

Nu fattar ”Gullan” vinken och Siv säger ”Det är inte så jävla lätt att vara glad i en T-shirt som klämmer åt ÖVERALLT. Jag känner mig som en krisande 40-årig man som polarna stoppat ned i tighta cykelkläder. Som en stoppad korv. Kalla mig inte Gullan. Jag heter Siv.”

”Äh sluta” säger fotografen. ”Du är ju skitsnygg för din ålder. Jag skulle bli superstolt om min morsa såg ut som du. Jag skulle lätt kunna ragga på dig.”

Siv lyser upp. Det var inte igår hon fick komplimanger av en gentleman precis, så hon suger åt sig till max. Hon spänner ögonen i fotografen och säger ”Tack. Du har räddat min dag.” och avslutar med en blinkning med ena ögat och en slängkyss.

Därefter bröstar hon upp sig och slår på sitt allra största Julia Roberts-leende (En date på 90-talet sa att hon påminde om Julia Roberts, eller i alla fall en karaktär Julia spelat i Pretty Women).

MSDPRWO_EC027_H_Julia-Roberts-Pretty-Woman-467

Nu var kvartetten klar för kort. Iphonen klickar till och ögonblicket är förevigat.

Efter prick en timme rullar bussen in vid färjeterminalen.

Börje är först fram vid bagageluckan och tar ansvar för att allas väskor kommer ut fort. När Niklas väska kommer är det nära att Börjes axel går ur led av tyngden. ”Helvete Niklas. Vad fan har du med dig? Den väger ju bly!”

”Prylar” säger Niklas och tar sin väska och rullar bort mot entrén.

I vänthallen ligger en känsla av förväntan i luften. Ett stort antal olika formationer som ska ombord på samma båt, står och iakttar varandra för att skapa en bild av vilka de ska dela båt med. Gissningsvis finns det någon som kan tänka sig att dela mer än båt.

Där finns allt från hårdrocksgänget som står med en 80-tals-bergsprängare med lagom hög skränig rock, till ett kostymklätt sällskap som antagligen ska på konferens. Gänget lågstadielärare står bara ett par meter från kostymsällskapet och försöker febrilt dra uppmärksamheten till sig genom att prata högre och högre. Damen som hittills nått högst promillenivå ser ut som att hon försöker prångla av sig sin vigselring utan framgång. Polaren peppar ”Säg bara att du är nyskild och inte hunnit vänja dig av med ringarna”. Peppet funkar och ringen får sitta kvar på fingret.

Nu blir Niklas osäker på om han har med sin tandborste och öppnar väskan på golvet.

Slobodan utbrister: ”Du måste skämta Niklas. Har du ÖL med dig?” Siv och Börje böjer sig fram och tittar ner i Niklas väska. Mycket riktigt, där ligger öl. En hel platta Falcon Export.

IMG_6374

”Hört talas om ordspråket Don´t bring bananas to Bahamas Niklas?” undrar Slobodan och skakar på huvudet.

”Tro fan att väskan är tung” garvar Börje. ”Du är den knäppaste jag känner Niklas. På ett bra sätt alltså”.

Niklas ler och stänger väskan. Tandborsten var med.

Gänget börjar gå mot landgången för att entra båten. Ett magiskt ögonblick.

”Varför ska jag inte ta med bananer till Bahamas” frågar Niklas Slobodan samtidigt som de rör sig framåt i kön.

”Glöm det kompis” svarar Slobodan och ler brett, nästan faderligt, mot Niklas. ”Ta med precis vad du vill”.

Bakom gänget har nu lågstadielärarna anslutit och där är stämningen på topp! En av damerna som verkar agera ledare uttrycker att kön går lite långsamt och får medhåll från övriga truppen.

Damen som kämpat med vigselringen kvider till: ”Ooooooouch! Jag MÅSTE kissa!” och avviker från kön och springer mot toaletterna utan att övriga truppen reagerar nämnvärt.

Tack vare Niklas tandborstebesiktning så är Team Gullan bland de sista som kommer på båten. Precis när de kommit ombord ser de en skylt stå på ett staffli och förkunnar resans Instagram-tävling. Tävlingen går i all enkelhet ut på att ta ett foto av den dråpligaste händelsen du stöter på under kryssningen, ladda upp den på Instagram och tagga med #kvällensdråpligaste. Niklas tar ett kort på skylten för att minnas reglerna.

Väl ombord stoppar Börje gänget för en ihopsamling och orientering vart kosan ska styras.

Börje som känner ett stort ansvar för gruppen föreslår: ”Slå er ner här på trappen så kilar jag iväg och hämtar hyttnycklarna. Onödigt att vi alla ska stå och köa borta vid receptionen.”

Slobodan, Siv och Niklas sätter sig lydigt och Börje kvistar iväg.

”Är det någon som är sugen på en öl” frågar Niklas. Medhavd alkohol får ej intagas står det lite här och där, men vad gör man när både Tax Free och barer fortfarande är stängda? Snacka om tankevurpa, resenärerna kan ju torka ut totalt.

På rad sitter trion med varsin Falcon Export när Börje till slut kommer tillbaks, påtagligt nöjd.

Ett par meter ifrån dem dras landgången undan och dörrarna stängs.

Börje ställer sig som den ledare han är framför gänget och ska precis ta till orda när han märker att all uppmärksamhet är riktad mot något som händer bakom honom.

”Maria, vi glömde Maria” ropar den informelle ledaren i gruppen med lågstadielärare och springer mot glasdörren där landgången precis satt. Paniken lyser i hennes ögon och hon ställer sig framme vid glaset och ropar med desperation i rösten: ”Släpp in Maria! Släpp in Maria!” innan hon bryter ut i en snyftattack.

På andra sidan landgången, där den är fäst vid terminalbyggnaden finns också en glasdörr. Där står Maria med näsan tryckt mot glaset och armarna formerade som ett V ovanför huvudet och bankar med knytnävarna på dörren. Dämpat av glaset hörs hur hon ropar ”Jag skulle ju bara kissa!” I samma ögonblick glider båten ut från kajen och avståndet till Maria ökar långsamt sekund för sekund. Maria sjunker ner mot golvet, fortfarande bankades på dörren.

Börje, Slobodan, Siv och Niklas tittar fånigt på och känner sig maktlösa. De hade i och för sig sett risken att de skulle få en kort kväll, men inte SÅ kort… Det finns tydligen ett rekord för allt.

Dags att inta hytterna! Börje som velat slå på stort hade bokat två hytter: En för honom själv, Slobodan och Niklas samt en som Siv disponerar i egen majestät.

Hytterna var belägna på våning 9 vilket lät lovande. Börjes tidigare kryssningserfarenheter hade oftast inkluderat någon typ av C-hytt, belägen en bra bit under både vattenlinje och bildäck. Det här var något helt annat. Hytten hade till och med ett fönster ned mot en gigantisk gågata mitt i båten. Vackert!

Efter lite fummel med nyckelkorten så klickade låset upp och dörren öppnades inåt.

Niklas är först in i hytten och skriker ”Wow!”samtidigt som han höjer sin Falcon Export i en salut till rummet. ”Hytten är ju för fan större än min lägenhet!” (Vilket borde vara en sanning med modifikation då hytten endast är 11 kvadratmeter stor.)

Siv går till sin hytt som ligger vägg i vägg med grabbarnas.

Hytten har två sängar på golvet och två sängar som går att fälla ned från väggen. ”Pax för överslafen” säger Niklas, helt utan att möta några protester från rumskamraterna.

Gänget installerar sig i sina två hytter och bestämmer sig för att ses i korridoren kl 19.30, nyduschade och redo för fördrink och därefter buffé.

Slobodan tar första duschpasset, då han behöver rätt mycket tid efter duschen för att komma i ordning. Krämer hit och dit, vax här och där och till slut ett antal puffar parfym på alla strategiska platser på kroppen.

Börje och Niklas väntar på sin tur. ”Visst hade jag med tandborsten” frågade Niklas som uppenbarligen bär på en skräck att åka hemifrån utan tandborste. Börje nickar till svar utan att ta blicken från telefonen. Han har precis fått ett SMS från Ella som önskar dem en ”Härlig resa och lycka till med konferensen”. ”Tack älskling” plitar Börje ned som svar och trycker på sänd.

Dags för Börjes tvagning och här går det undan. In och ut på 5 minuter, på med deo, lite aftershave och snabbt applicerat vax i håret – KLAR!

Nu står Slobodan och Börje på golvet och iakttar varandra. ”Satan vad snygg han är” tänker Börje om Slobodan. ”Satan vad snygg jag är” tänker Slobodan.

”Grabbar, gå ut och vänta ni så kommer jag när jag är klar.” säger Niklas som inte ser alls ut att vara redo för en snabb dusch.

Slobodan och Börje accepterar det generösa erbjudandet och lämnar hytten.

Niklas njuter av lugnet, ensamheten och sin andra Falcon Export. ”Livet är rätt bra ändå” tänker han sittandes på en av sängarna.

Efter ett par minuters kontemplation är Niklas redo för dusch. Nu är han ensam i hytten och låter badrumsdörren var öppen när han duschar.

Hemma i sitt eget badrum har Niklas ett duschmunstycke som är så dåligt att det är som att vinna på lotto att överhuvudtaget få några droppar på sig. Här flödar vattnet perfekt och känns som en varm omfamning av hela hans kropp. Båten verkar också ha en stor varmvattenberedare, för det finns inget tecken på att varmvattnet ska ta slut.

Efter tjugo minuters riktig varm dusch känner sig Niklas lite omtöcknad och tänker att nu räcker det och stänger av. Han torkar fötterna och går ut naken i hytten för att lufttorka. Luftfuktigheten i hytten är enorm och både fönster och spegel är helt immiga.

Han sätter sig i fönsternischen på en handduk och knäpper upp en ny Falcon Export (nr. 3) och slösurfar lite på mobilen. Det är skönt att luta ryggen mot fönstret som kyler som en skön kontrast till duschens hetta.

Det är så skönt att Niklas somnar till.

Börje och Slobodan som plockat upp Siv på vägen ut spatserar nere på båtens gågata. Det myllrar av partyklädda människor, som allmänt verkar väldigt glada och på väg uppåt i humörsspiralen.

”Ja det är så här man ska ha det när man har det som sämst” säger Börje. ”Vem är den där ”man” du pratar om Börje?” undrar Slobodan.

Börje ser ut som ett frågetecken. ”Va då? Det är ju så man säger”.

”Nä” säger Slobodan. ”Det är så DU säger.”

Börje suger på karamellen och försöker förstå Slobodan, men kommer av sig när han ser en reklamskylt för Falcon och börjar tänka på Niklas.

”Vi måste få ner Niklas. Jag ringer honom.”

Medan Börje tar fram telefonen och slår numret till Niklas så räknar Siv ut vart hytterna är belägna. Nionde våningen och de första hytterna till vänster om hissen. Enkelt.

Siv pekar pedagogiskt för Slobodan och Börje. Först uppåt till rätt våning. Sedan i sidled till rätt fönster. Alla fönster i raden utom ett är varmt upplysta, men i hytten Niklas befinner sig är något i vägen. Niklas håriga rygg. Siv börjar skratta först, sedan Slobodan och till slut Börje. Nu pekar alla mot fönstret och skrattar, vilket får omgivningen att också stanna upp och peka och garva.

En tjej tar upp mobilen och zoomar in för ett bra foto. ”Kolla bilden” säger hon till sin kompis. ”Blev ju perfekt!” och börjar knappa febrilt på telefonen för att få upp bilden på Instagram med tagg #kvällensdråpligaste.

Nu går signalerna fram. Börje håller telefonen mot örat och blicken mot fönstret. Det rycker till i Niklas kropp och han svarar sömnigt ”Ja hallå?”

”God morgon Niklas! Tänkte bara kolla om du ska hänga med och käka eller fortsätta sova bort ditt livs resa.”

”Vart är ni?” undrar Niklas.

”En ledtråd. Vi ser dig.”

Niklas sitter kvar i nischen och spanar runt i rummet. ”Vi ser dig.” Vad fasen betyder det? Finns det en kamera i hytten? Tankarna flödar inte fort i huvudet efter den varma duschen och några snabba öl.

”Vi står här nere på gågatan” fortsätter Börje och vinkar sakta upp mot fönstret.

Nu trillar polletten ned för Niklas och han reser sig upp.

Ett sus går genom publiken som nu står precis nedanför fönstret på gågatan och har full uppmärksamhet på Niklas. ”Han är ju naken!” ropar någon som ser att Niklas rumpa (även den hårprydd) är spritt språngande naken. Ja inte bara rumpan. Hela Niklas är naken.

Niklas tar telefonen från örat precis som Börje säger ”vänd dig inte om nu för helvete” men uppmaningen passerar utan att Niklas hör och han vänder sig om och tittar ut genom fönstret. 15-20 personer står och tittar på honom och vinkar, ler och framförallt – fotograferar.  Niklas ler också och vinkar tillbaks. En rysning går längs ryggen när tanken slår honom att något är fel. Till och med riktigt fel, vilket bekräftas när han tittar ner och påminns om att han är helt naken.

Snabb som en panter kastar han sig ned på sängen men har på känn att det är för sent och att skadan redan är skedd.

Nere på gågatan är stämningen på topp. Instagram måste ha en bra stund. Niklas verkar bli denna kvälls kung av sociala medier.

”Undrar om inte det här var det sjukaste jag varit med om” säger Börje till slut. ”Hur går vi vidare från det här?” Slobodan grimaserar.

Klungan skingras och alla går vidare. Börje och Slobodan har båda ett lite generat ansiktsuttryck. Siv ser mer entusiastisk ut och går och tittar på mobilens nytagna bilder.

Buffén är bokad till kl 20 och 19.55 står Team Gullan och väntar på att få komma in i restaurangen.

Börje lägger upp taktiken: ”Börja nu med något lätt och gå inte på köttet och potatisgratängen för fort, för då tar det STOPP i kistan alldeles för fort. När vi närmar oss att känna oss mätta så äter vi fortare så inte kroppen hinner med att bromsa oss. Buffén är vår möjlighet att göra den här resan till en BRA affär” Gänget garvar gott.

Insläppet öppnar och Team Gullan söker upp sitt bord. På vägen fram till bordet blir de nästan översprungna av ett gäng med overaller det står BBK på – Brottby Brottarklubb. 20 vältränade brottare vet hur man tar sig fram till ett buffébord på snabbast möjliga sätt.

Inte verkar brottarna lyssnat på Börjes tips heller utan de går direkt på fläskfilén, potatisgratängen och stora skopor bearneaissås. De verkar också vara rädda för att vinet och ölet som ingår och tappas upp själv ska ta slut, för till bordet bär de både överfulla tallrikar och två glas öl eller vin. Minst.

Team Gullan håller sig till taktiken och börjar plocka bland det kallskurna och sillen. Lugnt och fint ska det göras.

Slobodan är orolig för att taktiken ”det godaste till sist” kan barka åt helvete genom att det tar slut, men Börje lugnar honom. ”Har du sett en så stor restaurang förut? Här tar aldrig något slut.”

Köttkillen Slobodan köper resonemanget och fortsätter peta i sillen samtidigt som han ser brottarna gå in på sin andra vända.

Fri öl och vin till maten är ett smidigt koncept, men det är inte ett koncept för alla. En av brottarna har sådana påtagliga besvär med att lyckas gå framåt och balansera tallriken samtidigt, att polarna får rycka in. En som assisterar med gången och en annan som bär tallriken. Detta gör att den överförfriskade brottaren får båda händerna fria, vilket skapar möjlighet för att ta med sig två nya öl till bordet. Effektivt!

Niklas har också problem med att det ingår vin och öl till maten. Inte för att det blir för mycket utan mest att det är fel öl. Så under middagen sitter Niklas och fyller på sina ölglas från ett par burkar Falcon Export som han tagit med från hytten och nu förvarar i en gigantisk midjeväska.

”Äh vad säger ni. Dags för lite varmt käk?” frågar Börje. Precis under ”ä”  i käk reser sig Slobodan och går mot buffén.

Nu är det en kort kö fram till den varma maten. Först lägger Slobodan på ett lass med potatisgratäng, lägger ett par sparrisar snyggt bredvid, en stor klick sås som en egen liten ö till vänster på tallriken (Det märks att Slobodan är en man med sinne för ordning och reda) och till sist är han framme vid…… laxen!? ”Lax!? Jag ska inte ha lax. Jag ska ha kött!” säger Slobodan högt. En vänlig servitris kommer direkt fram och frågar på sin finlandssvenska om hon kan hjälpa Slobodan med något. ”Ja ta fram köttet!” får hon snabbt tillbaks.

”Fläskfilén är tyvärr slut för den här sittningen. Det gick åt otroligt mycket första halvtimmen och redan efter en timme var den slut. Men vi har lax istället.” Allt detta låter som en glad nyhet, uttalat med servitrisens klingande finlandssvenska men det hjälper inte Slobodan ett dugg.

En av brottarna kommer förbi Slobodan och servitrisen på väg att lämna restaurangen. På tallriken ligger 3-4 skivor saftig fläskfilé. Mitt framför ögonen på Slobodan tar brottaren sin kniv och skrapar ned fläskfilén bland matavfallet.

”Men vad i helvete!” ryter Slobodan och tar ett aggressivt kliv fram mot brottaren. När Slobodan framöver tänker tillbaks på denna situation, kommer han säkert kunna se det dumma i att göra ett utfall mot en stor och stark brottare bara för en köttbits skull, men just i ögonblicket så var det något som måste göras.

Brottaren agerar blixtsnabbt reflexmässigt och drar på en fet nacksving på Slobodan att stackaren landar mitt i glassbuffén.

Börje, Siv och Niklas har hittills varit passiva åskådare i detta scenario som utspelar sig inom en och samma minut. Nu känner Börje att han måste göra något.

”Vakt. Vakt! Kom hit!” skriker Börje.

Ett par stora starka vakter kommer springandes. De ser Slobodan i glassen och hjälper honom försiktigt därifrån. Sedan tittar de på brottaren. ”Tjena Jimmy. Vad fan har hänt?” säger ena vakten till brottaren. ”Jag fattar ingenting. Galningen flög på mig från ingenstans, så jag var tvungen att lägga ned honom” säger brottar-Jimmy.

”Ja vissa får inte ihop det här med fritt vin och öl. Tragiskt. Vi låser in killen ett par timmar.” Vakterna tar ett bastant tag om en varsin arm på Slobodan och för ut honom från restaurangen.

Ett decimerat Team Gullan tittar efter vakterna och Slobodan när de försvinner ut i folkmyllret.

”Ja det där hade jag ju inte förväntat mig” säger Börje till resterna av teamet. ”Vad fasen gör vi nu?”

”Vi kan inte stå här och hänga läpp i alla fall” säger Siv nu med ett framtvingat leende på läpparna. ”Tax Free! Jag vill shoppa!”

Siv tar täten och drar med sig Niklas och Börje till båtens gigantiska Tax Free-shop. Det var inte så mycket folk i butiken nu och det var lätt att navigera sig mellan hyllorna och fynden. Precis innanför entrén står högvis med öl som det kampanjas friskt på. Niklas hugger med en platta Falcon Export i steget och styr mot kassorna. ”Jag sätter mig utanför och väntar på er” ropar han utan att vända sig om.

Siv spanar på lite parfym och ser till att få en provskvätt av var och en, tills hon är en vandrande provpalett av 8-10 olika damparfymer.

Börje går fram till Siv och ryggar tillbaks lite av alla doftintryck. ”Jag tror att jag väntar med att handla tills i morgon. Har ingen lust”.

Siv är med på noterna då hon fått det hon främst var ute efter, gratisdoft, så de går mot kassorna och Niklas.

Niklas sitter snällt och väntar på dem utanför och har precis lyckats få upp ett hål i kartongen och lirkat ut en burk Falcon Export som han nu sitter och smuttar på.

”Ska vi gå till nattklubben?” undrar Börje och får två nickande huvuden till svar.

”Gå före ni, jag ska till hytten och lämna ölen” säger Niklas och smiter iväg mot hissarna.

Börje och Siv går till nattklubben och tar ett bord. Runt bordet bredvid sitter ett gäng bekantingar: Gänget med lågstadielärare från bussen.

De är nu i samma festliga promillenivå som Maria uppnådde redan på terminalen och tyckte just nu att ALLT var fantastiskt roligt och tjöt av skratt vad någon än sa vid bordet. En tacksam publik för någon som har något kul att berätta.

Siv erbjuder sig att gå till baren och hämta något att dricka och trippar världsvant iväg.

Börje sitter ensam nu mitt i myllret av festglada människor och hög musik.

Han var rejält bekymrad för Slobodan och kände sig till viss del ansvarig då han släpat med honom på resan. Det kändes dumt helt enkelt.

”Haaaalllåååååå! Hör du mig?” bryter igenom allt oljud och in i Börjes huvud. En av lågstadielärarna har lutat sig fram mot Börje och ropar direkt i hans öra för att nå fram.

”Ja?” frågar Börje som undrar vad damen kan vilja honom.

”Kom och sitt med oss istället för att sitta själv. Jag heter Cecilia.”.

”Börje” säger Börje och sträcker tafatt ut en hand för att hälsa. Cecilia är dock inte upplagd för att skaka hand utan ger Börje en kram istället och tar sedan hans hand och drar upp honom ur stolen.

De slår sig ned bland Cecilias vänner som nu nyfiket tittar på vad Cecilia släpat in till festen.

”Det här är Börje!” säger Cecilia.

”Hej Börje!” skrik-ropar hela lärargänget.

”Hej.” svarar Börje och känner sig glad för att de verkar glada över att se honom. ”Här sitter ni och har det bra. Är ni från någon modellskola eller?” Börje ler. Otroligt att de gamla takterna sitter i!

Tjejerna tjuter förtjust och tittar på varandra och nickar ”Exakt, klart att vi är.”

Börje får massor av energi av denna lika oväntade som positiva vändning av kvällen och fortsätter: ”Gud måste känna sig ensam där uppe i himlen nu, då alla hans änglar sitt här med mig.” Kaboom! George Clooney, släng dig i väggen. Mästaren levererar topp-replik efter topp-replik!

Stämningen är nu skyhög i gruppen och det skålas till höger och vänster.

Cecilia och Börje sitter och småpratar och har det allmänt trevligt ihop.

Börje börjar funderar på om detta egentligen är okej? Vad skulle Ella säga? ”Äsch, jag har ju bara langat fram några skojiga repliker och sitter och pratar med en annan vuxen, det kan ju inte vara fel. Sedan är det ju uttalat sedan gammalt att det som händer på sjön stannar på sjön.” Börje har talat klart med sig själv. ”Undrar vart Siv är?” Skitsamma. Hon är ju vuxen. Nästan övervuxen till och med.

Börje vänder sig mot Cecilia igen. Kvinnan som tidigare agerat reseledare har nu tagit fram sin mobil och tar kort efter kort.

”Börje! Cecilia! Titta hit!” ropar hon och Börje tittar åt hennes håll. Innan han hinner säga flasklock böjer sig Cecilia fram och ger honom en puss på kinden i precis samma ögonblick som blixten smäller av.

Siv står i baren. Det tog en bra stund att komma fram till bardisken. När hon fått sin plats spanar hon bort mot Börje och ser att han flyttat över till ett annat sällskap. ”Nåja. Då kan jag ju stå här en stund.” Siv beställer en Gin och Tonic och ber om en gurkbit i.

Sippandes på den så dyker ett bekant ansikte upp. Fotografen från bussen står helt plötsligt bredvid Siv och säger ”Hej Gullan!”

Siv och fotografen, eller Fredrik som han egentligen heter tränger ihop sig i baren. ”Vart är dina polare” frågar Fredrik.

”Slobodan sitter nog i fyllecell. Niklas sitter i hytten och dricker medhavd öl. Börje blev precis kidnappad av ett gäng dagisfröknar.”

”Oj! Ni har hunnit med en del” garvar Fredrik och fortsätter: ”Vilken tur att jag hittade dig då så att du slipper vara ensam.”

Siv känner hur hon rodnar och blir varm. ”Ja vilken tur.” myser hon fram.

Efter ett par timmars snack om ditt och datt, mest jobb, så funderar Börje på vart hans gäng egentligen håller till. Ingen Siv i sikte. Ingen Niklas i sikte. Slobodan sussar nog gott. Klockan hade hunnit bli halv tolv och det är rejält röjigt på nattklubben.

Då sänks musiken och en konferencier tar plats på scenen.

”Heeej! Har ni det bra?” frågan han nattklubbsgästerna. Ett unisont ”JA” kommer tillbaks och konferencieren ler så stort att alla hans vita tänder syns ända till bakersta raden bord.

”Härligt att höra! Som ni vet har vi haft en tävling här på båten i kväll som gått ut på att ta kort på den dråpligaste händelsen man sett under kvällen. Ni som sedan lagt upp kortet på Instagram och taggat med #kvällensdråpligaste kan vinna fina priser. Ni som vinner går till baren efteråt och hämtar era priser”.

”Nu är vi framme vid prisutdelningen. Är ni REDO?”

Ett nytt unisont ”JA!” ljuder och surret blir öronbedövande när alla som taggat ett kort ska visa sina bordsgäster sitt bud på den dråpligaste händelsen.

”Vi börjar med plats nummer 3 för att göra det extra spännande” – konferencieren bläddrar med sina papper och ger ett tecken till teknikrummet som slår på en skärm bakom konferencieren som visar en rolig bild på en trio som tar upp en hel korridors bredd för att stötta personen i mitten som fått någon typ av ”allergi”. Över bilden står rubriken ”Dags för Kvällens Dråpligaste foto”

”På plats nummer 3 har vi detta roliga foto som är taggat av användaren @toohottohandle!”

Skärmen visar ett foto taget bakifrån på en dam i högklackat där vänster klack gått av. Damen har kraftig slagsida och det ser faktiskt lite kul ut. ”Men är det så dråpligt egentligen?” undrar Börje som inte får till det där riktiga garvet.

Den övriga publiken är dock mer entusiastisk och vrålar ut sitt skratt. Tacksamt gäng att showa för.

3:e pris är ett presentkort på valfri behandling i Spat dagen efter.

”Är ni redo för plats nummer 2?” besvaras på nytt av ett jubel som till och med hade imponerat på Håkan Hellström.

Ett nytt foto dyker upp. Denna gång på en näck Niklas som tittar ned från sitt fönster på en fotograferande publik. Generöst nog har tävlingsledningen satt en svart ruta över Niklas mest intima del, men det hindrar inte publiken från att gå helt bananas i sitt jubel. Folk STÅR upp i sina stolar och skriker och applåderar.

Konferencieren själv skrattar så tårarna rinner. ”Fotografen till detta kort är @666_s_i_v_666! Grattis till ett fantastiskt kort och en gratis hudfärgsanalys i morgon!”

Publiken sänker till slut volymen på sig själva så att konferencieren kan ta till orda igen.

”Då har vi ju ett pris kvar. Det FÖRSTA priset! Vill ni se kortet?”

”JA!”

”Ta fram kortet nu för i helvete!”

”YEEEEEES!”

Svaren är lika olika som de är många, men tydligt är att alla vill se det DRÅPLIGASTE kortet!

Kortet kommer upp på skärmen och det blir en kort stund tyst i publiken.

Kortet visar en kvinna och en man med armen om varandras midja. Kortet är taget snett bakifrån. Kvinnan håller fram sin telefon mot en annan man som för att visa något på telefonens skärm. Den andra mannen som tittar ned i telefonen gillar tydligen inte det han ser utan spyr över kvinnans telefon och arm lätt böjd framåt. Dock utan att släppa taget om en burk Falcon Export i höger hand och en halvfull kartong Falcon Export under vänster arm….

När publiken till slut lyckats koda av fotot och fattar vad som sker ger de ifrån sig ett fullkomligt öronbedövande jubel.

När konferencieren torkat tårarna och kan ta till orda igen säger han ”Jag beklagar att jag inte varnade känsliga tittare först! Men grattis till dig som tagit detta fantastiska kort som verkligen är KVÄLLENS DRÅPLIGASTE! Du är välkommen att hämta ett presentkort på en ny kryssning.”

Publiken är fortfarande vild och fotot blir kvar på skärmen ett par minuter till.

Börje sitter mitt i publikhavet, men nu hör han ingenting av det som är runt om honom. Helt förstenad tittar han på fotot. Niklas har alltså varit med på båda de dråpligaste bilderna.

Börje funderar på vad som hänt. Niklas kan aldrig ha gått till hytten. Istället har han vandrat runt med sin nyinköpta låda öl och druckit burk efter burk. Till slut har han mött Siv i sällskap med en man. Siv har säkert velat visa upp sitt bidrag till KVÄLLENS DRÅPLIGASTE. för Niklas. Synen på sig själv naken, vinkades ner till en fotograferande publik, kombinerat med ett alldeles för snabbt intag av öl, gjorde att magen vände sig ut och in.

Mitt i allt detta har någon fotograferat händelsen.

”Nu kan det fan inte bli värre” tänker Börje.

Han tar upp sin telefon för första gången på ett par timmar. Ett SMS från Ella. Bäst att läsa.

”Vem i helvete är det som pussar dig Börje????”

Där tar Börjes kväll slut. I nästa episod får du vara med om en ångestfylld frukost för Team Gullan och ett par timmar på Helsingfors gator.

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *