Episod 11 i Bara Börje: Bemöta eld med eld – Steg 2

Tävla med Börje!

Börje hade drabbats av ett hastigt illamående. Fy satan vad dåligt han mådde.

Slobodan och Niklas hade dragit med Börje till det kommunala badhuset för att simma ett par vändor och därefter en bastu, innan det var dags för en helkväll  på Gullans Pizzeria & Thai. En helkväll med pizza nr 14 på menyn med namnet ”Hjärtstopparen” som innehöll massor med B-sås, massor med ost och hade man lite tur så ett par bitar oxfilé. Till den ett par goda öl. Mys!

Börje har alltid sett sig som en man med koll på sig själv. Medveten om sina styrkor och svagheter.

Sin kropp har han alltid tänkt på i kategori ”styrkor”. Som gammal Kustjägare så var liksom toppformen konstant. Självklart har han under åren reflekterat över att storlekarna på byxor och skjortor förändrats, men det har han alltid tänkt handlat om att klädstorlekarna med tiden blivit mindre och mindre. ”Det har att göra med att det finns så många kineser i världen nu. Typ 1.4 miljarder. Det är en så stor andel av världsmarknaden att det påverkar hur stor en storlek Large ska vara eftersom kineser i genomsnitt är lite mindre än oss västerlänningar.” hade Niklas förklarat för Börje en gång och i och med Niklas gedigna studiebakgrund (plus att förklaringen passade Börje bra) så litade Börje på hans ord.

Sen att flåset var uselt var en annan femma. Till och med trappan hemma i radhuset skapade en viss andfåddhet, men ändå var han säker på sin ”grundkondition”. Alldeles under den faktiska usla konditionen låg en bra kondition på lager som bara var att ta fram när han behövde den. Han var ju ändå gammal Kustjägare. Visserligen hade 27 rätt träningslösa år passerat sedan muck, men ”en gång Kustjägare, alltid Kustjägare”.

Någon gång under ett fredagsmys, ofta efter ett par glas rödvin, så hade Börje tagit fram den gamla gröna baskern när han var i full färd med att berätta lumparminnen för en milt imponerad Ella och dessutom satt den på huvudet. Börje hade slutat med det efter den gången Ella hade hållit upp sin sminkspegel framför honom och han själv fick se hur otroligt fånig han såg ut. ”Förbaskade glädjedödare!” hade han tänkt och packat ned baskern långt ned i garderoben.

Nu var de i alla fall i badhuset och simmade. Slobodan låg och crawlade längd efter längd. ”Kan den mannen ALLT? Vad är det för jävla rättvisa?” tänkte Börje när han bröstsimmade i lugnt tempo i Slobodans kölvatten. Niklas nöjde sig med att hänga på bassängkanten.

Vid ett tillfälle när Niklas inte trodde att någon tittade på honom hade han gjort ett försök att häva sig upp på bassängkanten. Det började bra, men precis i det läget när Niklas kroppstyngd belastade hans raka armar så tog orken slut och han hade rasat ner i vattnet och ofrivilligt doppat sig för första gången. Efter en stor kallsup klorat vatten, kom Niklas upp till ytan spottandes och fräsandes, innan han oroligt började se sig om ifall någon sett fadäsen och svaghetstecknet. Börje var noga med att visa att han sett precis allt och gav Niklas en uppmuntrande tumme upp, vilket inte alls fungerade uppmuntrande på Niklas. Nu hängde han på bassängkanten igen och såg bara uppgiven ut.

Börje var en usel simmare. Bröstsimmet gick långsamt och crawla var inte att tänka på. Tre crawltag kunde han ta i ett svep innan det kändes som att han sjönk och syret tog slut och behövde ställa sig på botten och ta ett par panik-djupa andetag, gnugga vattnet ur ögonen, innan det var dags för tre nya tag igen. Det vann man inga OS-lopp med.

Nu var i alla fall den hemska motionsdelen över och det var dags att basta.

Det var då det hände.

Börje såg att alla andra män gick nakna från duschen till bastun och tänkte att det skulle han också göra. Han älskade inte att visa sig naken, men om det funkar för de andra borde det funkar för honom.

Men…

Någon förbannad och bitter kommunal arkitekt hade vid badhusbygget kommit på den fantastiskt sadistiska idén att placera en helkroppsspegel som tog upp 5 meter av väggen mellan duschen och bastun.

När Börje passerade spegeln såg han något vitt, blekt och aningen fett i ögonvrån. Mitt i steget vrider Börje blicken mot spegeln och stelnar till. ”Vad i hela helsike!” utbrister han högt så övriga nakna-farbror-skaran tittar till åt hans håll. Det var absolut inte den effekten Börje ville ha. Nu ville han vara osynlig.

Han betraktar det hans blick möter i spegeln. Vad fasen har hänt? Och NÄR? Och HUR? Varför har INGEN sagt något? Framför honom stod en naken farbror. Blek var ju inte så konstigt, det var längesedan solen smekte den där kroppen. Men allt det andra. Det hängde både här och där. Ölmagen var han medveten om, men nu ser han att det finns ju inte ett enda fast parti på hela kroppen. Vart har allt det fasta tagit vägen? Slå upp ordet ”förfall” på Wikipedia, och en bild på en naken Börje uppenbarar sig. Så jädra illa var synen.

Som pricken över i:et ståtar de fjuttiga hårtofsarna runt Börjes bröstvårtor, på en annars hårfri kropp. Patetiskt.

Hade det här varit en tecknad serie så hade Börje garvat högt nu. Vilken karikatyr på en medelålders och blekfet gubbe. Nu kom det inget garv, dock en liten tår i ögonvrån.

Detta var ett hårt slag för Börje som sista dagarna tänkt mycket på sin attraktionskraft hos kvinnor i allmänhet och Ella i synnerhet. Visst hade han tänkt ta tag i träningen, men att hans kroppsanläggning var SÅ här förfallen, det var en nyhet för honom. Var den ens värd att kosta på en renovering? Skrotfärdig?

”Klick.” Det bekanta ljudet från en mobiltelefon som tar ett kort hörs bakom honom. Ett par tonåringar står och pekar på Börje och hånflinar samtidigt som de tar ett kort på Börje bakifrån och samtidigt fångar hans spegelbild. När Börje vänder sig om smiter de undan ut i badhuset igen. ”Skitungar.”

”Kommer du Börje?” ropar Slobodan, ståendes spritt språngandes naken utanför bastun. Inte mycket häng på den kroppen.

”Nej jag går hem nu” svarar Börje. ”Jag mår illa.”

Börje går till sitt omklädningsskåp, klär på sig och lämnar badhuset.

I kväll blir det inget häng på Gullans. ”I kväll blir det springning eller vad fasen det heter nu för tiden.” mumlar Börje för sig själv och snör på sig Ecco-skorna. Nu ska fladdret bort.

På vägen hem passerar han den lokala sportaffären och hemelektronikaffären och införskaffar löpoverall och löpskor, samt ett par sporthörlurar för att kunna ha bra musik i öronen under plågopassen.

Dags för Steg 2: Bygg superkroppen. En superkropp som vida kommer överstiga Tarzan Skarsgårds superkropp som stoltserar på affischer uppsatta i varenda busskur, bara för att få oss vanliga män att må dåligt. Tänk om kvinnorna förstod hur svårt vi män har med alla galna ideal som finns? ”Orättvist” gnäller Börje för sig själv och tycker galet synd om sig själv. Jävla Tarzan och Persbrandt.

Hem. På med overallen. Snöra på skorna. På med Sennheiserlurarna. På med bra musik. Sen redo.

Let´s rock.

 

Följ bloggen genom att registrera din e-mail här på sidan. I mobilversionen finns rutan längst ned och i laptopen hittar du den i högerkanten.

Om du gillar den så vore det jättekul om du trycker just Gilla och kanske till och med delar den.

Tack för att just du följer Börjes raka väg genom livet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *