Episod 19 i ”Bara Börje”: Stelt? Bara förnamnet…..

bratwurst

Börje tänkte på sin mamma. Sin fina gamla mamma Signe.

Mamma Signe hade alltid pratat mycket. Massor faktiskt. Mamma Signe hade pratat så mycket att Börje ibland måste erkänna för sig själv att han inte lyssnade på ett ord.

”Dumt” tänkte Börje nu. För i all den info som sprutat ur morsans mun, så borde det framgått om han blivit tappad i golvet som liten.

För det hade ju kunnat förklara en del av hans tillkortakommanden.

Försöket till att smörja VD:n hade gått åt helsike. Istället för att framstå som kandidaten till Lagerchefs-tjänsten med STORT K, så framstod han som en idiot. 180 grader fel ungefär. Som vanligt. Vilken jädra looser han var.

Offer.

”Så är det” säger Börje. ”Jag är ett sådant jävla offer för olyckliga omständigheter.” Börje snyftar nästan för sig själv.

Börje rycks upp ur sina självömkande tankar när killen som just sålt en Bratwurst till Börje (Börjes obligatoriska bonus till sig själv efter tankningen på Statoil), frågar ”hur är det fatt? Är du olycklig?”

Börje tänker högt när han är bekymrad. Det händer oftare och oftare. ”Tappad i backen som barn, garanterat” tänker Börje. Denna gång tyst.

”Nä det är lugnt” svarar Börje och nonchalerar killens flört. (Med flört menar vi då inte den gammeldags blinkningen med ena öga. Killen i kassan lade faktiskt sin hand på Börjes) Börje noterar dock att killen har fantastiska ögonfransar.

Börje vänder sig om och tar sikte mot utgången. Känslan av att tycka synd om sig själv återkommer som en bumerang. När det är exakt som jävligast, så kliver Slipsen precis innanför dörrarna och går rakt mot Börje.

Bratwurstens flott, kombinerad med ett halvfabrikat räksallad, rinner som en vårbäck i alperna ner i Börjes högerhand. Snabbt flyttar Börje över korven till vänsterhanden för att ta ett par servetter och torka av sig.

”Nä men är det inte Herr LagerDirektör minsann!” ropar Slipsen så där överlägset som bara en kille med starka behov att hävda sig kan göra, dessutom med extra betoning på H, L och D. (Extra komiskt/patetiskt när Slipsen är en decimeter kortare än Börje och alltid måste titta uppåt…. Men det ser ju inte Börje)

Slipsen kliver ett stort steg fram och slänger fram högerkardan.

Börje känner flottet i handflatan. ”Undrar om det inte är en hel räka där dessutom” funderar Börje innan han instinktivt kastar ned handen i sina ljusa chinos.

Slipsen blir mäkta förvånad.

Slipsen ler nervöst.

Börje står nu med en smarrig Bratwust i ena handen och den andra handen i brallorna. Ingen tendens till att skaka hand.

”Pinsamt” tänker Börje.

”Respekt” tänker Slipsen.

”Ok” säger Slipsen. ”Jag har missbedömt dig. Förlåt om jag verkat dryg. Förstår att du inte vill hälsa.” Slipsen viker ned blicken och kilar iväg. På vägen drar han ned ett ställ med CD-skivor från melodifestivalen. Slipsen ser faktiskt ÄNNU kortare ut nu.

Börje nickar bara försiktigt och följer Slipsens väg bort från Börje.

Slipsen smiter in i mackens bakre korridorer och letar antagligen efter en toalett.

Efter en stund vänder Börje blicken mot killen i kassan. Killen i kassan har aldrig tagit blicken från Börje. Killen blinkar med sina fantastiska ögonfransar. ”Sjukt snygga” tänker Börje. ”Varför kunde inte morsan ge mig sådana istället för att tappa mig i golvet?”

Börje ler fånigt och känner sig lite obekväm över att han känner sig lite smickrad av blicken från killen, speciellt när han ser killens blick söker sig nedåt på Börjes kropp.

”Kul att du är SÅ glad över att träffa mig” säger killen i kassan och pekar på en fläck i skrevet på Börjes chinos. Fläcken efter korvflott och räksallad, täcker nu en yta stor som en CD-skiva.

Börje lämnar macken. Bra dag. Vinst idag. Nice!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *